Inlägg från: Anonym (Bara dåligt ibland.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bara dåligt ibland.)

    Hur vet man att det är dags att gå?

    Jag har en fantastisk make på så många sätt, men häromdagen hamnade vi i en fruktansvärd konflikt, då han smällde till mig hårt flera gånger helt oväntat.

    Jag skrek själv i situationen, så det var absolut inte "oprovocerat", men jag tycker det gick helt över gränsen av vad som är acceptabelt.

    Till saken hör att vi har det väldigt bra i största allmänhet, men att vi båda är eldiga och har tendenser att bli aggressiva.

    Jag kände att detta verkligen inte var ok, men tycker att det är väldigt svårt att bara lämna ett äktenskap på mer än 10 år, med barn. Jag tänker också att det på vissa sätt var en engångsföreteelse eftersom han inte slagit mig förr, men att det tidigare varit hot och skrik nån gång varannat år, eller kanske t o.m mer sällan.

    Är det dags att bryta upp?

  • Svar på tråden Hur vet man att det är dags att gå?
  • Anonym (Bara dåligt ibland.)
    Anonym (Herregud) skrev 2021-04-30 14:09:12 följande:

    Jag var på väg att lämna min man för att han kallade mig för ?dum i huvudet? en gång. Skulle han slagit mig så hade jag lämnar på studs. Fy fasiken! Nej usch!


    Jo, det är ju så jag känner också, men när man har så många bra år och barn och bostad är det svårt att lämna.

    Det är ju en process att lämna och mycket som behöver fixas för att separera.
  • Anonym (Bara dåligt ibland.)
    Friger skrev 2021-04-30 14:55:23 följande:

    Den frågan är väl rätt enkel? Han var förbannad. Få som planerar en sådan grej.

    Två svar:

    Det objektiva är väl att har gränsen väl passerats så är det enklare att den passeras igen. Därför lämna.

    Men vi är ju alla människor, det är inte enkelt att bara lämna någon man älskar och konsekvenserna för att lämna är gigantiska. Det finns ju trots allt dom som får sig en tankeställare och inte gör om det.

    Så.. mitt svar... ingen aning. Fundera på saken. Fråga honom hur han ser på det hela. Det är ju inte okej att han slår ner dig lite oavsett vad du säger. Finns den risken så kan ni ju inte leva med varandra.


    Det är precis så jag känner, att konsekvenserna är enorma för detta misstag, samtidigt som det är ett så himla stort övertramp som jag faktiskt inte vet om jag kan acceptera.

    Samtidigt är det liksom inte en fråga jag vill bolla med vänner och familj. Jag ser att det faktiskt var ett misstag, men jag har svårt att planera separation, eller att lappa ihop detta utan att först fatta om jag tror att detta aldrig mer kommer hända. Jag är så ledsen och arg av på honom, att han låter snabbt uppblossad ilska faktiskt sätta oss i denna situation. I min värld ska man inte leva ihop om man tar till handgripligheter.
  • Anonym (Bara dåligt ibland.)
    Anonym (K) skrev 2021-04-30 15:44:12 följande:

    NU. Du lämnar NU. Det spelar ingen roll varför han gjorde det, det spelar ingen roll om han ångrar sig eller säger förlåt. Det ÄR oförlåtligt. Du sätter igång processen med att lämna honom IDAG, börja söka lägenheter, prata med vänner och släktingar om tillfälligt boende, fråga om de känner bekanta med uthyrningsrum eller vad som helst. Ring kvinnojouren och sök hjälp, IDAG. Prata med soc och fråga om de kan hjälpa dig med akutboende.

    Nästa gång kanske han inte slutar efter några slag.... Vill du att ditt barn ska se pappa slå mamma, se mammas blåmärken, bli slaget själv? LÄMNA.

    Och ansök om skilsmässa IDAG. Det ska man tydligen kunna göra online numera, annars behöver du beställa personbevis för skilsmässa hos Skatteverket och ladda ner en ansökan från närmsta tingsrätt, posta ansökan till dem och betala en avgift. Du gör detta NU, det finns ingen väg tillbaka.


    Det känns som att ta i med så extrema åtgärder och att ta upp plats på en jour utifrån att jag känner min make rätt väl.

    Jag har ingen anledning att överhuvudtaget tro att jag inte klarar mig hemma ett tag till.

    Det ska självklart inte bli någon nästa gång, men det är inte så att jag impulsivt vill ansöka om skilsmässa och slita upp mig själv utifrån en händelse som faktiskt var 3-4 minuter av total bristande kontroll från makens sida. Det är jag inte beredd att göra.
  • Anonym (Bara dåligt ibland.)
    lövet2 skrev 2021-04-30 16:37:20 följande:

    Han har gått över en väldigt viktig gräns. Få män gör det. Av de männen finns det vissa, som faktiskt gjort ett misstag. Alla kan göra ett misstag. Då erkänner han sitt misstag, inser hur allvarligt det är (ett brott som ger fängelse) och blir livrädd för att göra om det. Han söker hjälp. Via polisen, mansjour, psykiatrin. Han söker hjälp omedelbart.

    Är det så din man har gjort? Har han insatt hur allvarligt brott han begått? Gör han allt för att det inte ska hända igen? Om svaret är nej, så är det dags nu. Ta barnet med dig i dag och bege dig till Kvinnojouren. De hjälper dig vidare.


    Jo, han har insett hur allvarligt det är och erkänt det, sagt att han ska söka hjälp och är själv förvånad att han tappade kontrollen.

    Han har ännu inte hunnit göra allt och jag är inte ett dugg orolig att det ska hända denna veckan eller nästa. Jag tänker mest att jag nog inte är villig att vara kvar och vänta på nån ny händelse om något år eller två, eller att stressa fram en separation i panik NU.

    Jag är helt enkelt jävligt kluven.
Svar på tråden Hur vet man att det är dags att gå?