Vill inte ha fler barn - dåligt samvete

Klart du inte behöver skaffa fler barn. Men jävligt trist för er dotter att växa upp själv med föräldrar som inte gillar att umgås med barn som du skriver. Låter ju inte så kul.

Klart du inte behöver skaffa fler barn. Men jävligt trist för er dotter att växa upp själv med föräldrar som inte gillar att umgås med barn som du skriver. Låter ju inte så kul.

Samtidigt - vill du inte så vill du inte. Din dotter KANSKE kommer vara ledsen över att inte ha syskon - eller inte! Hon kanske kommer vara helnöjd med att vara endabarn. Litegrann är det ju hur ni löser det hela också (kanske erbjuder att ta med kompisar ibland på aktiviteter, resor), att ni ställer upp och leker vid tillfällen ett syskon kanske hade gjort det annars o.s.v. Hade själv flera vänner som var (är) endabarn - bara en har uttryckt en stor önskan om syskon, medan en var helnöjd som endabarn och ville inte ha syskon, och en tredje som var nöjd - men inte hade varit 'ledsen' om det blivit syskon. Så det där är ju svårt att sia om.

Vad du däremot känner är ju att du inte skulle klara av att vara en bra förälder om du skaffade fler barn. Då känns det som en dålig idé att göra det! Så kanske detta innebär att din man vill splittra er familj och skaffa fler barn på annat håll. Men jag tänker att han kanske (troligen?) kommer välja att hålla ihop er familj, om han nu inte verkar vara särskilt barnkär egentligen.

Så kan jag ju tycka att det är betydligt smidigare att ha 2+ barn om man inte är så intresserad av att leka med barnen - syskon kan ju leka med varann. Däremot skulle ni ju få ganska stor åldersskillnad om ni skaffade barn nu, så det skulle nog slå tvärtom på den biten.

Du kan vända på det och tänka att du ger din dotter en pigg och trevlig mamma istället för den trötta, slitna, dåliga mor du tror du skulle bli med fler barn. Det tror jag är mer värt än ett syskon (även om det för dottern kanske inte är lika uppenbart alltid).

Jag har två barn som jag älskar över allt annat. Men det var en stor ändring i förhållandet till äldsta och är fortfarande. Det är fler sura miner från äldsta. Mer irritation. Mer kamp. Tidigare var det bara harmoni. Jag är trött för att jag inte fått sova en ostörd nattsömn sömn på 5 år. Det ger mig även kortare stubin och sämre tålamod.

Det är dock lite av densamma relationen med minsta som jag och största hade tidigare. Nu har vi ganska bra relationer allihopa och barnen älskar varandra men det är slitsamt och det är slitningar mellan dem också. Relationen mellan mig och äldsta är inte densamma som tidigare för vi är aldrig ensamma längre utan det är oftast vi tre (pappan är borta i jobbet och vi har ett renoveringsobjekt vi försöker få ordning på). Jag har dåligt samvete för att relationen till min förstfödde inte är lika god som tidigare. Hen är väldigt självständig och det är i och för sig bra men ändå en sorg och saknad på något vis att det inte är samma som förut.

Ja man drar ju rimligtvis slutsatser utifrån vad som står i ts.

Min dotter kommer aldrig att få ett syskon, det är dock inte självvalt utan jag kan inte få fler barn. Jag har också känt oro eller dåligt samvete inför detta i perioder, särskilt då min dotter efterfrågar syskon då och då.

Men jag tänker att syskon inte är någon garanti för en lycklig barndom eller livslång relation.

Min syster är 3,5 år äldre än mig. Hon kom i puberteten redan vid 11 års ålder, medan jag var barn väldigt länge. När jag tänker på nin barndom så minns jag en syster som ständigt var i konflikt med våra föräldrar, alltid sur, tvär, ville aldrig göra något, aldrig följa med någonstans, aldrig tyckte nåt var kul. Så många gånger jag önskade att jag var enda barnet. Nu har vi en ok relation, men vi är knappast särskilt nära varandra.

Sen tycker ju jag förstås om att pyssla, spela spel och hitta på en massa saker tillsammans med min dotter. Kanske inte leka så mycket dock.

Men hitta något där ni kan mötas, och bygga starka band. Kanske ni båda gillar att baka? Böcker? Måla? Gå ut i skogen och bara prata, umgås?

Man måste inte älska alla småbarnsaktiviteter för att vara en bra mamma, finns bara där för henne, älska henne, se och bekräfta henne och hon kommer att ha det hur bra som helst!

Jag tycker att du verkar vara en bra och vettig förälder ts! Som någon skrev så är det inte många som tycker om att pyssla, leka osv men det har ingenting att göra med hur bra man är som förälder eller hur mycket man älskar sitt barn.