Forum Misshandel/Våld - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Lever i en destruktiv relation med narcissist, söker tips på stöd!

    Lör 8 maj 13:22 Läst 0 gånger Totalt 20 svar
    Anonym (Maskr­os)
    Visa endast
    Lör 8 maj 13:22

    Jag lever i en destruktiv relation med en narcissist. Vi har barn tillsammans och sedan vi fick barn har livet varit så omtumlande att jag knappt längre vet vad som är normalt. Jag VET att jag måste lämna honom och har börjat tänka kring hur det skulle bli och hur jag borde lösa det rent praktiskt, men det är verkligen svårt för den känslomässiga berg-och-dalbana jag lever i är så energikrävande att jag är konstant dränerad och all min kraft går åt till att se till att vardagen flyter på, att jag håller ihop och att mitt barn har det bra.

    Jag har familj och vänner som menar väl, men känner mig mer och mer isolerad och missförstådd då de inte kan sätta sig in i min situation, förstår såklart att det är frustrerande för dem med men är samtidigt besviken på dem för att de ibland är snabbare med att ställa krav än att möta mig där jag är.

    Känner verkligen att jag skulle behöva prata med någon som förstår dynamiken bakom såna här relationer, och fattar att det inte är så lätt att bara lämna. Jag samlar kraft inför att ta mig ur skiten en gång för alla, vet att det på sikt inte kommer bli bra för varken mig eller mitt barn.

    Är det någon som har tips på var man kan vända sig? Finns det stödgrupper på nätet för kvinnor i samma situation?

  • Anonym (Pelle­)
    Visa endast
    Lör 8 maj 13:41 #1 -1

    Varför skaffa barn med en narcissist?

  • Lör 8 maj 13:46 #2

    TS, ring en kvinnojour, de kan detta.


    Anonym (Pelle) skrev 2021-05-08 13:41:22 följande:

    Varför skaffa barn med en narcissist?


    Det där var ju inte ett svar på någon av de frågor TS ställde. Hon funderar inte på ifall hon ska skaffa barn, utan har redan barn men någon som hon efter födelsen upptäckt var narcissist av en grad det inte går at leva med.
  • Anonym (stöd)
    Visa endast
    Lör 8 maj 14:01 #3

    Det är väldigt svårt att hitta en terapeut som förstår. Det ligger på något vis utanför deras område.
    Stödgrupper på svenska kan vara svårt att hitta. Enklare på engelska, men jag tycker det är för svårt att uttrycka mig på engelska, så det fungerar inte bra för mig. Några länkar i alla fall:

    Liten stödgrupp: https://skilsmässa.se/forum/t/vi-som-varit-i-forhallande-med-narcissistiska-man-kvinnor/16559/52

    Basinformation:



    Bloggar och artiklar: www.levamedfienden.com/blogg
    www.expressen.se/mama/mamaliv/sex-relationer/alicia-narcissist/
    teraply.se/narcissism
    narcoffer.blogg.se/2019/may/

  • Anonym (Maskr­os) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 8 maj 14:21 #4
    Anonym (Pelle) skrev 2021-05-08 13:41:22 följande:

    Varför skaffa barn med en narcissist?


    Tack för din ovärderliga input "Pelle". Det står inte precis skrivet i pannan på dem, finns en anledning till att problemen blossar upp först när man redan gift sig/skaffat barn/sitter fast av annan anledning. Vad har du själv för diagnos som förklarar dina empatiproblem? Skitskalle.
  • Anonym (D)
    Visa endast
    Lör 8 maj 14:27 #5

    Har självt levt med en narcissist och vet vad du går igenom. Jag förstår att du känner dig isolerad, upplevelsen i sig är så sjuk så folk i din närhet kan tyvärr inte relatera till det.

    För att komma ur, är första steget att lämna. Ditt centrala nervsystem är troligen helt överbelastat och du är nu troligen helt beroende av hot/cold beteendet, det kommer inte bli lätt för dig. Men din själ behöver vila och återhämtadä sig från din partner helt och hållet (eller till största mån).

