• Sat 17 Apr 2021 07:46
    1778 visningar
    13 svar
    13
    1778

    Vill inte ta barnfrågan igen..

    Jag har min man har vart gifta i 2 år och tillsammans i 4.

    Förra året försökte vi bli gravida. Vi vill ha ett vårbarn så började i början av året.

    Men enligt han så hade vi inte samma mening.

    Han trodde vi skulle försöka och kommer de så kommer de.

    För mig är försöka att försöka, ha samlag 2-3 gånger i veckan.

    Så allt gick åt helvete!

    Han tyckte jag pressa han förmycket, att han kände att det bara var sex bara för

    att. Jag fick verkligen tjata att vi skulle ha för sa jag inget kunde det gå veckor innan vi hade sex igen. Jag tycker inte det är att försöka, speciellt när vi hoppades på ett vårbarn. Så jag blev förbannad och ledsen för fick känslan att han inte ville så då sa jag att nej, vi skiter i det. Det är inte ens kul att försöka och att jag inte vill ha barn, ni vet i hettans ilska.

    Och han har bara sagt att han inte vill prata om det.

    Så nu då har vi vänner som frågar när vi ska ha barn. Jag har frågat min man om vad vi ska säga när vi får frågan och då även om vi ska prata om det?

    Han säger att vi ska vänta lite och vi ska prata om det när jag inte är så arg.

    Och jag svarade det har gått ett halvår nu så.

    Och vännerna forsätter och fråga och vi berättade hur det gick senaste men ändå har han inte sagt något.

    Jag känner bara att jag vill inte ta upp det igen, men vill ju ha svar!

    varför gör inte han det? Vill han inte? Vad är han rädd för?

    Jag känner att jag mår lite dåligt och kan inte sluta tänka på det!

    Vad ska jag göra?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Vill inte ta barnfrågan igen..
  • Anonym (Sofia­)
    Sat 17 Apr 2021 07:54
    #1

    Det är dags att komma över det nu om ni seriöst vill ha barn. Det kan ju vara så att det tar tid att få barn, det är inget som säger att ni inte sitter i samma båt om exakt ett år och fortfarande inte har blivit gravida.

    Kom över ilskan, jobba fram en metod tillsammans. Hur ska ni pricka din ägglossning utan att han känner sig pressad? Se till att veckan du har ägglossning få till minst två tillfällen. Kanske är det så att han inte behöver veta när du har ägglossning, du styr lite mer när ni har sex och han behöver inte bara belastad av vart du är i din cykel. Om du överraskar lite roligt då och då i månaden så blir det inte extra pressat just när det är viktigt.

    Till vännerna kan du enkelt svara att ni kan berätta när ni är redo att sätta igång så slipper de fråga.

    Lycka till!

  • Anonym (ppp)
    Sat 17 Apr 2021 07:57
    #2

    Be vännerna sluta fråga! Det är klart det stressar när andra ska lägga sig i, när man själv har svår att prata om ämnet i sin relation. 

    Det är dock väldigt vanligt att män känner precis som han säger, att det blir prestation och press och det kan verkligen ta bort lusten för sex. Jag tänker att det är superbra att han säger hur han känner för många män gör inte det utan det blir mest vresigt mellan en och det försämrar relationen.

    När jag och min partner var i samma stadie som ni så kände han just pressen att presentera. Det tog 3 år innan vi fick till första barnet och efter att han försökt ungefär ett år sa han att det här var riktigt jobbigt för honom. Vår lösning var att jag aldrig talade om när jag hade ägglossning, och att vi hade sex 2-3 dagar varje vecka oavsett om det var chans att bli gravid eller inte. Vi försökte normalisera en rutin som skulle kännas lustfylld och vi pratade inte så mycket om huruvida det kunde bli barn eller inte. Det blev faktiskt bättre när vi gjorde så. Givetvis fanns barnfrågan i bakhuvudet hela tiden men jag förstod att jag behövde lyssna på honom för att han inte skulle ge upp. Ni behöver nog hitta något liknande och du TS, behöver tagga ner lite grann. Att ha försökt ett halvår är faktiskt inte mycket i sammanhanget även om det känns så. 

