Inlägg från: Anonym (Feldiagnos) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Feldiagnos)

    Varför tar alla överviktiga personer så illa upp?

    Ett exempel på när vården bara såg övervikten och missade korrekt diagnos:

    Jag sökte hjälp under 10 års tid mot att motion var så svårt, hur mycket jag än tog i så blev jag aldrig starkare, vid en viss ansträngning blev jag bara trött och fick aldrig upp konditionen.

    Vårdcentralens förslag var viktnedgång, om och om igen. Även när jag påpekade att symtomen var nya och att trots övervikten tidigare lyckats med konditionshöjande motion. "Nej, börja med att gå ned i vikt så ska du se att det hjälper."

    När jag äntligen lyckades svälta mig själv till en vikt (mat är ångestdämpande och ja, jag har ångest också som inte blir bättre av att behöva prata med vårdpersonal som inte lyssnar) som var OK i vårdcentralens ögon, så blev det annat ljud i skällan. "Oj, vi ska nog göra en astmautredning på dig.".

    Hoppsan, obehandlad astma i 10 år, permanenta skador och för alltid försämrad lungkapacitet.

    Jag hade behövt astmautredningen parallellt med bättre stöttning kring viktnedgång.

    Och varför lät jag det gå 10 år? Ja, livet skulle jag vilja säga. Jobb, sjuka anhöriga osv, inte så mycket tid att fokusera på nu jävlar ska jag ned i vikt.

    För den som aldrig vägt mer än ett par kilo för mycket: föreställ dig att vara hungrig varje dag i ett halvår. Så lyckades jag gå ned och det krävs att livet runtomkring inte stökar till det.

  • Anonym (Feldiagnos)
    hammarhajen skrev 2021-04-16 09:36:39 följande:

    Det är intressant att så många skriver att det beror på att åkomman man söker för inte är viktrelaterad. Väldigt mycket påverkas negativt av övervikt, stillasittande och dåliga kostvanor. Mer än vad gemene man kanske vet. 

    Någon skrev om huvudvärk t.ex. Huvudvärk kan mycket väl bero på att man sover dåligt (vilket man ofta gör om man har stor övervikt, även om man inte märker det själv), rör sig för lite, äter fel eller belastar koppen tokigt (lätt hänt om man är för tung)

    Kanske behöver läkarna bli tydligare med att förklara varför de uppmärksammar övervikt, men det är nog inte så ofta så irrelevant so man kanske gärna vill tro..


    Det är inte min upplevelse. Jag har försökt föra en dialog med läkare om att, ja, jag förstår att minskad vikt gör motion lättare, men jag hade symtom som var helt nya och blir då ignorerad.

    Jag vet hur motion känns, man tar i, blir svettig och flåsar och man blir bättre och bättre. Om jag nu märker att jag inte ens lyckas bli svettig och blir inte bättre, utan vid försök till ökad ansträngning blir bara trött och måste sätta mig ned, så är det onormalt för mig. Men det var som att läkarens öron stängdes av direkt.

    Mitt problem, som senare kom att visa sig vara astma, togs inte på allvar. Ja astma kan bli lindrigare av viktnedgång, men obehandlad kronisk astma ger förr eller senare permanenta skador och får inte ignoreras.
  • Anonym (Feldiagnos)
    hammarhajen skrev 2021-04-16 09:41:41 följande:

    Knappast av en medicinutbildad läkare. Normalviktiga personer får också frågor om vikt, kost och motion när det är relevant. Däremot kanske normalviktiga knappt tänker på frågan utan bara besvarar den och så är det inte mer med det. 


    Jag tog inte illa upp när läkare tog upp vikten, jag blev rädd.

    Rädd för att inte få korrekt vård. Jag känner min kropp och är en hyfsat intelligent individ, jag kan dra mina egna slutsatser om ont i kroppen, huvudvärk etc. När jag söker läkare är det för att jag vet att symtomen beror på något jag inte kan lösa själv och blir rädd och förtvivlad när jag möter en, i många fall, ganska ung läkare, vars första idé på lösning är viktnedgång.

    Viktfrågor tas upp även när det inte är relevant, när jag hade borrelia,så fick jag frågan "Och du vet om att din vikt är för hög?". Vad svarar man på det? "Nej, herregud, berätta mera?!?".
  • Anonym (Feldiagnos)
    hammarhajen skrev 2021-04-16 10:51:39 följande:

    Jag säger inte att vården är felfri, tråkigt att du fick vänta på rätt hjälp.

