• Bonusbonus89

    Måste bonusbarnen vara hemma på heltid när jag får min bebis?

    Hej, jag behöver råd och tips över hur jag ska tänka och agera i en jobbig situation.

    Jag och sambon planerar att bli gravida och med tanke på att han redan har två barn sedan tidigare har vi redan nu börjat diskutera praktiska frågor. En sak som har dykt upp är föräldraledighet. För mig känns det givet att vilja vara hemma ensam med min förstfödda (iaf till en början), men att jag hämtar bonusbarnen (som vi har varannan vecka, 2 och 6 år) tidigare någon gång i veckan. Min sambo verkar tycka att det är konstigt/sorgligt att jag inte vill ha hans barn hemma mer. Det ger mig så dåligt samvete. Jag vill ju också kunna ge fullt fokus till min förstfödda på samma sätt som han och hans ex fick göra. Det gör mig ledsen, för jag älskar ju hans barn, men min dröm om att bli mamma och att hitta på saker med min bebis som föräldraledig är också stor. Känns som att det blir begränsat om jag automatiskt ska ha de andra på heltid också.

    Är jag egoistisk som tänker så här? Eller vad finns det för argument för min sak/hans sak?

    Snälla hjälp mig, antar att det finns många i samma sits!

    /Bonusmamma

  • Svar på tråden Måste bonusbarnen vara hemma på heltid när jag får min bebis?
  • Anonym (XXX)
    Anonym (M) skrev 2021-05-01 10:14:15 följande:
    Nja snarare har väl den förälder som flyttar ihop, och skaffar barn, med en person som anser att det okej att göra skillnad på barnen och få dem att känna sig exkluderade, misslyckats i att ge barnen en trygg uppväxtmiljö där de känner sig välkomna. Jag säger inget om ifall ts partners barn är på fsk och fritids när pappa jobbar, men säg om de skulle få ett barn till och ts i det scenariot har deras gemensamma äldre barn hemma medan pappans barn får gå på fsk och fritids, det skulle däremot inte vara okej. Det skulle knappast få barnen att känna sig välkomna eller trygga i sitt eget hem. Väljer man att flytta ihop med någon som har barn tillkommer det ett vuxenansvar att se till att de känner sig välkomna och som en del av familjen i sitt eget hem. Till skillnad från bonusföräldern har de inget val. Om man inte vill ha det ansvaret är valet väldigt enkelt, träffa inte någon som redan har barn. Sen såklart är det skillnad på små och större barn, men oavsett så måste ett barn få känna att de är välkomna i sitt eget hem.
    Fast när och om TS får ett andra barn med den här mannen, så lär de stora barnen vara minst 6 och 8 år gamla. D.v.s. - det är betydligt mindre konstigt att de är borta på dagarna, än att TS' tvååring är det. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (XXX) skrev 2021-05-01 11:13:28 följande:
    Fast när och om TS får ett andra barn med den här mannen, så lär de stora barnen vara minst 6 och 8 år gamla. D.v.s. - det är betydligt mindre konstigt att de är borta på dagarna, än att TS' tvååring är det. 
    6 och 10 år gamla till och med, det blev fel. 
  • Anonym (Eva)
    Anonym (M) skrev 2021-05-01 10:14:15 följande:

    Nja snarare har väl den förälder som flyttar ihop, och skaffar barn, med en person som anser att det okej att göra skillnad på barnen och få dem att känna sig exkluderade, misslyckats i att ge barnen en trygg uppväxtmiljö där de känner sig välkomna. Jag säger inget om ifall ts partners barn är på fsk och fritids när pappa jobbar, men säg om de skulle få ett barn till och ts i det scenariot har deras gemensamma äldre barn hemma medan pappans barn får gå på fsk och fritids, det skulle däremot inte vara okej. Det skulle knappast få barnen att känna sig välkomna eller trygga i sitt eget hem. Väljer man att flytta ihop med någon som har barn tillkommer det ett vuxenansvar att se till att de känner sig välkomna och som en del av familjen i sitt eget hem. Till skillnad från bonusföräldern har de inget val. Om man inte vill ha det ansvaret är valet väldigt enkelt, träffa inte någon som redan har barn. Sen såklart är det skillnad på små och större barn, men oavsett så måste ett barn få känna att de är välkomna i sitt eget hem.


