Forum Misshandel/Våld - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vet att jag borde lämna, är jag ensam?

    Tor 22 apr 22:02 Läst 0 gånger Totalt 50 svar
    Anonym (MissF­örståd­d)
    Visa endast
    Tor 22 apr 22:02 +1

    Jag vet att jag borde lämna min sambo för längesen.

    Vi har 3 gemensamma barn, ett som lämnade oss tidigt.

    Vi har gått igenom så mycket ihop....

    Ja, allt!!

    Dessutom råkar jag fortfarande älska honom!

    Men han har slagit mig flertal gånger, vissa gånger kan han knappt sluta, och fortsätter tills jag inte vill reser mig upp igen, och försvara mig. För 3 veckor sedan hände det värsta, och det gör så ont i mig att tänka på det. Att jag stannar trotts vad han gjort. Vi bråkade och han släpade mig längs golvet i håret, innan vi nådde hallen. Där kastade han mig så hårt i golvet att jag blev yr och kände egentligen ingen smärta, men jag blev varm i huvudet, och kände med handen, då var jag helt blöt av blod som blev av skadan i mitt huvud. När jag satte mig upp ser jag hur det rinner på golvet, och får panik. Barnen var hemma och vakna.. han sprang in till rummet där dom satt, och skrek att nu ska mamma dö. Jag var så rädd, och i chock, när han sprang emot mig tänkte jag att nu dör jag, nu får mina barn se allt detta. Hur kan jag ta dem ut ur detta? Jag ber honom att inte göra det. Han fortsatte skrika på mig. Jag orkade inte prata mer, och bad honom lämna mig. Jag blödde så mycket att jag var orolig att jag skulle behöva kontakta vården. Jag repade mig och gick ut och lekte med barnen på lekplatsen i närheten för att få dem tänka på annat, dem hade ju sett och hört för mycket!! Pappan var med. Jag hade huvan på jackan uppe för att inte visa offentligt att jag hade blod i halva delen av hår och huvud.

    Jag vet att jag borde lämna, och att jag verkligen gör fel, men jag vågar inte.. Jag e rädd för allt vad vi ska gå igenom. Jag hade en våldsam man tidigare, och barn med honom. Vi gick igenom 6 rättegångar, och jag och min dotter sätt i fängelse i 6 månader ( skyddat boende ) medan han gick fri, endast betala skadestånd!!! Så jag vet vad som väntar.. och orkar verkligen inte.. dessutom tror jag att denna man är värre, har större familj som kan "hitta" oss.

    Jag vet att jag gör fel att stanna, men jag litar inte på rättsprocessen längre, och att dem kan göra nått. Jag känner mig bara så ensam i detta. Finns där någon annan som har en sambo som dem vet borde lämna? Önskar såfall att få prata med dig..

    Behöver inget skit, vet redan att allt är så fel.. men behöver tid.. ork och en bättre tro på kvinnan!

  • Anonym (Åh)
    Visa endast
    Tor 22 apr 22:04 #1

    Åh jag känner så med dig. Behöver du stöd och ngn att prata med?

  • Anonym (MissF­örståd­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 22 apr 22:13 #2

    Har du också gått igenom liknande? Jag tror man behöver varandra när man känner att man är så förstörd och i botten. Känner mig svag eftersom jag vet att jag borde ta barnen och bara dra så långt bort jag bara kan!!

  • Anonym (Var försik­tig)
    Visa endast
    Tor 22 apr 22:13 #3

    Det här är helt sjukt vad han har gjort mot dig.Tänk om det blir värre någon dag och dina barn står utan mamma.Ring kvinnofridslinjen,ha inte kontakt med honom,var rädd om din kropp och ditt liv.

  • Tor 22 apr 22:14 #4

    Hej!

    Varför är du kvar i relationen? Jag antar att han har stort kontrollbehov? Kan du inte bara sticka med barnen, när han jobbar.?

    Kan du inte pratmed kvinnojouren? - jag tror st du kommer gå höra kommentar i denna tråd.

    Strunta i det isåfall.

    Du vet att barn kan säga saker i skolan eller så hörde inte det. (hur gamla är barnen)

    Att älska ngn sårar inte.

    Han har stora problem med våld, kort temperament, han har förmodligen fått dig ta avstånd ifrån familj, släkt?

    Det måste ske ngt radikalt ifrån dig ni håller på gör ett knas arv till barnen. Ni för över inre saker så dom får ett utlopp senare i livet, barn dom lever med våld i hemmet brukar få men. Få klarar sig bättre och kan få det bättre i livet.

    Ärligt talat stick därifrån.

    Ha plan A B.

  • Tor 22 apr 22:16 #5

    Jag tror att det kommer folk hit och stöttar dig.

    Vi på tråden är här för dig.

  • Anonym (Åh)
    Visa endast
    Tor 22 apr 22:16 #6 +1
    Anonym (MissFörstådd) skrev 2021-04-22 22:13:04 följande:

    Har du också gått igenom liknande? Jag tror man behöver varandra när man känner att man är så förstörd och i botten. Känner mig svag eftersom jag vet att jag borde ta barnen och bara dra så långt bort jag bara kan!!


    Nej det har jag som tur är inte, men tycker så synd om dig. Ring kvinnojouren, gärna ikväll. Skriv sen här när du gjort det!
  • Tor 22 apr 22:17 #7

    Du vet att du måste. Du måste det för barnens skull. 
    Kontakta en kvinnojour , de kommer ta hand om dig.
    En dag i taget. 
    Din ork och kraft kommer att komma tillbaka om du lämnar detta destruktiva förhållande.

  • Tor 22 apr 22:18 #8

    Jag vet att det är svårt och bara sticka men har man en plan och har planlösning och vågar ta det steget.

  • Tor 22 apr 22:22 #9 +1

    Kollade på Efterlyst det har skett våld i hemmet och dom finns inte kvar i livet 5 kvinnor på 3 veckor bara. Idagens progtam.

    Du är inte ensam. Det folk här mer än vad du tror. I FL.

  • Anonym (MissF­örståd­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 22 apr 22:28 #10

    -GameofThrones: jag vet vad jag måste göra, jag vet bara hur processen är. Har gått igenom detta tidigare. Min fd var missbrukare och slog mig och vår dotter och jag lämnade då hon var 1,5 år. Jag trodde mer på vad kvinnor i min situation kunde få för stöd än vad vi fick. Han gick fri, och fick skadestånd på 40.000 +10.000 till min dotter. Vi fick fängelse, enligt mig. Sätt inlåst i ett rum, med delad matsal med andra kvinnor, han gick fri!!!

    Denna man är arab, med ett stort nätverk, jag är rädd för konsekvenserna. Jag känner att en plan är att få honom att tröttna på mig... lämna i fred. Vi har parterapi imorgon, men jag måste ju hålla käft om detta. Idag är min dotter 11, och fattar allt, tyvärr.. våra gemensamma är 3 och 1. Jag verkligen hatar mig själv för att jag satt dottern i detta ännu en gång!!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll