Vill inte ha fler barn - dåligt samvete

Samtidigt - vill du inte så vill du inte. Din dotter KANSKE kommer vara ledsen över att inte ha syskon - eller inte! Hon kanske kommer vara helnöjd med att vara endabarn. Litegrann är det ju hur ni löser det hela också (kanske erbjuder att ta med kompisar ibland på aktiviteter, resor), att ni ställer upp och leker vid tillfällen ett syskon kanske hade gjort det annars o.s.v. Hade själv flera vänner som var (är) endabarn - bara en har uttryckt en stor önskan om syskon, medan en var helnöjd som endabarn och ville inte ha syskon, och en tredje som var nöjd - men inte hade varit 'ledsen' om det blivit syskon. Så det där är ju svårt att sia om.

Vad du däremot känner är ju att du inte skulle klara av att vara en bra förälder om du skaffade fler barn. Då känns det som en dålig idé att göra det! Så kanske detta innebär att din man vill splittra er familj och skaffa fler barn på annat håll. Men jag tänker att han kanske (troligen?) kommer välja att hålla ihop er familj, om han nu inte verkar vara särskilt barnkär egentligen.

Så kan jag ju tycka att det är betydligt smidigare att ha 2+ barn om man inte är så intresserad av att leka med barnen - syskon kan ju leka med varann. Däremot skulle ni ju få ganska stor åldersskillnad om ni skaffade barn nu, så det skulle nog slå tvärtom på den biten.

Precis - så nu har ju skeppet seglat för att det skulle kunna bli smidigare på något sätt. Ska ni skaffa barn nu, då måste ni vara ganska hängivna till det, för då blir det barn på två fronter (ett äldre barn med andra typer av intressen och lekar, och ett barn som vill äta sand i sandlådan). Så njae, då ska det ju verkligen vara för att ni VILL göra hela resan med ett till barn.

Själv har jag fyra barn. Första två täta (12,5 månader), sedan 3 år mellab andra och tredje barnet - och ca 13,5 månader mellan tredje och fjärde. Är ju enorm skillnad på en ettåring och en femåring. Med fyra- och femåringen spelar vi monopol, yatzy, försvunna diamanten - ettåringen vill ju främst äta tärningen. Jag älskar barnen, och aktiviteter på deras olika nivåer, men hade jag inte tyckt om det hade ju sömnbristen varit vidrig. Mina tuffa graviditeter och förlossningar hade varit tortyr. Vardagspusslandet hade gett mig magsår... Det är ju fantastiskt just för att JAG älskar det. Andra har fantastiskt liv med ett barn - för det är sättet föräldrarna (och i förlängnkngen barnet) mår bra.