Gravid men svårt att släppa en annan
Anonym (Den evige velaren) skrev 2021-04-28 12:07:09 följande:
Vi har gått hos en fantastisk parterapeut och dealat i flera år. Det är nog bara sån jag är som person, svårt att förlåta och släppa svek. Det tog år innan jag själv tog steget pga klarade inte av de känslorna mer. Har inte direkt levt loppan men har flytt in i fantasin när jag känt behov av det. Jag känner också att vi har sunkat ner förhållandet, tyvärr, men också utvecklats som människor paradoxalt nog. Jag hyste aldrig några förhoppningar om att barnet skulle göra det till en rosa idyll igen (tror inte på rosa idyll), det var ett rationellt beslut också pga min ålder, min önskan om att dottern skulle få ett syskon och att jag vet att jag på lång sikt skulle ångra mig mer om jag inte fick ett till barn. Och kanske att jag ville tvinga fram ett slut med den andre. Förstår inte hur graviditeten skulle vara en ursäkt för att inte ta tag i relationen. Det är väl tvärtom? Jag känner att jag klarar av konsekvenserna av hans och mitt beteende, men jag är orolig för att vi inte kommer vara lyckliga tillsammans.Du möter sedan en man bestämmer dig för att skita i monogami och trohet men ändå fortsätta...?
Sitat...
"Hade dock svårt att vara otrogen och bar på massa bitterhet. Ett strul, nån hångel men inte mer."
"Sen så träffade jag en kille som var helt fel och rena drömmen samtidigt. Knäpp, vacker, omöjlig att ha en riktig relation med osv. Ömsesidig besatthet uppstod. Vi har totalt kanske spenderat 10 dagar ihop utspritt över åren men chattat regelbundet och jag inser att jag levt i en bubbla med honom mer än i relationen. Det senaste året har kontakten främst varit sexuell och helt och hållet digital."
Träffade du och låg med din älskare? Vet din man om detta, (hur har kan i.s.f tagit detta) eller pratade ni inte alls om din del av dramat hos parterapeuten?