Jag tycker du ska hämta barnen tidigare. Jag tycker def är märkligt att barn ska vara hela dagarna på förskolan när en bonusförälder är hemma (om det inte finns särskilda omständigheter) Däremot kan det ju vara rimligt att lägga upp det så att han också ät hemma de första månaderna. Det skulle nog underlätta för er båda
Varför är det märkligt att barn ska vara på förskolan när pappas partner får barn? Vilken märklig sak att säga. Varför lägger du dig i hur andra gör överhuvudtaget?
Pappas partner är hemma för att ta hand om sitt barn, inte för att agera förskollärare åt andras barn. De som arbetar på förskola är utbildade till att ta hand om barnen och barnen har det bra där, i många fall har de det bättre på förskolan än hemma med en förstagångsmamma som behöver lugn och ro med sin bebis.
Ditt uttalande om hur märkligt du finner det att barn får vara i förskolan fastän det finns en bonusförälder hemma lägger otroligt mycket skuld på kvinnor, en skuld och ett ansvar som inte är deras sak att ta. Om en kvinna ändå väljer att hämta mannens barn tidigare för att hon ändå är hemma så är det en fantastisk kvinna som gör mer än vad som är hennes ansvar och ska äras därefter. Men om en kvinna väljer att använda sin första tid med sin bebis i lugn och ro så är det hennes fulla rätt att göra det och ingen annan ska påstå att det finns något märkligt i det.
Kanske menade du inte att vara så dömande i ditt uttalande men tänk gärna på hur du uttrycker dig, det är så lätt att kvinnor i den situationen tar på sig ansvar som inte är hennes och det är väl ändå det som vi kvinnor försöker sträva mot när det gäller det mesta, att kvinnor inte ska bära skuld för det som är andras ansvar.
Va
Din åsikt är att en person som blir tillsammans med någon som har ett barn bör ta ett ansvar. Min åsikt är att du behåller den åsikten för dig själv.
Ja, tack och lov verkar hon ha en god relation med hans barn sen tidigare. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Att få andras åsikter på sig om vad hon "borde" göra är att sätta onödig press på henne. Onödig press riskerar att förstöra den goda relation som de har idag. Om hon vill hämta hans barn tidigare en dag i veckan, och det blir en positiv upplevelse för henne och för barnen, då tjänar de alla på det. Men om det blir en upplevd förväntan på henne som hon känner utifrån utryck som "jag tycker att det är märkligt när bonusbarn tillbringar hela dagarna på förskolan fastän bonusföräldern är hemma" då är det lätt till att det går över till ett upplevt tvång som kan göra att hon inte lyssnar på sina egna behov tillräckligt mycket.
En kvinna stannar ofta hemma den första tiden med bebisen. Män tar oftast den senare tiden med barnet. Den första tiden med bebisen kan upplevas som väldigt omvälvande, där man träder in i en ny roll, eller upplever känslor man inte haft förut, eller upplever hela situationen som något helt annat än man tänkt sig. Att samtidigt känna en press att ta hand om någon annans barn ovanpå det, det tjänar varken kvinnan eller hennes nyfödda bebis på. Knappast hans tidigare barn heller.
För en kvinna som blir mamma för första gången utan att det finns några barn på hans sida sen tidigare, kan den första tiden kännas nog så omvälvande men många tar sig nog igenom det utan att tänka så mycket på vilken omställning det var, mer än störd sömn eller ömma bröst, eller vad det må vara som man upplever. Lägg därpå ett eller två barn som din man har sedan tidigare. Endast kvinnor som fått sitt första barn tillsammans med en man som har barn sen tidigare VET vad det här innebär. Det bästa är att kvinnan själv får känna efter vad hon behöver och om hon utöver det som hon redan har att ställa om sig till även kan tänka sig att hämta hans barn. Vill hon inte det så ska ingen skugga falla på henne för det. Det ska inte finnas någon yttre press på att hon borde göra något mer än att ta hand om sig själv och sin bebis. Allt annat är enbart en bonus. Och här ska ordet "bonus" användas i sin rätta betydelse: något som ingen hade förväntat sig men som kom som ett välkommet inslag när det väl uppstod.
Vet du vad det bästa är, det är man får göra precis som det fungerar bäst i familjen och för den nyförlösta mamman.
