Varför stoppar man in barnens fingrar i munnen?

Jag kanske är lite extra orolig eftersom han gjort konstiga saker förut.

Men pratar ni föräldrar inte med varandra?! Fråga varför han gör så! Om han inte kan svara, så är det väl bara att kolla in hur dottern reagerar och om hon inte skrattar, så säg åt honom att sluta. Om han inte slutar, så pratar du igen med honom och om han inte slutar då, så är det väl läge att prata med BVC eller någon annan myndighet kring det hela.

Vad är det för konstiga saker..?

Vad f för konstiga saker då? Och uppfattas det han gör nu som sexuellt??

Du är ute och cyklar.

Han låg i soffan med sin före detta bonusdotter. Jag tyckte det mer såg ut som ett kärlekspar. Han pussade henne på munnen och höll om henne. Nu får jag tankar om att han gör samma saker med sin biologiska dotter. För några månader sen låg pappan under täcket med våran dotter och pussade henne på munnen. Det är klart man börjar undra.

Jag tycker synd om pappan, din partner som blir misstänkliggjord på det här sättet.

Ta reda på vad pedofili är innan du tänker fler absurda anklagelser mot honom.

Skulle en peddofil sitta och pussa ett barn på munnen framför dig? Lyssna på din magkänsla iallafall och håll koll. Är du obekväm så borde du ta upp detta.

Har både nafsat på barnens fungrar, öron o fötter ;)

Har ÄVEN legat under täcket och pussat mina barn på munnen, ja OCH legat i soffan o hållit om min bonusdotter som jag OCKSÅ pussade på munnen. Och nej, jag har aldrig känt mig som en "peddo-gumma"..

Har haft många samtal med min man som tycker det är svårt att släppa oron över vad ANDRA skall tycka när han som man gör samma saker som jag med barnen, för som man riskerar man att misstänkliggöras på ett helt annat sätt än som kvinna. Tyvärr har det ofta hållit tillbaka honom att gosa på detta sätt.

Jag tycker oerhört synd om din parrtner som helt tydligt blir misstänkliggjord av sin närmaste, den som han istället borde kunna vara helt avslappnad med.

Jag tror du bör fundera på varför du får dessa tankar, och vad de bottnar i. För det är fullt normala saker du beskriver här..

Min äldsta är tio och jag mumsar fortfarande på henne ibland. Hon är väldigt fysisk och älskar att vara nära. Hennes pappa pussar henne också och gosar.

Men TS! Om något inte känns rätt så prata med din man. Har du på riktigt misstankar om övergrepp så var uppmärksam.

Har du själv upplevt övergrepp? I så fall kan ju det skapa en extra vaksamhet, på gott och ont.

Men sen undrar jag också, om du misstänkte att han är pedofil, varför valde du att få barn med honom?

Nu har jag funderat och tror att det beror på att mina föräldrar inte har pussat mig. Trodde att det var konstigt att göra dom här grejerna. I början vågade inte jag pussa min dotter, men nu gör jag det. Pappan skämtade om att det blev slemmigt. Jag är antagligen inte så van vid dessa grejer och har läst mycket på internet om pappor som knullar döttrar. Kanske ska låta bli att läsa det. Internet är en riktig soptunna.

Jag har själv upplevt övergrepp. Ville ha barn med honom för att han är snäll och trevlig. Däremot så var han inte med under graviditeten. Han hoppade in då när våran dotter föddes.

Ok. När man får barn händer det en massa med ens tankar och känslor. Även saker man kanske trott att man hade bearbetat kan komma fram igen. I och med detta plus den osäkra relationen till barnens pappa vill jag verkligen rekommendera dig att be bvc om en samtalskontakt som kan hjälpa dig.

Både att du väljer att få barn med den här mannen och att du känner dig osäker på vad som är ok kontakt med ett barn vittnar om att du kanske har lite som du behöver jobba med.

Bvc träffar du regelbundet, antar jag, så passa på och be om en samtalskontakt nästa gång du är där.