  • Anonym (Sara)
    Sat 17 Apr 2021 08:30
    #3

    Fast det är väl inget ovanligt att man bara kör på att det blir när det blir? En av mina närmaste vänner blev gravid efter bara ett halvår, hon har aldrig haft regelbunden mens m, kollade ingenting och hon var dessutom 36.

    Men varför har ni sex så sällan? 2-3 veckor emellan låter väldigt sällan i en kärleksfull relation. 2-3 ggr/vecka är för mig mer normalt, ni har ju varit ihop så kort tid?

    Kanske är det relationen ni behöver jobba på? Det sämsta man kan göra är att skaffa barn i en relation som inte är 100.

  • Sat 17 Apr 2021 09:42
    #4
    Anonym (Sara) skrev 2021-04-17 08:30:22 följande:

    Fast det är väl inget ovanligt att man bara kör på att det blir när det blir? En av mina närmaste vänner blev gravid efter bara ett halvår, hon har aldrig haft regelbunden mens m, kollade ingenting och hon var dessutom 36.

    Men varför har ni sex så sällan? 2-3 veckor emellan låter väldigt sällan i en kärleksfull relation. 2-3 ggr/vecka är för mig mer normalt, ni har ju varit ihop så kort tid?

    Kanske är det relationen ni behöver jobba på? Det sämsta man kan göra är att skaffa barn i en relation som inte är 100.


    Hade inte tänkt svara i denna tråden men det är JÄTTE farligt att börja tala om vad som är "normalt eller inte" i en kärleksfull relation. Du utgår från dig själv och din egen sexdrift. Jag och min fästman är båda inte särskilt sexuella av oss och sex, bra sådant med, varannan vecka till exempel är bra för oss båda. Ingen ska behöva känna att deras sexuella drift är fel. Vi har en jätte kärleksfull relation.
  • Sat 17 Apr 2021 09:59
    #5

    Ok han har prestationsångest här. Vanligt.

    Men det är så lätt åtgärdat TS, säg till honom att han har rätt, det får bli när det blir.

    Och så ökar ni upp sexet istället. Ligg varannan dag eller så. Då kommer ni pricka in fertiliteten men slipper bli för fixerade kring det. Fokusera på att ha sex ofta och njut av det! (För kvinnlig orgasm gör nämligen så att det suger upp spermier i rätt äggledare, så orgasm samtidigt eller efter han kommit är super- finns forskning på detta).

  • Anonym (Backa­)
    Sat 17 Apr 2021 10:17
    #6

    Först: släpp planeringen om när barnet ska födas. Upp till ett års försök är normalt och om ni bara ska försöka tre månader om året så kan ni få hålla på länge!

    Sedan tror jag att du behöver backa lite. Min man sa tidigt att han inte ville veta något om tester, ägglossning och annat. Han kände pressen. Jag ville ha kontroll och veta så jag testade ägglossning och så höll jag det för mig själv. Vi hade sex ett par gånger per vecka på den tiden och jag såg till att det blev ungefär när jag hade ägglossning. Inget snack om barnproduktion utan bara mysigt sex. Båda gångerna jag har blivit gravid så har vi haft sex några dagar före ägglossningen (lustigt nog för att en av oss blivit förkylda och inte orkar precis på ägglossning, haha!). Nackdelen var väl att att blev lite ensamt för egen del men det fick vara mitt problem.

    Och säg åt kompisarna att sluta fråga, det är inte deras sak att hålla på och tjata så!

  • Anonym (H)
    Sat 17 Apr 2021 10:42
    #7

    För det första kan du ju be dina vänner att dra åt helvete. Sånt där frågar man inte. Är de svagbegåvade på något sätt?

    För det andra så verkar han inte helhjärtat vilja ha barn. Han kanske bara ställer upp för att du tjatat om det. Kommer sluta med att du står där med allt jobb.

  • Anonym (Sofia­)
    Sat 17 Apr 2021 10:48
    #8
    Msofie skrev 2021-04-17 09:42:38 följande:

    Hade inte tänkt svara i denna tråden men det är JÄTTE farligt att börja tala om vad som är "normalt eller inte" i en kärleksfull relation. Du utgår från dig själv och din egen sexdrift. Jag och min fästman är båda inte särskilt sexuella av oss och sex, bra sådant med, varannan vecka till exempel är bra för oss båda. Ingen ska behöva känna att deras sexuella drift är fel. Vi har en jätte kärleksfull relation.