    Äntligen ett svar som utgår från barnen och deras rätt att inte blir behandlade som andra klassens medlemmar. Vad tacksam jag är att jag och mina syskon slapp detta som barn och likaså att mina barn inte behöver uppleva detta. Herregud, ditt syskon är hemma med den ena föräldern och bebisen men du får gå på fritids hela dagarna.

    Och ja, givetvis är det skillnad om barnen väldigt gärna vill gå på fritids
  • Anonym (XXX)
    Anonym (S) skrev 2021-05-01 10:38:28 följande:
    Är det det här som gäller om man går in i ett förhållande med någon som har barn, att man i alla lägen MÅSTE ta hand om extrabarnen, även om man är hemma med egen nyfödd och vill njuta av det, men nu då blir berövad det, så kommer ingen vilja gå in i ett förhållande med någon med barn.
    ...och det förklarar också varför så många "ombildade" familjer spricker... eller en del av det i alla fall. Det finns dom som tycker att dom får livet förstört, "bara" av att partnerns barn är där varannan helg. 
  • Anonym (S)
    Anonym (M) skrev 2021-05-01 10:14:15 följande:

    Nja snarare har väl den förälder som flyttar ihop, och skaffar barn, med en person som anser att det okej att göra skillnad på barnen och få dem att känna sig exkluderade, misslyckats i att ge barnen en trygg uppväxtmiljö där de känner sig välkomna. Jag säger inget om ifall ts partners barn är på fsk och fritids när pappa jobbar, men säg om de skulle få ett barn till och ts i det scenariot har deras gemensamma äldre barn hemma medan pappans barn får gå på fsk och fritids, det skulle däremot inte vara okej. Det skulle knappast få barnen att känna sig välkomna eller trygga i sitt eget hem. Väljer man att flytta ihop med någon som har barn tillkommer det ett vuxenansvar att se till att de känner sig välkomna och som en del av familjen i sitt eget hem. Till skillnad från bonusföräldern har de inget val. Om man inte vill ha det ansvaret är valet väldigt enkelt, träffa inte någon som redan har barn. Sen såklart är det skillnad på små och större barn, men oavsett så måste ett barn få känna att de är välkomna i sitt eget hem.


    Dessutom drabbas gemensamma barnet/barnen av orättvisa på detta sätt, eftersom de barn som redan har två föräldrar(!) lägger beslag på mamman, så att det gemensamma barnet/barnen får mindre tid och fokus än det annars skulle ha fått. Är det riktigt rätt det?

    Ska det kommande gemensamma barnet få nöja sig med en söndersliten mamma och en halv pappa medan bonusarna har 3 eller kanske till och med 4 föräldrapersoner?
  • Swarls

    Min sambo har barn med sin tidigare partner. Nu har vi ett gemensamt barn. 


    Min sambo prioriterar annat och sparar därför ingenting till något av barnen, jag däremot vill att mitt barn ska ha en bra start i vuxenlivet och sparar därför ordentligt till henne. Vi säger 1000kr i månaden. 


    Detta har nu inneburit att vårat gemensamma barn har ett sparande som är cirka 20ggr större än hennes andra barns trots att vårat barn är betydligt yngre. 


    På Julafton så får hennes barn en symbolisk summa av mig på ett par hundra medans vårat gemensamma får mellan 5-10 000 (av mig). 

    Vad tycker ni som förespråkar kärnfamiljen 2.0 om detta, är det också fel av mig? Kanske skulle jag spara även åt min sambos barn??

    (Barnens pappa prioriterar sina nya barn över dessa barn så han sparar inte heller något åt dem. Det här tycker jag dock är helt efterblivet och han är en idiot). 

  • Anonym (lugnt)
    Anonym (Eva) skrev 2021-05-01 11:16:45 följande:

    Äntligen ett svar som utgår från barnen och deras rätt att inte blir behandlade som andra klassens medlemmar. Vad tacksam jag är att jag och mina syskon slapp detta som barn och likaså att mina barn inte behöver uppleva detta. Herregud, ditt syskon är hemma med den ena föräldern och bebisen men du får gå på fritids hela dagarna.

    Och ja, givetvis är det skillnad om barnen väldigt gärna vill gå på fritids


    Detta kan bli precis lika "fel" åt andra hållet. "Varför får de gå på fritids och inte jag? Jag vill också vara där!"

    En bonusfamilj fungerar inte som en kärnfamilj.
  • Anonym (XXX)
    Swarls skrev 2021-05-01 11:29:38 följande:

    Min sambo har barn med sin tidigare partner. Nu har vi ett gemensamt barn. 