    Du behöver samtalsstöd, ring till din vårdcentral. I övrigt finns det en hel del info/stöd kring narcissist er på social media som hjälpt mig en del. All lycka till dig! ???? Du kommer fixa det.

  • Anonym (Maskr­os) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 8 maj 14:29 #6
    Anonym (stöd) skrev 2021-05-08 14:01:35 följande:

    Det är väldigt svårt att hitta en terapeut som förstår. Det ligger på något vis utanför deras område.

    Stödgrupper på svenska kan vara svårt att hitta. Enklare på engelska, men jag tycker det är för svårt att uttrycka mig på engelska, så det fungerar inte bra för mig. Några länkar i alla fall:

    Liten stödgrupp: https://skilsmässa.se/forum/t/vi-som-varit-i-forhallande-med-narcissistiska-man-kvinnor/16559/52

    Basinformation:



    Bloggar och artiklar: www.levamedfienden.com/blogg

    www.expressen.se/mama/mamaliv/sex-relationer/alicia-narcissist/

    teraply.se/narcissism

    narcoffer.blogg.se/2019/may/


    Tusen tack! Jag ska kolla igenom hela listan när barnet lagt sig ikväll.
  • Anonym (Hitta advoka­t)
    Visa endast
    Lör 8 maj 15:07 #7

    Det bästa tipset jag kan ge dig är att skriva ner allt dåligt/tveksamt han gör som förälder. ALLT. Skriver du redan dagbok är det jättebra. Att spela in samtal kan hjälpa och är helt lagligt sålänge du själv deltar i samtalet.

    Gå till en advokat nu redan innan du lämnar honom, som kan stötta dig med det juridiska. Försök få ensam vårdnad men åtminstone hela boendet för barnet/barnen.

    Man kan få rättshjälp om man har låg inkomst så att man inte behöver betala hela advokatens arvode själv, bara en viss % beroende på inkomsten man har. Det behöver med andra ord inte vara galet dyrt även om hemförsäkringen inte täcker det. Så kontrollerar han dig ekonomiskt också så är det inte kört för det. Du behöver en advokat för vårdnadstvisten, annars kör han över dig totalt.

    Det är ett helvete att lämna narcissister. Han kommer göra allt han kan för att smutskasta dig och "vinna" över dig. Allt dåligt du någonsin sagt/gjort kommer han skylta med. Är det inte tillräckligt kommer han hitta på saker, vända på scenarion. Plötsligt är det DU som gjort de dåliga sakerna HAN har gjort men står det ord mot ord kommer de runt omkring tro honom... Narcissister är ju så sjukt manipulativa.

    Han kommer försöka straffa dig för att du lämnar. På alla sätt han kan komma på. Säkerligen kommer han försöka ta barnet/barnen ifrån dig, för du är ju en sån urusel person och förälder, eller det är i alla fall den bilden han kommer måla upp av dig.

    Det är väl de tips jag kan ge, tyvärr har jag varit i den sitsen själv och visste inte hur mycket det hade hjälpt mig att anlita en advokat tidigare, börja spela in samtal tidigare...

    Och som de andra skriver, du behöver en samtalskontakt! Även om du kanske känner dig någorlunda okej just nu eller precis efter att du lämnat eller så så är det en extrem normaliseringsprocess av sjukt beteende som du utsatts för. Det kommer ta tid och ansträngning från dig att bli normal igen, medan tiden går kommer du komma på allt fler saker som var helt galet fel och bli så arg på dig själv för att du inte reagerade på det tidigare...

  • Anonym (Hitta advoka­t)
    Visa endast
    Lör 8 maj 15:07 #8

    Det bästa tipset jag kan ge dig är att skriva ner allt dåligt/tveksamt han gör som förälder. ALLT. Skriver du redan dagbok är det jättebra. Att spela in samtal kan hjälpa och är helt lagligt sålänge du själv deltar i samtalet.

    Gå till en advokat nu redan innan du lämnar honom, som kan stötta dig med det juridiska. Försök få ensam vårdnad men åtminstone hela boendet för barnet/barnen.