    Men oavsett så måste sjukvården få uppmärksamma och prata om livsstil och koppling till hälsa, sjukdom och värk. 

    Koppling mellan övervikt och en lång radda hälsobekymmer är tydlig, så läkarna måste få prata om saken även om det är obekvämt. Precis som de måste få prata om riskerna med rökning och alkohol och stillasittande.

    Man kan inte nöja sig med övervikt som enda förklaring, men ser man att viktnedgång skulle hjälpa är man skyldig att berätta det parallellt med annan utredning/behandling.


    Ja, men varför i samband med borrelia (apropå ett annat av mina inlägg). Jag mådde skit, feber, borreliasmärtor osv, diagnosen var borrelia, och att som i förbigående få frågan om jag visste att jag vägde för mycket. Om läkaren haft ett förslag på ett paket med dietistkontakt och KBT osv, så var jag så sjuk så jag hade inte kunnat ta ställning till det ändå. Det fanns inget förslag, bara ett "Du borde försöka gå ned".

    Alltså jag har inget emot frågor om vikten när det är relevant, men att få det kört ned i halsen stup i kvarten är kontraproduktivt. Resultatet är inte viktnedgång, utan att dra sig för att söka hjälp för allt, viktrelaterat eller inte. Och återigen, jag har ångest fortfarande, och behandlas för det, så för min del är ett bra bemötande i vården otroligt viktigt.
  • Anonym (Feldiagnos)
    mari123 skrev 2021-04-16 14:33:05 följande:

    FAST ingen blir ju hjälpt av vården om den inte själv vill!? Ropas så ofta efter HJÄLP men liksom det är människor som jobbar inom vården och T OM psykologer är vanligt folk. VILL man sluta dricka, sluta röka och/eller gå ner i vikt så fixar man det på egen hand om man verkligen vill! VILL man inte så kan ingen doktor hjälpa. 


    Och då var vi återigen inne på att feta/alkoholister/rökare osv är karaktärssvaga, lata individer eller?

    Vissa saker kan man vilja, men omständigheterna runt omkring gör det väldigt svårt. Har du ett matmissbruk som grundar sig i ångest?

    Hur länge har du personligen levt under kalorirestriktioner? Hur många sociala event har du tackat nej till mat på? Frukost, lunch, fika, middag med kompisar, vänner, kollegor? Med övervikt/fetma pratar vi inte om att ta sig i kragen under ett par veckor, utan månader eller år. Under denna tid ska du dessutom hantera egen/anhörigs sjukdom, jobbproblem allt elände som du tidigare klarat av med att äta något gott. Vad gör du med din ångest om du ska ordna viktnedgången på egen hand?

    Det är lättare att sluta missbruka alkohol än mat. Du måste hela tiden fortsätta hantera det som du missbrukar, alkohol kan du sluta helt med, men inte mat.

    En framgångsrik viktnedgång är ett större projekt än att bara vilja. Jag VILL springa maraton IDAG, men har astma och har aldrig löptränat. Möjligtvis kan jag springa maraton om ett år, när jag ordnat gynnsamma omständigheter för det. Samma gäller för viktnedgång, gynnsamma omständigheter först, sedan succé.

    "Ööööh, du vet om att du väger för mycket va?" är till lika stor hjälp som att en blivande maratonlöpare får ett par skor i storlek 36 i present, men fötterna är 41. Felriktad hjälp är meningslös.
  • Anonym (Feldiagnos)
    Anonym (fetknopp) skrev 2021-04-16 15:04:39 följande:

    Fingervising. Grov sådan. Gör man en bättre, till exempel Mifflin-uträkning så kan det variera rätt mycket.

    Tre kvinno, alla 25 år:

    Kvinna 1: 1761 kcal / dag

    Kvinna 2: 2434 kcal/dag

    Kvinna 3:  1483 kcal/dag

    Det skiljer 1000 kcal i behov mellan dessa 3 kvinnor och två av dem har inte behov som kommer inte ens upp i 2000 kcal om dagen.


