Skulle ni skaffa barn med någon ur medelklassen?

Max Stirner och anarkismen är inte så tokig, nej. Statsminister? Nej jag ser det som omöjligt att ta över den här skutan. Det handlar om att folk måste komma till insikt själva över att systemet, dvs. moderniteten, alltså hela den riktningen som den europeiska civilisationen tagit sedan 1500-talet är över. Vetenskapen som historiskt projekt osv. Det går på djupet och är inget som egentligen går ändra lättvindigt. Förmodligen gäller Nick Lands resonemang att moderniteten måste krascha (varför han för fram accelerationism som en lösning, dvs. mer och inte mindre dekadens. Emilé Cioran har föreslagit något liknande: "den verklige profeten är den som förespråkar dekadensen").

Men nej jag föreslår inte att man störtar samhället. Men till att börja med kan väl medelklassen tagga ner på präktigheten och det de facto _totalitära_ samhälle som är under utveckling. Kasta ut era värdegrunder som idag återfinns på varenda arbetsplats och återgå till att bli människor som kan prata med varandra. Tala sanning, allt det där mänskliga som ersatts av någon byråkratisk klausul osv. För utvecklingen mot den liberala totalitarismen sker i detta nu, bara att väldigt få har förmåga att se det.

Att moderniteten är över har konstaterats och varit mainstream sedan 70-talet. Är det källor du är ute efter eller vad?

Men menar att vi just nu befinner oss i ett historiskt skede. Lock-downs kommer inte att försvinna om någon trodde det utan det är bara den liberala, teknokratiska, totalitarismen som visar sitt ansikte.

Hur visar man i en text på familjeliv.se att amerikansk dominans är över (jag rekommenderade innan att söka p Kensington, Philadelphia på Youtube), att vetenskap och teknik inte längre kan komma till vår räddning såsom den gjort ända sedan Thomas Malthus fick fel om överbefolkningen, och att världskriget är nära förestående?

Att få har insett att vi går mot en ny totalitarism (modernitetens tredje och avslutande totalitarism, efter att ha gjort sig av med kommunism och fascism)? Det är väl bara att titta på hur lättvindigt alla köper att bli fullkomligt dominerade av den politiska makten? Dagens ungdomar gör inte uppror längre utan har precis samma åsikter som deras medelklassföräldrar. Tänk om ungdomarna kunde säga till sina föräldrar: "allt det du lärt mig, vi tar allt det och vänder på det upp och ner! Precis allt är tvärtom!". Skulle det förekomma i stor skala idag så skulle jag revidera min uppfattning.

Då tillhör han periferin eller måste skärpa till sig om han vill vara kvar i framtiden. Övergången mot totalitarism sker stegvis. Först rensar man ut alla som öppet ifrågasätter, därefter alla som tänker kritiskt och därefter alla som inte är aktivt bejublande.

Är det denna ständiga fråga efter källor? Jag har märkt att det är så. Nej det finns ingen statistik om det är det du efterfrågar. Ingen "faktagranskning".

Testa Orwells 1984, Hanna Arendts Totalitarismens ursprung och Peter Englunds Brev från nollpunkten för diskussioner i ämnet.

Ja absolut. Så länge den man diskuterar med har samma genuina intresse för sanningen.

Hur upplever du själv utvecklingen de senaste 10 åren? Jag upplever den på följande vis:

2010-2015 Utrensning av det sagda ifrågasättandet.

Tron på att allt är relativt och att det inte finns några absolut sanningar, oro för miljön som man trodde skulle bli ett problem om 50 år ("du behöver inte oroa dig, det drabbar först dina barnbarn" minns jag att en professor skrockade fram under lunchen), Absolut förbud att diskutera invandringspolitiken.

2015-2020 Utrensning av det tänkta ifrågasättandet.

Fluktingkris och Trump ändrade allt. Plötsligt existerade absolut sanning och absolut moral. Diskussionerna på varje arbetsplats kretsar kring att hacka på Trump, inte för att det var särskilt intressant att diskutera utan för att enkelt kunna sortera ut vänner från fiender. Nu blev det också lite okej att diskutera invandringspolitiken, fast egentligen inte riktigt okej. Under denna period införs värdegrunder på varje arbetsplats. En värdegrund kan ses som en liten kodsträng som varje anställd pluggar in i sin hjärna. Om koden uppdateras från en dag till nästa så är det bara för den anställda att uppdatera sin hjärna och sin moral. (Noterade för övrigt att Margot Wallström trampade i klaveret idag eftersom hon missat att uppdaterat sin värdegrund gällande att man inte får könsbestämma "gravida personer" ).