    Man kan få rättshjälp om man har låg inkomst så att man inte behöver betala hela advokatens arvode själv, bara en viss % beroende på inkomsten man har. Det behöver med andra ord inte vara galet dyrt även om hemförsäkringen inte täcker det. Så kontrollerar han dig ekonomiskt också så är det inte kört för det. Du behöver en advokat för vårdnadstvisten, annars kör han över dig totalt.

    Det är ett helvete att lämna narcissister. Han kommer göra allt han kan för att smutskasta dig och "vinna" över dig. Allt dåligt du någonsin sagt/gjort kommer han skylta med. Är det inte tillräckligt kommer han hitta på saker, vända på scenarion. Plötsligt är det DU som gjort de dåliga sakerna HAN har gjort men står det ord mot ord kommer de runt omkring tro honom... Narcissister är ju så sjukt manipulativa.

    Han kommer försöka straffa dig för att du lämnar. På alla sätt han kan komma på. Säkerligen kommer han försöka ta barnet/barnen ifrån dig, för du är ju en sån urusel person och förälder, eller det är i alla fall den bilden han kommer måla upp av dig.

    Det är väl de tips jag kan ge, tyvärr har jag varit i den sitsen själv och visste inte hur mycket det hade hjälpt mig att anlita en advokat tidigare, börja spela in samtal tidigare...

    Och som de andra skriver, du behöver en samtalskontakt! Även om du kanske känner dig någorlunda okej just nu eller precis efter att du lämnat eller så så är det en extrem normaliseringsprocess av sjukt beteende som du utsatts för. Det kommer ta tid och ansträngning från dig att bli normal igen, medan tiden går kommer du komma på allt fler saker som var helt galet fel och bli så arg på dig själv för att du inte reagerade på det tidigare...

  • Anonym (Pelle­)
    Visa endast
    Lör 8 maj 15:54 #9
    Anonym (Maskros) skrev 2021-05-08 14:21:00 följande:

    Tack för din ovärderliga input "Pelle". Det står inte precis skrivet i pannan på dem, finns en anledning till att problemen blossar upp först när man redan gift sig/skaffat barn/sitter fast av annan anledning. Vad har du själv för diagnos som förklarar dina empatiproblem? Skitskalle.


    För att kvinnan tror att mannen ska förändras efter barn...
  • Lör 8 maj 17:47 #10

    Nej jag förstår inte alls vad du väntar på eller varför en terapeut ska kunna hjälpa dig. Rätt tillfälle kommer aldrig att komma av sig självt då kan du vänta tills du ligger i graven. Vissa saker måste man vara göra utan att fundera så mycket. Särskilt när man i egenskap av förälder har ansvar för ett barns uppväxtmiljö. Man skaffar en bostad och flyttar. Varje dag du stannar är en stöld från ditt barns välmående.

  • Anonym (Eeeee­h)
    Visa endast
    Lör 8 maj 17:57 #11
    Anonym (Pelle) skrev 2021-05-08 13:41:22 följande:

    Varför skaffa barn med en narcissist?


    Ja du Pelle. Jag gissar att du eller någon snubbe du känner skaffat barn med en kvinnlig narcissist. Varför gjorde du/han det? 

    Jo, för att narcissister ger sken av att ha bra självförtroende, är ofta charmiga och kan dessutom ha en massa kvaliteer som helt normala människor kan ha. Så narcissismen är lätt att missa. Särskilt när man är nykär. 
  • Anonym (*)
    Visa endast
    Lör 8 maj 18:12 #12
    Anonym (Maskros) skrev 2021-05-08 13:22:36 följande:

    Jag lever i en destruktiv relation med en narcissist. Vi har barn tillsammans och sedan vi fick barn har livet varit så omtumlande att jag knappt längre vet vad som är normalt. Jag VET att jag måste lämna honom och har börjat tänka kring hur det skulle bli och hur jag borde lösa det rent praktiskt, men det är verkligen svårt för den känslomässiga berg-och-dalbana jag lever i är så energikrävande att jag är konstant dränerad och all min kraft går åt till att se till att vardagen flyter på, att jag håller ihop och att mitt barn har det bra.