    Jag ligger på något motsvarande kvinna 3. Viktnedgång för mig innebär konstant hunger, eftersom jag behöver minska intaget med 500 kcal/dygn för att tappa 0,5 kg i veckan. Det är vedervärdigt att vara hungrig i 6 månader, mina hungerskänslor dämpades inte alls efter någon dag eller vecka som det så hurtigt alltid står i tidningar.
  • Anonym (Feldiagnos)
    mari123 skrev 2021-04-16 15:23:42 följande:

    Ja det är den obehagliga sanningen. Inte vackrare än så. HUNGER! Vill man bli smal så måste man tåla att vara HUNGRIG 24/7. Spelar ingen roll hur fina recepten ser ut och hur käcka coacherna är.........! HUNGER är vad som gäller och att säga NEJ till sig själv. Om två miljoner år kanske evolutionen gjort att homo sapiens ställt om sitt behov av energi till en nivå som passar ett bekvämt och stillasittande liv.......men det är långt dit.


    Men då kan du kanske också förstå att även om viljan finns, så är det livssituationen som kan göra det så svårt, att viktnedgång är närapå ömöjligt vid vissa tidpunkter i livet?

    Hur mycket våld kan du göra på dig själv och hur länge?

    Hur länge har DU varit hungrig som längst?
  • Anonym (Feldiagnos)
    Anonym (Hej) skrev 2021-04-17 13:12:39 följande:

    Rökning, dåliga matvanor och för lite fysisk aktivitet är de vanligaste orsakerna till för tidig död. Med dåliga matvanor och för lite fysisk aktivitet så ökar risken att bli överviktig som i sin tur ökar risken för en massa andra sjukdomar. 

    Sjukvården ska jobba preventivt. Därför tar läkare/ vårdpersonal upp övervikten vid besök även ifall man söker för annat. Läkare ska försöka att motivera sina patienter att leva mer hälsosamt då vår livsstil är starkt sammankopplad till vår hälsa, både fysiskt och psykiskt. 

    Vi lever i en tid där det en hälsosam livsstil blir svårare och mindre naturlig att upprätthålla. Enligt socialstyrelsen så bör personer med särskild risk erbjudas ett kvalificerat rådgivande samtal kring sina matvanor. Sjukvården lyfter inte problemet för att jävlas utan för att övervikt är kopplat till så många följdsjukdomar. 

    Självklart ska ämnet tas upp på ett sätt som motiverar patienterna till förändring och att råden ges på ett sätt som stämmer överens med patientens motivation. Här är det nog många inom vården som brister vilket kan ha motsatt effekt. Jag tycker att all vårdpersonal ska få utbildning i både motiverande samtal och KBT så att patienterna får ett professionellt bemötande med ett tydligt mål. 

    Man är inte en dålig person för att man har en ohälsosam livsstil. Det är många olika saker som spelar in och ligger bakom. Jag skulle gärna se att man bemötte problemen med dåliga matvanor och för lite fysisk aktivitet på samma sätt som man har börjat bemöta problemet med tobaksanvändning. Att man flyttar fokus från den enskilda individen och arbetar mer politikiskt med frågan. Att höja skatten på livsmedel med höga socker, fett och salthalter och sänka skatten på näringsrik mat som motverkar sjukdom. Jag tror att ett samarbete mellan skolan och landstinget skulle vara bra. Att man hade ett program som tobakfri duo eller tobaksfri utmaning fast med kontrakt som riktar in sig på kost och motion och fördelarna med att skapa en hälsosam livsstil. Jag tror att det är viktigt att se skolans möjligheter till förändring på ett mer jämställt sätt då eleverna kommer ifrån samhällets olika socioekonomiska skikt då man vet att den faktorn spelar roll. 

    Jag vet själv hur svårt det kan vara att leva hälsosamt. Men jag skulle aldrig ta råd kring min vikt eller livsstil personligt då allt bygger på fakta och faktiska risker för följdsjukdomar. 


    Håller med om det mesta, men eftersom jag både blivit felbehandlad (försenad astmadiagnos) och fått dumma frågor vid helt fel tillfälle (borrelia), så tar jag det numera personligt.

