Jag kan förstå att man får lägre sexlust när man har småbarn och jag kan förstå att man råkar skratta vid fel tillfälle. Men jag kan inte förstå att man kallsint fortsätter glo på tv när ens partner blir sårad och går iväg och gråter pga vad man gjort.
Iofs, han kunde ju kostat på sig att be om ursäkt.
Om han ens förstod hur illa det blev att han reagerade som han gjorde.
Det kan lätt bli lite pinsamt om man "uppvaktar" lite för fixad vid ett tillfälle som inte passar den andra.
Vid ett sånt tillfälle, när man har barnvakt och äntligen får tyst och lugnt, då hade inte jag heller lagt tiden på hångel och sex utan på att njuta av att göra... ingenting.
Hjälper ju inte att skriva här, om detta nu hände igårkväll så måste ni ju prata om det, han måste ju få förklara sig, få den chansen.
Har ni pratat om det efteråt?
Även om det är svårt att göra sig av med en känsla så vill jag att du ska veta att du inte har något att skämmas för. Du ville göra något fint för din partner och gjorde något du veta att han gillat förut. Det finns inget fel i det. Det är han som borde skämmas som fått dig, den han älskar, att känna såhär.
Tack till alla som har skrivit. Både med uppmuntran och kritik!
Jag har under dagarna funderat och pratat med min man och jag kom fram till att jag inte längre vill vara kvar i vår relation. Han är inte intresserad av nån form av rådgivning men ville inte göra slut.
Det handlar inte bara om att han skrattade åt mig. Vi har haft problem länge. Och om man inte vill umgås med sin partner alls - då är det väl ingen mening att fortsätta vara tillsammans.
Jag och sonen bor tillfälligt hos mamma tills vi löst allting.
Jag vill tacka all återigen för ni tagit er tid och svarat.
Önska mig lycka till.
Jag tror du gjorde helt rätt. Din man verkade inte intresserad av dig längre. Jag önskar dig all lycka till.
Vad sa han om att du inte vill fortsätta?
Har han någon förklaring till varför han inte vill umgås osv?
Fick du någon förklaring på varför han inte vill ha sex längre och tycker det är komiskt när du vill?
Herre jisses.
Du pratar om att han är sur som ett barn men tycker samtidigt att ha barn är inte är ett skäl att leva ihop. Du behöver växa upp. Det är ett barn som fått barn.
Snälla människa, det är inte i närheten av jämförbart.
Du har så rätt. Man ska inte fortsätta vara tillsammans om man mår dåligt i relationen. Barn behöver föräldrar som mår bra. Tyvärr finns det en hel del sådana här konservativa människor på FL som tycker att man är en dålig förälder om man separerar och som tror att barn blir traumatiserade av att föräldrarna separerar.