    Jag har familj och vänner som menar väl, men känner mig mer och mer isolerad och missförstådd då de inte kan sätta sig in i min situation, förstår såklart att det är frustrerande för dem med men är samtidigt besviken på dem för att de ibland är snabbare med att ställa krav än att möta mig där jag är.

    Känner verkligen att jag skulle behöva prata med någon som förstår dynamiken bakom såna här relationer, och fattar att det inte är så lätt att bara lämna. Jag samlar kraft inför att ta mig ur skiten en gång för alla, vet att det på sikt inte kommer bli bra för varken mig eller mitt barn.

    Är det någon som har tips på var man kan vända sig? Finns det stödgrupper på nätet för kvinnor i samma situation?


    Den bästa tiden att lämna har redan varit. Den näst bästa är idag. Men det kommer aldrig en perfekt tid.

    Ta hjälp av familj och vänner, de vill dig väl. De kan aldrig riktigt förstå, om de själva inte varit där, men att träffa någon som bara bekräftar för dig att det är svårt att lämna är inte mycket till hjälp. För ditt barns skull ska du lämna med en gång. Det praktiska löser sig. 
  • Anonym (Lisen­)
    Visa endast
    Lör 8 maj 19:01 #13

    TS, jag fick hjälp av en terapeut som var expert på psykiskt våld för att bearbeta min uppväxt med en narcissistisk pappa. Jag tog först kontakt med psykiatrin i den stad som jag bor, och de remiterade mig till centum mot kvinnovåld. Först blev jag jätteförskräckt, jag tänkte "jag är ju inte en kvinna som är utsatt för våld" men sen när jag träffade terapeuten så förstod jag att cykeln av fysiskt eller psykiskt våld är densamma, och den som är utsatt kan vara en man eller kvinna eller ett barn. Alla kan bli offer för en narcissist och man blir skadad för livet. Men det har hjälpt mig otroligt mycket att prata med en terapeut. Så be om hjälp via psykiatrin där du bor. 

  • Anonym (Maskr­os) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 8 maj 19:33 #14
    Anonym (Lisen) skrev 2021-05-08 19:01:03 följande:

    TS, jag fick hjälp av en terapeut som var expert på psykiskt våld för att bearbeta min uppväxt med en narcissistisk pappa. Jag tog först kontakt med psykiatrin i den stad som jag bor, och de remiterade mig till centum mot kvinnovåld. Först blev jag jätteförskräckt, jag tänkte "jag är ju inte en kvinna som är utsatt för våld" men sen när jag träffade terapeuten så förstod jag att cykeln av fysiskt eller psykiskt våld är densamma, och den som är utsatt kan vara en man eller kvinna eller ett barn. Alla kan bli offer för en narcissist och man blir skadad för livet. Men det har hjälpt mig otroligt mycket att prata med en terapeut. Så be om hjälp via psykiatrin där du bor. 


    Det är precis där jag är, att jag börjat inse att vissa saker är våld som jag faktiskt inte känts så självklart att se som våld ifall man ser det som isolerade händelser. Tex att han slänger saker som är viktiga för mig, vid ett tillfälle kört obehagligt fort med bilen under ett raseriutbrott, att han väcker mig på nätterna och ser till att jag inte får sova, skrämmer mig att han ska utsätta hunden för något. Sexuellt tvång. Listan kan göras lång. Han har aldrig hotat med eller utsatt mig för direkt fysiskt våld, och det hela började ganska plötsligt mot slutet av graviditeten/efter att barnet föddes så jag tror verkligen att jag skulle behöva prata med någon för att göra det något så när förståeligt vad jag har varit med om.

