Men det var ju väl mig han tyckte om? Fel av mig att tycka att han borde ha försökt och fokuserat mer på mig?
Jag vet att jag inte borde ha rätt till att känna och tänka såhär. Men jag kan inte hjälpa att en del av mig känner att han ändå var ''otrogen'' och den andre delen klandrar ner mig och känner att han har sin rättighet och det är mitt fel för att jag själv inte gjorde något.
Allt var med en kille jag kom i kontakt med efter Julas. Vi har haft fin kontakt sedan Februari och det har märkts lång väg att han tycker om mig. Jag har både noterat hans blyghet, men samtidigt han trevliga inställning på att ha fokuserat på mig, bl.a velat prata med mig och skoja med mig. På ett party, så skojade han en hel del med mig. Det var en fest utan någon som helst alkohol. Så hans skämt och vilja att ha kontakt var helt genuint. Han gav verkligen en stor uppmärksamhet till mig största delen av hela festen. Dock kysste han inte mig eller något annat som skulle räknas som ''sensuellt'' om man säger så.
Jag och mina vänner gick iväg när festen hade sin slutgång. Han och hans kompis stannade kvar tillsammans med tre andra tjejer. Jag kände att jag bara ville stanna kvar så ingen skulle ''sno'' honom. Speciellt när en tjej som tidigare under kvällen talade om vad hon tyckte om honom. Hon hade tydligen ''fallit'' för honom. Han och hon har inte träffats förut och det var bland annat hon som stannade kvar.
Men jag tänkte: Inget kanske kommer att hända, även om jag kände en smula oro för det.
Men tydligen hade hon sagt till honom inför alla i gruppen: ''Jag och P kommer att hänga väldigt mycket ihop!''. Jag vet inte vad hans respons vart, men tydligen vart det ett hångel precis när resten av människorna skulle dra iväg.
Det var hennes lägenhet det var fest i. Och han sov över där. För att ''Hon inte ville att han skulle gå när det var så mörkt ute''. Jag bara VET att de dejtar eller träffar varandra numera då och då.
Det där med att: ''Hon inte ville dra för att det var mörkt för honom'', var ju uppenbart skitsnack. Hon hade då kunnat erbjuda sovplats för alla andra som stannade kvar en längre stund och inte bara för honom. Jag vet att det är fel att jag känner mig svartsjuk. Men han tyckte ju faktiskt OM MIG.
Nu kan jag inte gå vidare alls!
Jag känner att hon snodde honom ifrån mig på något vis, men samtidigt vet jag att det är hennes rätt. En annan del känner att han var ''otrogen'', men samtidigt så har vi ju inte ens börjat dejta. Han har bara givit uppmärksamhet åt mig. Men om han är förälskad i mig, varför då sova över hos en annan brud? Men samtidigt vet jag med sunda förnuft att allt är mitt fel för att jag inte gjorde något, när han t.ex gav mig uppmärksamhet. Visserligen skämtade jag tillbaka. Men...Jag vet inte.
JAG HAR BLANDADE ÅSIKTER OCH JAG VET VILKEN ÅSIKT SOM ÄR MEST KORKAD. Jag kan inte rå för hur jag känner gott folk! :(
Tolkar ni själva detta som en ''otrohet''? Eller något liknade: Han gav ju sådan fin uppmärksamhet och en så snäll och go kille. Nu har jag förlorat allt, känns det som....
Ni behöver inte skrika på mig vad som är rätt. Jag vet vad som är rätt. Jag kan bara inte hjälpa hur jag känner, okej?! Så skrik inte åt mig, för jag mår redan dåligt och kan tänka sund förnuft. Det har bara jobbiga känslor som är inblandat.
