Anonym (Tjej29) skrev 2021-04-12 21:27:01 följande:
#17 Anonym (Xylofon) skrev 2021-04-12 21:08:28 följande:
För att otrohet aldrig handlar om könet.
Det handlar om att bryta förtroende och tillit, att ljuga, att bryta löften, att svika moraliska principer och grundvärderingar, att plötsligt bli någon annan och faktiskt svika sig själv och bli något man inte är och definitivt inte kan stå för.
Varför är det så viktigt att få allt det där av någon annan än sin partner? Vad är då vitsen att överhuvudtaget ha en fast partner om det inte betyder något speciellt? Varför vill man vara en skitstövel inför sin partner?
Man ljuger inte och är inte ett skitstövel för att man är det . Man blir det genom att partner förbjuder vissa saker och begränsar ens frihet. Det är minst lika omoraliskt. Bara mer acceptabelt av allmänheten. Hur tar man ens sig rätten att förbjuda för en annan människa att göra vad hen vill med sitt kropp? O speciellt har jag svårt att förstå det om man förbjuder det för någon man ?älskar? . Älskar man någon så vill man ha den bästa för den . Är det bra för hen om hen får utan skam ligga med en annan om hen är nu sugen på det ? Ja . Men hur vill man då förbjuda det för honom/henne OCH samtidigt påstå att man älskar henne/honom.
En fast partner är som man planerar med för livet. Långvarigt liksom.
Blir ens respektive kåt på en tredje då handlar det bara om njutning - det borde inte kalla för otrohet. Ett förhållande borde vara mycket mer än enbart sex och därmed borde inte krossas genom att ligga med någon annan.
Att skaffa barn, bygga hus, eller planera långvarigt med en tredje part är dock en annan femma.
Jag skulle känna mig mer bedragen om min man skulle planera att bygga ett gemensamt hus - med tanken att bo i- med hans kompis än om han skulle ha ett engångsligg med en vacker tjej. - nu var det kanske ett dumt exempel men det symboliserar hur jag menar.
Om man helt frivilligt skriver under på att begränsa sin frithet när man inleder en relation för att sen beklaga sig över att det är något omoraliskt som begränsar ens frihet så har man inte varit ärlig och är en skitstövel.
Man kan ju växa upp, ta av sig offerkoftan och se det som en konsekvens av ett helt frivilligt och medvetet val i stället för att lägga skulden på den man "älskar", det är ganska omoraliskt.
Man kan också göra slut om det inte passar.
"
Att skaffa barn, bygga hus, eller planera långvarigt med en tredje part är dock en annan femma."
Älskar man någon så vill man ha den bästa för den .
Men hur vill man då förbjuda det för honom/henne OCH samtidigt påstå att man älskar henne/honom?