2020- Början på ett decennium kantat av katastrofer

Jag kan naturligtvis inte veta hur det kommer utveckla sig. Men det ser sannerligen inte ut att bli trevligt eller vackert. Ekonomisk, geopolitisk, resursmässig, etnisk, social och religiös kris. Kanske ska vi istället vara tacksamma för att vi är förbjudna att tänka dessa tankar.

Berätta om din bakgrund, utbildning och samhällsposition?

Jag ser varken någon vinst eller någon möjlighet att försöka ändra din uppfattning om egentligen någonting. Jag gissar att vi är alldeles för olika. Men om du vill se en debatt under temat "världskriget kommer" så kan du söka på Dugin vs Henry Levy på Youtube. Har även noterat att det på senare tid börjat bubbla inom den franska militären angående det inbördeskrig som med stor sannolikhet står för dörren i Frankrike.

Mittemellan en överklass bestående av 68-åttor och deras 70-talistungar och en arbetar/underklass som nedgraderats till White trash. Förklara vad som hade känts bra med det.

Nästan ingen säger längre åt samhället eller medelklassen att de kan fara åt *** och ta hela sin moral med sig. Av de revolutionära så kallade 68-orna bidde inget mer än sorgliga bourgeoisi-clowner.

Någon tog upp anarkismen innan, och hur befriande hade det inte varit att få se en ny anarkism växa fram? Grupperingar som skiter fullkomligt i vad, för att använda din analogi, kaptenen på Titanic säger eller de regler som gäller för tillgång till livbåtarna: "Om underdånigheten upphörde vore det slut med herraväldet" som det står på framsidan av Teratologens översättning av Max Stirners Den ende och hans egendom från 2019.

Av någon anledning är det dock svårt för många att ens föreställa sig hur man skulle kunna göra uppror mot dagens clownsamhälle. Men varför låta sig tryckas ned av ett samhälle som styrs av clowner och vars moral upprätthålls av en medelklass som helt slutat diskutera, utan som bara förutsätter att de har den moraliska rätten till de där livbåtarna som du pratade om.

(Förvisso har vi en ny anarkism i samhällets så kallade utanförskapsområden. Men det är inte vad som avses. För utanförskapsområdena är ju medvetet skapade som ett sätt att styra över befolkningen. Det är överklassen som säger åt medelklassen: "passa er annars går det väldigt illa för er". En del har kallat systemet för "anarkotyranni", ett system där anarki i utanförskapsområden kombineras med totalitär kontroll i medelklassområden. Och det är egentligen inget nytt, redan Orwell påpekade i 1984 att de enda man egentligen behöver kontrollera är de med humankapitalet att utgöra en fara, dvs. medelklassen, "the prolls" kan enkelt kontrolleras med lotteri och underhållning. Nej utan den anarkism som avses är den som säger åt eliten att hela deras liberala projekt är värdelöst och i grunden omoraliskt).

Oklart vad du menar med verkstad. Men gissar att du är någon slags avdankad vänsteraktivist (numera med fru, jobb och barn) och därmed menar att typ attackera minkfarmar eller dylikt.

Nej, idag är det en revolutionär handling att ens _tänka_ annorlunda. Att tänka helt tvärtemot är också en _handling_. Så länge man kan göra det utan att hänfalla till droger, mediciner eller andra synder så är det gott nog för närvarande.

Du har frågat mig om olika "bevis" och dylikt, men ärligt talat ser jag inte poängen. Jag har svårt att diskutera med någon som inte tar avstamp i Spenglers syn på historien, precis på samma sätt som det är svårt för en modern fysiker att diskutera med någon som utgår från aristotelisk fysik.

Problemet med 68:orna och deras efterföljare var ju att de aldrig bemästrade tänkandet. "All action and No theory" skulle man kunna säga om dem.Problemet med 68:orna och deras efterföljare var ju att de aldrig bemästrade tänkandet. "All action and No theory" skulle man kunna säga om dem.

Nej jag tror du är en avdankad aktivist. Skulle gissa att du lönearbetar som tjänsteman, kanske på ett universitet?