Och fortfarande är det så, att ställa krav och förväntningar som inte den nya mår bra av, skadar ofta relationen mer än vad den stärker den.
men barnens bästa är inte att vara med en person som inte är bekväm med att ha hand om ett nyfött barn och två rätt små barn som kanske inte ens vill vara hemma.
Barnens bästa kan vara att under dagarna vara på förskola och skola /fritids.
När jag var föräldraledig så var det inte alltid självklart att barnen fick vara på dagis. I den mammagruppen var det ett par mammor, med äldre barn, som fick, förutom sitt nyfödda barn, hantera äldre syskon som inte alls ville vara hemma och bounda med det nya syskonet utan ville vara på dagis med sina kompisar.
Dvs det kan vara mycket väl vara barnens bästa att fortsätta med det brukar göra, istället för att bryta det.
Det äldsta kommer gå i skolan, det yngsta kommer troligen vara minst tre år, kanske fyra år.
För mig var det viktigt att man fungerar ihop, inte nödvändigtvis som familj.
Självklart inte. Min sambo (kvinna) har barn med sin före detta kille. Skulle aldrig falla mig in att ta papparoll åt en annan mans barn o det vet hon om.
Varför försöker du vrida det till en fråga om feminism? :O
Självklart inte. Min sambo (kvinna) har barn med sin före detta kille. Skulle aldrig falla mig in att ta papparoll åt en annan mans barn o det vet hon om.
Varför försöker du vrida det till en fråga om feminism? :O
Inte alls nödvändigt att ta en föräldraroll. Inget tyckande på lösa grunder, utan har levt så
Ja självklart.
När den andra föräldern sen är fl så får hans tidigare också va hemma.
Pratar du av erfarenhet?
Har du längtat så mycket efter att ständigt umgås med din pappas nya?
Pappans / mammans nya får inte heller samma status som föräldrarna i barnens ögon , det är inte alls konstigt.
Jag hade själv 0 intresse att umgås med min pappas tjej, så du kan inte ta för givet att alla barn vill hänga med pappans nya istället av kompisarna på skolan/förskolan.
Du verkar projicera dina känslor på barnen.
Dina åsikter är ej barnens bästa.
Barn är individer , de tycker olika , de känner olika gällande föräldrarnas nya partners.
Hur just TS mans barn tänker kan pappan fråga dem.Barnen har rätt till att slippa att pappans / mammans nya tvingar sig på dem.
Barn är inte saker man kan skänka bort till nya partners.
Nja snarare har väl den förälder som flyttar ihop, och skaffar barn, med en person som anser att det okej att göra skillnad på barnen och få dem att känna sig exkluderade, misslyckats i att ge barnen en trygg uppväxtmiljö där de känner sig välkomna. Jag säger inget om ifall ts partners barn är på fsk och fritids när pappa jobbar, men säg om de skulle få ett barn till och ts i det scenariot har deras gemensamma äldre barn hemma medan pappans barn får gå på fsk och fritids, det skulle däremot inte vara okej. Det skulle knappast få barnen att känna sig välkomna eller trygga i sitt eget hem. Väljer man att flytta ihop med någon som har barn tillkommer det ett vuxenansvar att se till att de känner sig välkomna och som en del av familjen i sitt eget hem. Till skillnad från bonusföräldern har de inget val. Om man inte vill ha det ansvaret är valet väldigt enkelt, träffa inte någon som redan har barn. Sen såklart är det skillnad på små och större barn, men oavsett så måste ett barn få känna att de är välkomna i sitt eget hem.
Jag har blivit chockad av hur många av er tänker kring bonusbarn och deras roll i familjen. Googlade därför psykologspalter och blev glad när det första svaret som dök upp var detta:
Vuxnas egon hör inte hemma i samvaron med barn och jag tycker att du ska jobba på att skapa jämlika relationer till henne och till din son. Det är en förutsättning för att hon ska känna att det är varmt och trivsamt i sina hem. Ansvar för barn är absolut betungande men när vi nu har valt det, som du gjorde när du valde att flytta ihop med henne, är vår plikt att få barnen att känna att det ansvaret är en ren glädje.
Var har ts skrivit att han ska betala?
Hade någon försökt dumpa särkullar på mig så hade jag lämnat dem hemma och stuckit iväg ut och gjort något roligt med mitt barn.