BIM tråd - För oss som har försökt en längre tid

Hej! Jag är gärna med i denna tråden. Jag och sambon har försökt i snart ett år..

Bim 10/5, tar det sig inte denna månad överväger jag att ta kontakt med vården. Det jag gruvar mig för dock är ju att vården går på BMI om man får utredning eller inte. Jag vet att mitt är för högt men samtidigt säger det inget om min hälsa! Jag äter bra och varierad kost och tränar 7 dagar i veckan och har gjort sedan nov-20. Blir så förbannad och vill verkligen inte ta kontakten då jag är rädd för bemötandet. Klart att jag jobbar med vikten varje dag och framförallt synen på hälsa samtidigt som jag försöker ta mig ur gamla mönster där jag tryckt ner mig själv pga hur jag ser ut och snarare acceptera min kropp som den är. Känner en stor hopplöshet just nu..

Haha ja jag förstod nästan det, men vi kan ju hoppas att några fler hittar hit :)

Okej, det var ju inte alls så kul att läsa. Nej tyvärr är du nog inte det..

Jo jag har tänkt tanken på privat, dock tror jag att den privata kliniken som finns i min stad är kopplad och har avtal med regionen.

Jag är gärna med i denna tråden, om jag får.

Är inne på 9e försöket och jag har tappat hoppet. Har fått träffa läkare som gett mig letrozol eftersom mina ägglossningar är dåliga. Andra omgången med det denna cykeln, men jag tror inte på det.

Vet inte när min BIM är, är just nu på dag 13 och har fortfarande inget plus på ÄL-test.

Trodde verkligen att jag var gravid innan jag fick mens sist, har aldrig känt så innan. Blev riktigt ledsen denna gången. Hur ska man hantera alla negativa testsvar?

Okej, då är det kanske något liknande här. Det är mycket möjligt att det är så. Men jag känner att jag vet inte ens vart jag ska börja? Om man ringer till sin vårdcentral ska man prata med en sköterska eller ska man trycka sig vidare så man får prata med barnmorska? Har verkligen ingen koll..

Hej Msofie med flera! 

Några kanske känner igen mig också som någon som hängt med i "försöker med första barnet"-trådarna ett bra tag nu. Jag slutade med p-piller januari 2020 och jag och min sambo började försöka mer aktivt den våren. Så vi har försökt i över ett år men mensen och ÄL försvann några månader så därför räknar jag detta som vårt 12:e aktiva försök.

Vi har precis påbörjat en utredning där första mötet med ultraljud och spolning är gjort. Eventuell blockering på vänster äggledare sa läkaren, men oklart om de skulle kolla vidare på det. Nästa steg är spermaprov och att få resultat på våra blodprov, därefter ett avslutande samtal med plan framåt. Läkaren sa att jag hade ett bra antal ägg men har inte planerat in något mer ultraljud, vilket jag tycker är lite märkligt för vi måste väl ändå konstatera om jag faktiskt har ägglossning eller inte? Hur tänker ni andra som har erfarenhet och/eller information om fertilitetsutredning?

Jag fortsatte på listan Msofie gjort och de som vill kan ju fylla på mer info, men det är såklart högst frivilligt 

Msofie, BIM 15/4, 24 år (15e försöket)

Lisen91

C20swb

Molybden

Vickan31, BIM 2/6, 31 år, (12:e försöket)

Ahaa, ja det vore ju bra! Skulle kännas tryggare att veta att läkaren faktiskt planerat att kolla att jag ägglossar, men jag får fråga vid nästa möte som vi får boka in när spermaprovet är lämnat.

Men wow, nu är du så nära IVF ju, gud vad spännande!  Du får hemskt gärna uppdatera oss så mycket du orkar och känner för då i alla fall jag känner att IVF förmodligen kan bli nästa steg för mig och min sambo också beroende på vad . Berätta gärna mer, vad händer den 11:e och är den 21:a datumet då då beräknar att det ska finnas mogna ägg att plocka ut, eller vad händer då? Förlåt för eventuellt okunniga nybörjarfrågor, haha. Jag har en nära vän som genomgått IVF men hon pratade inte så mycket om det då så jag vet inte så mycket om processen ännu i alla fall.

Hej!

Har inte själv aktivt skrivit i bim trådar men läst dem flitigt (känner därför igen era namn hehe) och hoppas jag kan få vara med här ändå!

Till vår historia; vi är inne på vårt 15e försök och fick svaren på vår utredning igår. Min sambo har ett väldigt reducerat antal spermier. Känns otroligt tungt men skönt att nästa steg för oss blir IVF, förhoppningsvis till hösten.

Det som känns väldigt udda är att jag plussat ett flertal gånger under dessa försök, men aldrig fått behålla, börjat blöda några dagar senare. Jag hade superfina värden och läkaren vågade sig på att säga att jag nog är superfertil och att vi därför plussar ändå men att simmarna är för trötta för att det ska gå vägen. Fy så jobbig denna resa är, att kastas mellan hopp och förtvivlan om och om igen. Aja, nu är vi iallafall igång med en plan framåt, men kan inte rå för att känna mig deppig då min stora dröm är en stor familj med 3-4 barn. Känns så långt bort nu, och dyrt. (Vet att barn är någonting man inte kan förvänta sig och att man ska vara glad om man får ett, men att drömma måste man ju få). Behövde få ventilera mig nu när allt känns tungt och man får gravidbesked från vänner och bekanta till höger och vänster. Kram till alla er som kämpar <3

Tack<3 klart du får fråga! Den var väldigt nedsatt till antalet men läkaren var positiv till att IVF ska funka för oss. Detta är troligtvis en följd på hans tidigare dåliga träningssatsningar med testo, vilket han ångrar idag. Du kanske har skrivit det men, ska ni göra IVF ni med?

Ja, så tänkte ju jag med, trodde hela tiden att det nog var mina ägg kanske var kassa, men på honom lät det som att det typ är mina värden som räddar upp situationen och att det ska fungera, men vi får väl se helt enkelt.

Igårkväll ville min sambo titta på vulverines seminarium, så det gjorde vi, hon gav oss lite hopp i att man faktiskt kan påverka spermiernas kvalitet och antal en hel del med bra kost och tillskott. Han är så inställd på att göra allt i sin makt för att förbättra den och har verkligen satt sig in i detta nu <3