Angående Spengler avsågs bara en cyklisk snarare än linjär syn på historien. Och det är ju sant att de så kallade postmodernisterna, likt (och nu gissar jag igen) dig själv, har en cyklisk historiesyn. Men hur länge tror ni eran attack på den västerländska civilisationen kan fortgå? En attack av apokalyptisk art eftersom allt som bryts ned inifrån och attackeras utifrån går under.

Visst har ni en del poänger, Västerlandet har ägnat sig åt excesser, och ja vi måste tänka om i grunden. Förmodligen ligger det också någon slags djup dialektisk sanning i att krig är enda sättet att ändra historiens riktning, varför ni (medvetet eller omedvetet) gör allt för att förvandla Västerlandet till en krutdurk.

För egen del är det enda jag verkligen hatar lögnare och charlataner. Jag kan respektera någon som är öppen med sin vilja till tillintetgörelse, likt vissa religiösa fundamentalister. De verkligt föraktningsvärda är de som verkar under täckmanteln av goda avsikter och oklanderlig moral. Som intygar att allt kommer ordna sig trots att kejsarens nakenhet står öppen att se för alla. Som en viss politisk kommentator påpekat så har européer aldrig någonsin i deras historia varit lika svaga som idag samtidigt som det Stora Hotet kan skymtas vid horisonten.

Man behöver för övrigt inte konsultera Spengler om man inte vill. Narrativet om tidens slut återfinns inom de flesta traditioner. En tid där allt vänts upp och ner, där män är kvinnor och kvinnor är män och där kungar är rövare medan rövare är kungar. Dock är det ännu en öppen fråga om Västerlandet faktiskt ska gå under (som ni hoppas på) eller om det, trots allt, besitter en vilja till liv. Och här kommer de personer som utgör dagens medelklass spela en avgörande roll. Är dom i grunden fega och underdåniga slavar? Kanske är dom det, men kanske inte.

Har jag fel angående din status? I så fall får du väl se det som att "ni" inte innefattar dig. Vem man är betyder Allt, för övrigt.

Men jag har också resonerat precis som dig en gång i tiden (om du nu verkligen är uppriktig med din vilja att nå fram till "sanningen", vilket jag inte tror du är), strävan efter objektivitet, statistik, data, siffror etc. tills jag insåg att motståndaren inte alls bryr sig om sådana saker. Statistik finns endast till för att legitimera en uppfattning och inte tvärtom.

Oklart var du vill komma med dina spetsfundiga funderingar.

Våga förmå dig själv att blotta din egen position istället. Varför rycker du ut till försvar för medelklassen? Berätta varför dagens västerländska medelklass är krönet på människans utveckling i historien. Är det det klassiska narrativet som driver dig (jämställdhet, tolerans etc.) eller drivs du av något annat, mer komplext, narrativ?

Låt mig bespara dig besväret att svara på frågorna. Ingen vinner på att se dig bekajad.

Ditt försvar av medelklassen är egentligen en positionering inför den pågående darwinistiska processen (som ska intensifieras framöver). Tanken, vilket du är väl medveten om, är att det år 2030 inte ska existera någon medelklass utan endast en styrande elit bestående av teknokrater, experter och managers samt en alldeles överflödig underklass av "white trash" (ett begrepp som används i avhumaniserande syfte för att frambringa förakt och därigenom kunna legitimera framtida övergrepp, tankegången är något i stil med "är man en gris förtjänar man också att slaktas"), andra etniska grupperingar, kriminella grupperingar osv. Processen består i "upward mobility" för ett fåtal och "downward mobility" för majoriteten. Alla dessa lån folk tar, trodde de verkligen att de kunde försätta sig i livslång skuld utan att samtidigt förslavas?

Det gäller att positionera sig väl om man ska med på tåget. Dock bör man inte förledas att tro att det egentligen är möjligt att positionera sig genom vissa handlingar utan det handlar om vem man är (bakgrund, personlighet osv.). Det går alltså redan nu veta om man tillhör de som ska bli föremål för utrensning eller om man har en plats i den nya manageriella elitens ingrupp. En utmärkt beskrivning av de villkor som gäller vid en sådan process återfinns i Gulagarkipelagen, det går inte att positionera sig och det räcker med att man skakat hand med någon dömd för att själv bli föremål för utrensning.