    Min sambo prioriterar annat och sparar därför ingenting till något av barnen, jag däremot vill att mitt barn ska ha en bra start i vuxenlivet och sparar därför ordentligt till henne. Vi säger 1000kr i månaden. 


    Detta har nu inneburit att vårat gemensamma barn har ett sparande som är cirka 20ggr större än hennes andra barns trots att vårat barn är betydligt yngre. 


    På Julafton så får hennes barn en symbolisk summa av mig på ett par hundra medans vårat gemensamma får mellan 5-10 000 (av mig). 

    Vad tycker ni som förespråkar kärnfamiljen 2.0 om detta, är det också fel av mig? Kanske skulle jag spara även åt min sambos barn??

    (Barnens pappa prioriterar sina nya barn över dessa barn så han sparar inte heller något åt dem. Det här tycker jag dock är helt efterblivet och han är en idiot). 


    Självklart är du inte skyldig att spara åt din sambos barn. I och med att ni inte är gifta utan bara sambos, så har du ännu mindre anledning att göra det, eftersom du inte ens är barnets styvfar officiellt. 

    Hade jag varit barnets mamma, så hade jag dock offrat vad jag kunde av grejor till mig själv, för att spara till mitt eget barn, så att skillnaden inte skulle upplevas som så stor, Även om jag kanske/troligen inte kunnat lägga undan så mycket som 1000 kr/månad. 

    Varför barnets biologiska pappa gör skillnad på sina olika barn, vet vi ju inte eftersom du inte berättar detaljerna. Men det är rätt vanligt, att om en man blir far utan att önska det, så "kopplar han bort" barnet mentalt, och betalar bara det underhåll han är tvungen att betala enligt lag, samt minskar ner deras arv till laglotten genom testamente. Struntar i barnet i övrigt. De barn han får senare inom äktenskap, ser han däremot som sina "riktiga barn". Jag vet inte om man kan säga så mycket om det, eftersom en kvinna kan göra abort om hon blir oönskat gravid, och den allmänna politiskt korrekta åsikten i Sverige är, att det är upp till henne och inget man kan beskylla henne för. Analogt med detta, kanske man inte ska beskylla en ovillig pappa som gör "mental abort" heller?
  • Anonym (M)
    Swarls skrev 2021-05-01 10:22:42 följande:

    Håller inte med givetvis. Din inställning är helt galen. Bonusföräldern är ingen förälder till bonusbarnen.


    Jag har iofs inte sagt någonstans att bonusföräldern är en förälder, vad får du det ifrån? Så du tycker att bonusföräldern inte har något ansvar gentemot sitt bonusbarn, som den vuxna person i samma hem som denne är, eller behöver anpassa sig efter att denne finns och se till att den trivs i sitt eget hem, och för den delen vara en bra förebild?

    Så om resten av din familj alltid fick tid för varandra och du lämnades utanför pga en person som inte tycker du är en del av familjen och därmed inte värd att bry sig om så skulle du inte bry dig alls? Tänk också på att i det scenariot har du inget val och kan inte lämna situationen. Jag skulle då inte vilja leva på det viset. Och om du tänker dig att det är dina egna barn det handlar om och ditt ex som träffat någon som får sina barn att böna och be om att slippa åka dit för de känner sig inte välkomna du skulle då bara rycka på axlarna och tala om för dem att de minsann får bita ihop för sånt är livet?
  • Anonym (M)
    Anonym (XXX) skrev 2021-05-01 11:13:28 följande:

    Fast när och om TS får ett andra barn med den här mannen, så lär de stora barnen vara minst 6 och 8 år gamla. D.v.s. - det är betydligt mindre konstigt att de är borta på dagarna, än att TS' tvååring är det. 


    Jovisst i det scenariot är det helt klart lättare att förklara. Men om man då tar ett annat scenario där alla de äldre syskonen går i skolan och mamman kommer och hämtar bara sitt barn på fritids för pappa ska hämta sina sen hur förklarar man en sån sak så barnen förstår? Självklart skulle de barnen inte känna sig som en del i familjen då. Eller att syskonen fortfarande skulle vara i fsk åldern men bara bonusarna får gå där hela dagarna hur förklarar man detta och lägger upp det på ett sätt som inte får barnen att känna sig exkluderade? Hur hade du själv velat att dina barn blev behandlade i liknande situation?
Svar på tråden Måste bonusbarnen vara hemma på heltid när jag får min bebis?