• AndreaBD

    Jag älskar henne men....

    Varför lyssnar du på dessa vänner? Vad är viktigt i ett förhållande? Att hon har körkort? Min man har inte heller körkort, han säger det gör honom nervös, trafiken. So what? 

    Och spelar det verkligen så stor roll vad hon jobbar med, bara hon trivs med det och kan tjäna lite pengar. Det måste väl inte vara ett top-job! 

  • AndreaBD
    Anonym (Oroad) skrev 2021-05-05 23:06:04 följande:

    Jag har redan en bostadsrätt. En 2a. Känns för liten för oss 2.

    Vill liksom köpa 3a eller 4a med henne men hon har inget sparande att lägga. Inte heller fast jobb för att ta lån. Och vänta på henne tills hon har det så kan jag vänta länge. Tanken är ju att man köper ihop väl ?

    Jag är sjukt stolt att hon lyckas och orkar ta sig i kragen och faktiskt fixa en utbildning även om de ej är magisterexamen på gång eller högskola nivå. Det är okej. Hon lär inte tjäna så mycket men det är bättre än nu som personlig assistent.

    Jag träffade henne idag. Hon är så jävla underbar.

    Hon bara hoppa upp på mig och ska kramas och överösa mig med kärlek. Hon är så go och gullig. Som en liten söt nalle.

    Frågar direkt om jag är hungrig och lagar värsta maten. Hon har knappt mycket pengar över nu när hon pluggar och jobbar ibland men ändå bjuder hon på allt hon har. Så fort jag mår dåligt så får hon mig må så bra. Ligga i hennes famn och hon bara kliar mig. Det är sån trygghet jag aldrig känt förut med en annan tjej.

    När jag skrev om hur jag klär mig och hon så menar jag på att vi är olika på det sättet. Alltså det materiella. Jag har ju mer än henne.

    Min tjejvän som jag känt sen vi var barn har med bostadsrätt. Körkort och bil . Jobbar och reser överallt och är överallt. Klär sig exklusivt med, mycket märken. Alltid fixade naglar och fransar läppar. Snygg tjej. Mina vänner brukar alltid säga att jag hade passat mer med henne. Men hon är tom om ni förstå? Alltså snygg att se på men hon har inget att erbjuda mer än ytan? Vi tjafsade en dag för hon sa hon ville fixa en tjej till mig. Och jag sa till henne, jag har min Elsa. Jag älskar henne. Så skrattade hon och sa "haha alltså ni är inte på samma nivå. Du behöver en alpha female och de vet du om. Hon är en luffare. Hon har ju ingenting? Tyvärr men du förtjänar mer. Vem som helst hade gjort allt för att få dig". Vi pratar knappt sen dess. Blev så äcklad av henne.

    Jag känner sån press. Känns som jag måste ha en viss typ av tjej för att folk ska acceptera mig och oss som par.

    Minns jag tog hem henne första gången och då jobbade hon på restaurang. Det var precis när hon lämnade exet.

    Och så satt vi alla där och min morsa frågade var hon jobbade och hon svarade restaurang och då frågade morsan vad hon tjäna och då sa hon att hon får 17000 ut . Morsan såg typ förvånad ut och sa att det är väldigt lite och frågar om hon inte ska utbilda sig eller något?

    När vi åkte hem så var tjejen lite nedstämd och kände som att hon blev sedd ner på.

    Hon grät en dag också för några veckor sen. Hon sa något i stil med "dina vänner verkar se ner på mig. Varje gång vi möter dem så känner jag dem där dömande blickarna och jag vet inte ens varför. Även din mamma. Jag känner mig ibland som att jag inte räcker till för dig och blir accepterad för den jag är? Jag känner mig typ misslyckad kring er".

    Hon var så ledsen. Det gjorde ont se henne så och höra att det är så hon känner.

    Saken är den. Jag har 4 vänner. Vi hänger alltid och är öppna om allt. Jag berätta att jag vill ha barn och köpa större lägenhet och att det inte går för hon har skulder. Mina vänner sa också att hon är lite av en hippie . Alltså typ enkel tjej. Hon har inte så stora krav på livet och allt. Hon är typ nöjd med hur hon lever, klär sig och jobbar? Om ni förstår hur jag menar..

    Jag köpte en halsduk till henne från gucci och hon tyckte den var jättefin men hon sa "detta är inte jag. Du vet jag gillar mer enkel stil. Men den är jättefin och kommer ändå använda den" och skrattade.

    Jag vet inte vad jag ska säga mer...