    Håller med! Vi har också sex varannan vecka och det räcker gott och väl! Vi är så kärleksfulla med mycket kramar, pussar och annan närhet så själva sexet är när vi fabrikat känner för det och orkar. Alla har sitt eget normala. Bra svar av dig tycker jag!
  • Sun 18 Apr 2021 03:07
    #9

    Woow vilken respons! Tusen tack!

    Jag tycker med att vänner ska sluta fråga så helt med er och nu hoppas jag dom gör det!

    Men jag vill ju egentligen inte ta upp det igen då jag ändå har försökt att få ett samtal men det händer inget.

    Ska jag vänta tills han tar tag i det, vilket säkert blir i år då.

    Och som sagt jag mår ju dåligt av att inte veta.

    Eller hur ska jag börja samtalet utan att det blir påtvingat?

    Känns som jag alltid får ta upp frågan när det är något seriöst.

  • Anonym (Sara)
    Sun 18 Apr 2021 06:44
    #10
    Msofie skrev 2021-04-17 09:42:38 följande:

    Hade inte tänkt svara i denna tråden men det är JÄTTE farligt att börja tala om vad som är "normalt eller inte" i en kärleksfull relation. Du utgår från dig själv och din egen sexdrift. Jag och min fästman är båda inte särskilt sexuella av oss och sex, bra sådant med, varannan vecka till exempel är bra för oss båda. Ingen ska behöva känna att deras sexuella drift är fel. Vi har en jätte kärleksfull relation.


    Anonym (Sofia) skrev 2021-04-17 10:48:43 följande:

    Håller med! Vi har också sex varannan vecka och det räcker gott och väl! Vi är så kärleksfulla med mycket kramar, pussar och annan närhet så själva sexet är när vi fabrikat känner för det och orkar. Alla har sitt eget normala. Bra svar av dig tycker jag!


    Klart det finns stora variationer och människor med lägre sexdrift än andra men de flesta jag känner som jag har så nära att vi pratar om det ligger 1 gång /vecka (+-) och då pratar vi om par i 50-årsåldern med +20 års relation.

    Jag är glad över att ni är lyckliga i era relationer men det är väldigt vanligt att förhållanden knakar om man har sex så sällan som ett par gånger per månad - det är bara att titta runt här på forumet för exempel - och att det dessutom är så tidigt som efter bara 4 års relation KAN vara tecken på att något är fel.

    Om man kör på det-blir-när-blir så bör man nog upp i i alla fall ett par gånger per vecka.
  • Anonym (Hind)
    Sun 18 Apr 2021 07:35
    #11

    Som någon sa tidigare så höll jag koll på ägglossningen med sprickor och såg till att förföra och locka honom till sex då, utan att säga något rakt ut, eftersom jag inte ville förstöra stämningen för honom.

    Har man naturligt sex 3 ggr i veckan är det väl bara att köra som vanligt fast utan kondom, men vi har inte det och funkade detta oss. Jag hade koll och han blev inte stressad.

  • Sun 18 Apr 2021 08:12
    #12

    Det låter som att du helt och håller fastnat i kartan och ignorerar både verkligheten och din egna galna ångest- "det här måste hända nu till varje pris. Du ska ha vårbarn, att försöka är att ha sex si och så ofta, vänner ska ges svar och hållas nöjda, din sambo ska dessutom ha klara besked. Du är inte i en krigszon men det känns som att du är det på insidan.

    Jag skulle leta efter en terapeut för att lätta på trycket inifrån, hitta vad som gör ont.

  • Mon 19 Apr 2021 01:57
    #13

    Först vill jag säga, jag vet att barn kan ta tid eller jag kanske inte ens kan få. Men att försöka när vi gemensamt vill ha ett tidigt barn så vill man gärna försöka!

    Kanske går det eller så går det inte.

    Ja, jag känner med att något kanske är fel då han säger att han egentligen vill ha sex varje dag men det kan hålla i sig i 2-3 dagar sen bryts det mönstret.

    Vi försöker inte nu då allt sket sig förra året!

    Så jag vill ju veta nu hur han tänker men vill inte vara den som alltid tar första steget när det kommer till denna frågan..

    Kanske jag skullr prata med en terapeut, vet ni någon bra genom online?

    Taack!!

Svar på tråden Vill inte ta barnfrågan igen..