Det här med anknytning är kanske något du kan ha nytta av att läsa om. Det handlar om hur ens relation till de egna föräldrarna påverkar hur man fungerar som vuxen.

Undrade om det kunde vara så..

Jag är så ledsen för din skull..

Jag var själv utsatt för övergrepp som barn, av en nära släkting (inte pappa dock) och jag förstår din rädsla. Detta är något du behöver arbeta med, både för din och ditt barns skull - och din partner också faktiskt. Vet han om vad du varit utsatt för? Det kan hjälpa honom att förstå varför du ibland reagerar som du gör inför närhet med barnet (och kanske honom?).

För mig har det blivit så att jag arbetat väldigt mycket med mig själv, mina upplevelser och mina tankar - jag vill aldrig någonsin överföra mina rädslor på mina barn, för då är det som om min förövare tar ännu en liten bit av mig och mitt liv - om du förstår? Därför lär jag dem om öppenhet, att närhet och ömhet och fysiska uttryck är något naturligt, så att de skall vara bekbäma med sig själva och sina kroppar och aldrig skämmas för nakenhet tex. Jag lär dem om att allas kroppar är "sin egen", att ingen får röra vid "de privata delarna" om man inte själv vill, och att de inte får röra andra så men jag vill att de aldrig skall vara RÄDDA för närhet och ömhet, eller tro att det är något fel när man själv vill.

Vi kramas oerhört mycket i vår familj, vi bastar även tillsammans så vi är bekväma med nakenhet - men jag har fått jobba mycket med det.. vi pratar även mycket om vad som är och känns ok, hur man känner osv..

Snälla du, lär inte dina barn att kramar och pussar är onormalt. Däremot skall du självklart lära dem att säga ifrån om de inte är bekväma, att de aldrig aldrig behlver kramas och pussas om de inte själva vill.

Prata även med din partner. Berätta hur du könner men även om bakgrunden. Inte att du tror han gör något fel, men att det är vissa bitar som du behöver hjälp med att bearbeta.

Lycka till - och gå och krama ditt barn och gläds över att hon har en pappa som inte är rädd för fysisk närhet (för jag tror verkligen inte det är något annat, inte på det du beskriver). Och, SLUTA läs skit på internet. Ja, det finns hemskheter men det får aldrig ta över..

Samtalskontakt har jag redan tagit upp, men kommer inte iväg förrän om några månader. Jag fattar ej hur det kan vara så lång väntetid. Måste verkligen prata med någon nu.

Så länge kan du kanske ringa till tex jourhavande präst eller medmänniska eller Någon att tala med.

Jag funderar på hur det är med de olika nätläkartjänsterna som finns. Kanske går det att få snabbare hjälp där.

Jag blev utsatt som vuxen, inte som barn. Kommer visserligen ihåg att en gubbe i Danmark tog på ett lite konstigt sätt. Jag kände inte honom. Tycker det var märkligt att inte min mamma sa ifrån den gången. Var ett barn då och jag själv vågade inte säga någonting. Min pojkvän vet om att jag blivit utsatt. Även han gjorde ett misstag då när han drack. Försökte dra av mina shorts och ta mellan mina ben. Talade om det för honom. Tror min pojkvän känner sig lite dum för han kommer inte ihåg det.

Här med. Och är barnen kladdiga om handen, säg typ doppat handen i grädden, då kan jag stoppa in handen i min mun och suga bort det så det inte blir kladd överallt. Oftast tar jag en våtservett men om man inte hinner eller inte har tillgång..

Men jag håller med om pedodo-gumma.

Avskyr när man drar paralleller med något så grovt och sjukt. Speciellt när det gäller ens partner som är förälder till ens barn! Får mig att må så fruktansvärt dåligt när man lägger fram det så

Varför skulle hon prata med en myndighet om det? Eller ens BVC? Du får det att låta som om pappan skulle göra nå fruktansvärt fel när det kanske bara är TS som anser att det är äckligt, men det är ju absolut inget fel det han gör