    Vet du vad? Du kommer att ångra dig sååå mycket om du släpper eller skrämmer bort en sån fin tjej bara för att hon inte tjänar så mycket pengar och inte har så bra utbildning. Hon kämpar ju och gör sitt bästa, som du säger. 

    Jag tror att det bästa skulle kunna vara att du för tillfället nöjer dig med 2:an och inte köper större. Bo ihop ett tag och se hur det går. Om ni sedan verkligen vill satsa och kanske skaffa barn, då är det läge att flytta till något större. Och då kanske hon har betalat av skulderna (eller är det bara CSN?). Och du bör fundera på om du verkligen ska räkna i dina och mina pengar DÅ. Jag menar, gemensam ekonomi är ju lämplig om man skaffar barn. Du kan fortfarande ha egna sparpengar eller så.

    Ni kan också göra så att du äger mer av lägenheten/huset som ni köper tillsammans. Alltså t.ex. att du äger 80 % och hon 20 %. Och att du då betalar av så pass mycket också. Problem löst. Om det väl blir barn och så då brukar ändå allt gå i samma pott, pengar till vardagen så att säga. Då tycker jag inte att du ska räkna så noga vem som betalar vad. Enklast är förstås helt gemensam ekonomi, och vill du inte det så kan man skapa ett system där du i alla fall bidrar mer än hon. Det är ju bara pengar. Och din mamma bör inte fråga henne sånt. Sånt ska hon inte behöva utsättas för.  
  • AndreaBD
    Anonym (Oroad) skrev 2021-05-06 22:51:02 följande:

    Jag vet inte. Mitt hjärta vill vara med henne men sen pressen av vännerna och morsan.

    De var inte så längesen min mamma tog upp och fråga vad jag ska göra ?

    Hon är 33 och har inte så stora planer säger hon. "När jag var i hennes ålder hade jag 2 barn och var redan gift" säger hon. Hon fråga mig även om det är något fel på tjejen eller om hon har några hinder i livet?

    Blir riktigt ledsen.

    Det är så också alla mina vänner har villa, bostadsrätt, körkort, sambo, körkort båda 2, bil, barn. Allt.

    Känns som jag inte kommer ha det med henne och jag kan ju stå för allt men varför ska jag göra de ? Man är ju sambo och ska dela på det.

    Och till hon är klar med skolan. Fått jobb. Betala av skulden så är hon väl 45... typ..

    Får så dåligt samvete mot henne när vi ses och sen känner jag mig som ett skämt framför vännerna och familj .

    Vänner som hela tiden tjatar att jag borde ha en pang brud med pondus och stabilt liv eller som min tjej vän som tycker jag ska ha en alfa hona.

    Jag får många vänförfrågan av såna tjejer.

    Ni vet dem där som har flera tusen följare och likes. Gör reklam på sina sidor för kläder. Opererade och fixade och det är såna tjejer mina vänner har. Jag gillar faktiskt inte såna tjejer. Visst snygga kanske att se på men oftast har dem inget erbjuda utan är helt tomma.

    Jag känner mig förvirrad. Vet inte vad jag ska göra


    Nä.... är du verkligen seriös? Jag tycker du ska växa upp och sluta lyssna på din morsa. Om hon är "sen" för att hon inte har fixat utbildning och körkort, så är du minst lika sen för att du inte har utvecklats till en självständig människa som tar egna beslut.

    Var så god - skaffa en ytlig tjej som aldrig har haft svårigheter i sitt liv och som kommer att plåga dig och tråka ut dig med att klaga över småsaker! 

    Hinder i livet har hon kanske haft iom att hon inte har rika föräldrar. Men hon har nog bättre förutsättningar att klara av svårigheter för att hon har fått kämpa.

    Allt verkar så svart och vitt i din värld - nu är jag betydligt äldre än du, och jag vet inte om det är för att jag därför har träffat fler olika människor eller så. Men min värld ser inte ut så. Det är inte folk som har antigen allt eller inget. T.e.x Jag har haft körkort sen jag var 18, min man har fortfarande inget. Men han tjänar dubbelt så mycket pengar som jag (vilket vi inte tycker är ett problem, vi har gemensam ekonomi). Varför tjänar jag mindre? Kanske för att jag har ett ganska typiskt "kvinnoyrke" (två högskolutbildningar har jag ändå), och han jobbar med IT? 

    Om du tror att du blir lyckligare med att ha prioritet på att din partner måste bidra med lika mycket - det vet man dock sen länge att det inte brukar vara viktigast. Och hon bidrar säkert med mycket annat. 
Svar på tråden Jag älskar henne men....