    Många skriver att jag bara måste lämna och ta resten sedan. Jag är medveten om att jag måste lämna. Mitt barn far inte illa nu men skulle göra det på sikt om vi skulle vara kvar i situationen. Men det kräver också viss kraft att ta sig ur det, det är inte så enkelt att det hade känts riskfritt att byta lås på dörren men inte heller så illa att jag skulle få typ skyddat boende. Det är ju dock oftast när man faktiskt lämnar som det blir farligt, så det handlar inte om att jag vill dra på det för att jag tror att jag när några romantiska fantasier om att han ska förändras eller att mina cd-skivor ligger kvar i hans bil....

    Tack till er som skrivit bra svar och delat med er av era erfarenheter, jag uppskattar det mer än ni anar <3
  • Anonym (Lisen­)
    Visa endast
    Lör 8 maj 19:46 #15

    Ja, du verkar ha jättebra insikt i vad det här handlar om, och hur kontroll och psykiskt våld kan paketeras så man inte riktigt förstår att man är utsatt för våld. Man känner bara att man mår skit av hur den här personen behandlar en. Jag hoppas verkligen du lämnar. För du måste låta ditt barn växa upp utan det här. Det skadar ett barn något så oerhört, och barnet får ingen bra kompass till hur man kan behandla andra, eller hur man kan tillåta att andra behandlar en själv.

  • Anonym (Maskr­os) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 8 maj 21:29 #16
    Anonym (Lisen) skrev 2021-05-08 19:46:38 följande:

    Ja, du verkar ha jättebra insikt i vad det här handlar om, och hur kontroll och psykiskt våld kan paketeras så man inte riktigt förstår att man är utsatt för våld. Man känner bara att man mår skit av hur den här personen behandlar en. Jag hoppas verkligen du lämnar. För du måste låta ditt barn växa upp utan det här. Det skadar ett barn något så oerhört, och barnet får ingen bra kompass till hur man kan behandla andra, eller hur man kan tillåta att andra behandlar en själv.


    Hur har din relation med din pappa varit, eller hur är den idag? Tror du att det hade varit bättre för dig att växa upp utan honom? Hur tänker du om vad som är det bästa sättet att förhålla sig till en sådan pappa, vad hade varit bäst för dig som liten liksom? Brottas med så många tankar kring mitt barn och deras "relation". Citationstecken då den typ inte ens är värd att kallas relation idag, han är mer frånkopplad och obrydd än någon annan pappa jag någonsin träffat. När han väl engagerar sig det minsta i barnet känns det som han spelar teater...
  • Anonym (Lisen­)
    Visa endast
    Lör 8 maj 22:02 #17
    Anonym (Maskros) skrev 2021-05-08 21:29:34 följande:
    Hur har din relation med din pappa varit, eller hur är den idag? Tror du att det hade varit bättre för dig att växa upp utan honom? Hur tänker du om vad som är det bästa sättet att förhålla sig till en sådan pappa, vad hade varit bäst för dig som liten liksom? Brottas med så många tankar kring mitt barn och deras "relation". Citationstecken då den typ inte ens är värd att kallas relation idag, han är mer frånkopplad och obrydd än någon annan pappa jag någonsin träffat. När han väl engagerar sig det minsta i barnet känns det som han spelar teater...
    Min pappa är en sån man brukar kalla "gå på äggskals man" Så i min uppväxt fick jag och övriga familjemedlemmar konstant anpassa oss efter hans humör, man måste hela tiden ligga steget före för att kunna parera hans utbrott. Han har utbrott hela tiden- för ingen vettig orsak. Han var spydig, dryg, och oerhört egocentrerad-allt ska vara på hans sätt annars blir han vansinnig. För några år sedan fick jag nog. Jag drog licksom ett streck, han är inte välkommen i mitt liv längre. Det var efter jag avslutat relationen som jag fick gå i terapi. Det var fruktansvärt, jag ville knappt leva. Jag var licksom tvungen att erkänna för mig själv hur dåligt allt varit, det var så smärtsamt. 

    Ja, det hade varit bättre att växa upp utan honom. Han har bra sidor också, det har säkert din man med, det har alla, men tyvärr det väger inte på långa vägar upp den skada han gjort mig. Vad jag hade önskat från min mamma var att hon hade kunnat vara den sunda kompassen. Att hon skulle ha sagt till mig- det är inte ok att han behandlar oss såhär, du är värd bättre, ingen ska göra såhär mot dig. Att jag inte behövde träffa honom, att hon hade markerat skarpt mot hans skitbeteende. Men hon var/är medberoende. Hon är så rädd för honom att hon skyddar honom och curlar hans beteende. Alltså du behöver inte ta något ansvar för han och ditt barns relation, Ska dom ha en relation så är det HAN som ska jobba för det. Däremot så tycker jag att man har ansvar för att skydda sitt barn mot elaka människor-även om de människorna finns inom den egna familjen.
  • Anonym (Maskr­os) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 9 maj 10:28 #18
    Anonym (Lisen) skrev 2021-05-08 22:02:57 följande:

    Min pappa är en sån man brukar kalla "gå på äggskals man" Så i min uppväxt fick jag och övriga familjemedlemmar konstant anpassa oss efter hans humör, man måste hela tiden ligga steget före för att kunna parera hans utbrott. Han har utbrott hela tiden- för ingen vettig orsak. Han var spydig, dryg, och oerhört egocentrerad-allt ska vara på hans sätt annars blir han vansinnig. För några år sedan fick jag nog. Jag drog licksom ett streck, han är inte välkommen i mitt liv längre. Det var efter jag avslutat relationen som jag fick gå i terapi. Det var fruktansvärt, jag ville knappt leva. Jag var licksom tvungen att erkänna för mig själv hur dåligt allt varit, det var så smärtsamt. 

    Ja, det hade varit bättre att växa upp utan honom. Han har bra sidor också, det har säkert din man med, det har alla, men tyvärr det väger inte på långa vägar upp den skada han gjort mig. Vad jag hade önskat från min mamma var att hon hade kunnat vara den sunda kompassen. Att hon skulle ha sagt till mig- det är inte ok att han behandlar oss såhär, du är värd bättre, ingen ska göra såhär mot dig. Att jag inte behövde träffa honom, att hon hade markerat skarpt mot hans skitbeteende. Men hon var/är medberoende. Hon är så rädd för honom att hon skyddar honom och curlar hans beteende. Alltså du behöver inte ta något ansvar för han och ditt barns relation, Ska dom ha en relation så är det HAN som ska jobba för det. Däremot så tycker jag att man har ansvar för att skydda sitt barn mot elaka människor-även om de människorna finns inom den egna familjen.


    Känner igen mig så mycket i det du beskriver. Ja, han har absolut många bra sidor också, eller kanske snarare såhär: när han är på rätt humör så är han jättebra! Men de tillfällena blir allt kortare och färre. Det är väl det som är den stora sorgen, och gör det så ofattbart. När jag ser tillbaka på hur det var innan vi fick barn kan jag möjligtvis ana vissa saker som jag nu i efterhand förstår var varningstecken, men de är få och inte saker som är särskilt anmärkningsvärda när man bara är två vuxna i en relation liksom. Han måste ha lagt jättemycket energi på att hålla ihop sig första året. När vi fick barn så exploderade det, eller egentligen strax innan när jag var höggravid. Då plötsligt började långa perioder av stonewalling/silent treatment, sedan raseriutbrott och så var bollen i rullning. Förlossning och BB var hemskt. Första tiden med bebis blev det omedelbart tydligt att han inte fixade att flytta fokus från sina behov till barnets. Jag var (är) ensam med allt. Han hade noll respekt för att jag behövde läka efter förlossningen. Han betedde sig som att han var svartsjuk på bebisen. Hela den perioden var verkligen traumatisk och en chock för mig, hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle slå runt så. Under större delen av graviditeten var han fantastisk, jätteengagerad, med på alla besök osv. Har fortfarande inte hunnit smälta chocken efter omställningen eftersom det kändes som en sådan plötslig förändring, trodde först att han hade drabbats av en depression eller något. Usch. Fy fan vad tungt det känns.