    Man ska inte behöva vara på tå för att få rätt hjälp, bara för att man väger för mycket, eller har något annat som gör att man blir snabbt instoppad i ett fack. Hade mina läkare sagt, "Ska vi inte ta och boka in ett möte och prata om kost och motion, nu när jag ändå har dig här." så hade det varit av stor nytta för mig. Men det gjorde de inte, bara "Du vet om att du väger för mycket va?". Totalt värdelöst bemötande och stigmatiserande.
  • Anonym (Feldiagnos)
    Glinda från Oz skrev 2021-04-17 18:50:31 följande:

    Är man kontant hungrig äter man fel. Tror ni alla normalviktiga går och är hungriga hela tiden? Saker som innehåller mycket socker t.ex fruktyoghurt och ketchup mättar inte alls men är väldigt kaloririkt. Äter man sådant får man snabbt i sig alla kalorier man behöver utan att bli mätt. 

    Det ska möjligen vara om man är så pass överviktig att magsäcken helt har töjt ut sig. Jag har sett det på TV, att den kan bli stor som en fotboll och måste opereras. 

    Jag tror det var du mari123 som sa att 2000 kcal är väldigt lite. Det håller jag med om, äter jag så lite går jag ner mer än ett halvt kilo i veckan. Brukar hålla mig på 2500-2600 kcal (jag är normalviktig)


    Om du lyckas sätta ihop en meny på 800-900 kcal om dygnet, där du inte är hungrig, så är jag den första att stå i kö för att äta enligt den. Om du läste vilken kalorinivå kvinna 3 ligger på, så är det 1000 kcal mindre än vad du normalt äter och för 0,5-1 kg viktnedgång/vecka brukar rekommendationen vara -500 kcal per dygn. Då kvarstår 900 kcal att leva på. Hur äter man utan att vara hungrig på det?

    För att inte få näringsbrist under 6 månaders viktnedgång är det i princip bara LCD eller VLCD-kurer som gäller. På 900 kcal är det svårt att med vanlig mat få i sig alla vitaminer, mineraler etc. Jag personligen blir inte mätt på måltidsersättningar, alltså 6 månaders hunger.

    Återigen ett illa dolt förakt mot feta, att ketchup och fruktyogurt är sockerbomber är ingen nyhet.

    Jag kan också säga att 1500 kcal är också ofta förknippat med "Jag skulle vilja ha lite till för att bli ordentligt mätt.", och det är inte späckat med ketchup, däremot är jag innerligt trött på ångad, mager, sockerfri mat. Protein mättar, men det vore gott med en kladdig hamburgare mer än ett par gånger om året.
  • Anonym (Feldiagnos)
    Glinda från Oz skrev 2021-04-17 19:23:27 följande:

    Vad menar det med dolt förakt? Det säljs hur mycket fruktyoghurt och ketchup som helst. Tror du folk köper och slänger allt? Rimligtvis borde någon äta av det. Du berättar själv att du vill äta en massa hamburgare, det är inte heller nyttigt. 

    Varför ska du äta så lite? Jag har svårt att förstå hur någon kan göra av med så lite som 1300-1500 kcal per dag. Det ska vara om man är sängliggande dygnet runt pga sjukdom. 

    Jag fattar inte heller hur folk kan leva på måltidsersättningar. Jag har testat, allt man kan tänka på är mat, fjärde dagen gav jag upp och vräkte i mig 5000 kcal. 

    Sen går det utmärkt att steka (med teflonpanna dvs utan fett) grilla och laga i ugn. Bra fett mättar, jag tror socker och snabba kolhydrater oftast är boven när folk får i sig för mycket kalorier. 


    Eftersom du citerade mig och lärde mig(?) att ketchup och fruktyogurt är fulla med socker, så antar jag att du tror att jag som fd överviktig är obildad alt ointelligent.

    Och nej, jag äter inte en massa hamburgare, hur får du 1-2 gånger/år till en massa?

    Googla på Mifflin och testa olika kombinationer av ålder, längd och vikt för att se hur stor skillnad i kaloribehov det kan handla om.

    Jag är inte sängliggande, men har stillasittande jobb och permanenta lungskador pga obehandlad astma. Mina kära läkare vägrade astmautredning eftersom alla mina problem berodde på vikten. Träning funkar till viss del, men tja, vikten är enklare att hålla med sparsamt ätande.

    Och till sist om du inte får hjälp av vården pga vikten och du vet att något är redigt fel med dig, så kommer du också att klara av måltidsersättningar tills du blir lyssnad på. Jag säger inte stt det var gott eller enkelt, men det funkade. Däremot inget man gör om man inte kan koncentrera sig på det till 100 %.
Svar på tråden Varför tar alla överviktiga personer så illa upp?