Orolig för bebis i säte?

För min pappa iallefall min mamma ville inte ha en flicka å jag har idag bara kontakt med min pappa som tur är så blev dom andra 5 pojkar å slapp mitt öde haha men ja du måste kolla upp det kan sluta i katastrof även om förlossningen kommit en liten bit sen 1998 :) men 2018 va den ju nästan likadan fast mer ultraljud bara. Men nu har det börjat ta fart på riktigt, önskar dig lycka till!

[quote=81083170][quote-nick]cosinus skrev 2021-04-23 07:53:23 följande:[/quote-nick]Trycker neråt vad samma. Klumpen under revbenen vad samma. Kanske något liiiiite stelare med huvudet under revbenen än rumpan men hade jag inte vetat att han låg i säte hade jag nog inte reagerat :)

Det som skiljde var att de som föddes åt rätt håll krafsar mig låååångt ner mot min högre sida. Så lågt att det kändes som de nästan var nere i låret och grävde och det måste ju varit deras händer men där var det inget med sätesbebin. Däremot var sparkarna på samma ställe.

Okej de har jag inte känt av nått.

Hon är dessutom en lugn bebis så har mer tryckande buffar. Vet dem varför den satt i säte på dig eller bara slump? :)

Du ska tvinga dig till ett ultraljud, jag föddes med rumpan först och va inte vid liv när jag kom ut men med speciall läkare å massor av slangar å skit så lyckades dom få mig vid liv. Min mamma va helt borta när de hände och min pappa hade svimmat och senare när han vaknade så hade han sagt till läkarna "tack för att ni räddade henne" varpå dom svarar " hon är inte okej än" detta va 1998, men idag har vi ju tillgång till ultraljud vid min förlossning förra året så åkte jag in flera ggr pga blödningar å då kollade dom VARJE gång vart huvudet låg men hon va stenhårt fixerad sedan vecka 30. Ska tilläggas att min mamma fött alla sina barn på 1 timme (6styckrn) även min dotter föddes så snabbt. Hade min mamma inte fött så snabbt så vet jag ju inte äns om jag hade levt idag.

Slump tror jag. Han var ju liten, vägde bara 2.5 kg så han hade ju hur gott om plats som helst så han tyckte väl han satt bra där han satt. 

Läkaren tyckte inte det skulle göras något vändningsförsök (vilket jag tyckte var jätteskönt) eftersom han ändå förmodligen skulle vända sig tillbaka igen direkt. Han var fullt rörlig och hade kunnat vända sig när som helst om han velat.

Jag ville inte snittas och hade tur för mitt sjukhus är tydligen rätt liberala när det kommer till sätesförlossningar så jag fick föda vaginalt eller någon extrakoll. Lite OT men det var bästa förlossningen, mjuk rumpa vinner över hårt huvud när det kommer till saker man vill pressa ur sig :)

Mitt första barn låg i säte. Rätt sjukt egentligen. Vid alla kontroller sa bm att bebis låg med huvudet ner. Var första barnet o man vet ju inget. Hade moderkakan fram så kände knappt sparkar osv. Men hade en känsla av att det va sparkar neråt. Nämnde det för mannen jätteofta. I v 38 hade magen växt för mkt o jag blev testad för graviddiabetes o det va negativt, då ville de kolla om jag hade mkt fostervatten. Men på ultraljudet såg de en bebis i säte på ca 4,3kg. Vändningsförsök i v 39. Gick inte. Blev kejsarsnitt 2 dagar efter. Läkaren som tog ut min pojk förklarade att han legat i säte hela tiden. Hans huvudform var lite formad efter att han suttit lite fastkilad där. Därav att vändningen inte lyckades.

Barn nr två låg rätt. Kändes helt annorlunda. När vattnet gick o de hela tiden skickade hem mig trots att de sa från början att man ska sättas igång tidigt om vattnet gått o man är kejsarsnittad. Så kände jag att nått var fel, tur mannen sa kommentaren, lita på dig själv denna gången. Åkte in med knappt några värkar. Öppen knappt 2 cm. Men.. dottern mådde skit. Akut snitt. Man måste lita mer på sig själv som kvinna.

Begär ett ultraljud.

Är du osäker, gör det. Eller boka ett. Gå inte runt o va orolig. Det är det ingen som mår bra av.

Mitt tredje barn låg i säte, det var ingen tvekan, jag kände det för det var tydligt att det var ett huvud som trycktes upp mot höger revben (och en liten hand bredvid som hon brukade ha uppe vid ansiktet) och ingen rumpa. Jag hade också mest sparkar neråt. Min barnmorska sa att hon nästan var säker på stt det var runpan neråt men eftersom jag ändå skulle ha planerat kejsarsnitt så behövdes inget UL. Och visst låg hon i säte när hon plockades ut.

Jag tycker du ska begära ett ultraljud om du är orolig. Däremot är inget av det du skriver nån indikation på att din bebis ligger i säte, jag har aldrig haft nåt större tryck neråt med mina 3 barn, kissnödig var jag hela tiden i slutet av graviditeten med alla 3, även med hon som låg i säte.

Oj här var det mycket okunskap ser jag :).

Att föda i säte innebär en risk. MEN de allra flesta kan föda i säte hur fint som helst. Varför du inte mådde bra är det ingen här som vet. Men eftersom förlossningen gick väldigt fort som du skriver så berodde det med största sannolikhet inte ett dugg på din sätesbjudning utan något annat. Kanske just för att det gick väldigt fort? Det är oerhört vanligt att barn behöver hjälp när de kommer ut. Säte som huvudbjudning.

Ts. Är du orolig tycker jag absolut att du ska be om en ul-koll. Då vet du och OM det är säte så får ni göra upp en plan utifrån det. En del kliniker snittar på rutin medan andra låter även förstföderskor föda vaginalt. Var inte orolig, det blir bra!