    Fram tills nu har han varit helt frånkopplad, jag och barnet lever vårat liv och han kör sitt race, och klagar över att jag inte ger honom tillräckligt med uppmärksamhet, ungefär. Nu när barnet börjar bli större börjar jag ana att han vill styra mer kring barnet med, och det skrämmer mig! Oftast är han bara intresserad av att lägga sig i "yttre" grejer, typ köra vagnen bland folk, visa upp sig på BVC, synpunkter på förskolan och sådant. Hemma kan han pendla mellan att vara helt ointresserad och nästan överdrivet på, samtidigt som han fortfarande tar absolut NOLL föräldraansvar. Det är nog det som verkligen säger till mig att klockan tickar. Magkänslan skriker att jag måste skydda mitt barn, hen är inte stor nog (och han är inte tillräckligt involverad) att påverkas av det knäppa hot/cold beteendet m. m. men det är verkligen bara en tidsfråga.
  • Sön 9 maj 10:46 #19
    Anonym (Maskros) skrev 2021-05-08 13:22:36 följande:

    Jag lever i en destruktiv relation med en narcissist. Vi har barn tillsammans och sedan vi fick barn har livet varit så omtumlande att jag knappt längre vet vad som är normalt. Jag VET att jag måste lämna honom och har börjat tänka kring hur det skulle bli och hur jag borde lösa det rent praktiskt, men det är verkligen svårt för den känslomässiga berg-och-dalbana jag lever i är så energikrävande att jag är konstant dränerad och all min kraft går åt till att se till att vardagen flyter på, att jag håller ihop och att mitt barn har det bra.

    Jag har familj och vänner som menar väl, men känner mig mer och mer isolerad och missförstådd då de inte kan sätta sig in i min situation, förstår såklart att det är frustrerande för dem med men är samtidigt besviken på dem för att de ibland är snabbare med att ställa krav än att möta mig där jag är.

    Känner verkligen att jag skulle behöva prata med någon som förstår dynamiken bakom såna här relationer, och fattar att det inte är så lätt att bara lämna. Jag samlar kraft inför att ta mig ur skiten en gång för alla, vet att det på sikt inte kommer bli bra för varken mig eller mitt barn.

    Är det någon som har tips på var man kan vända sig? Finns det stödgrupper på nätet för kvinnor i samma situation?


    Det finns grupper på facebook för människor som lever i ett förhållande med en narcissist eller har levt i ett förhållande med en narcissist.

    Det finns en grupp, där det endast finns kvinnor och män släpps inte in i den gruppen.

    Det finns även en grupp för människor som växt upp med en narcissistisk förälder.

    Och sen naturligtvis en grupp för både män och kvinnor, även män kan ju råka ut för narcissistiska personer, även kvinnor kan ju vara narcissister. Fast det är lite tyst om kvinnliga narcisster.

    Sök på narcissist så hittar du säkert grupperna.

    Hittar du inte grupperna, så ska ett pm till mig så länkar jag grupperna till dig.
  • Anonym (Barn till en narcis­sist)
    Visa endast
    Sön 9 maj 12:56 #20
    Drottningen1970 skrev 2021-05-08 17:47:07 följande:

    Nej jag förstår inte alls vad du väntar på eller varför en terapeut ska kunna hjälpa dig. Rätt tillfälle kommer aldrig att komma av sig självt då kan du vänta tills du ligger i graven. Vissa saker måste man vara göra utan att fundera så mycket. Särskilt när man i egenskap av förälder har ansvar för ett barns uppväxtmiljö. Man skaffar en bostad och flyttar. Varje dag du stannar är en stöld från ditt barns välmående.


    Fast det är ett stort problem samtidigt. Barnen hamnar hos narcissisten varannan vecka och har då ingen som kan skydda dem från narcissistens vrede.

    Jag växte upp med en narcissistik morsa och hon var tvungen att behärska sin fysiska och psykiska misshandel mot oss barn när pappa var närvarande.

    Då fick han stå ut med hennes självupptagna idioti i stället.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll