Det svenska språket

På svenska finns det inte bara ord som betyder olika saker, utan även som betonas något olika (tonal ordaccent). Exempel på det är tomten, som beroende på hur du betonar betyder antingen marken som ditt hus står på eller det lilla väsen som enligt folksägnen bor där. Och "Sätta på TV:n" kan betyda väldigt olika saker beroende på hur du betonar "sätta på" ...

Detta har jag hört många icke svenskspråkiga, bland annat min man som är engelskspråkig, som sagt att det var bland det svåraste att lära sig med svenska språket, att höra den lilla nyansskillnaden i betoning.

Svenska, norska och danska räknas som samma språk av många språkvetare. Jag kommer inte ihåg på rak arm exakt hur mycket av ordförrådet som är gemensamt, men det är mycket, typ 80-90%, och även grammatiken och uppbyggnaden är i princip samma. Man skulle alltså kunna argumentera för att när en svensk ska lära sig danska, så är det snarare en annan dialekt denne lär sig än ett nytt språk.

Norskan och danskan har mest gemensamt, här i Sverige har vi haft influenser från tyska ett antal gånger genom historien som inte de har haft, vilket påverkat svenskans vokabulär och ordformer.

Min man, som är tvåspråkig (svenska och engelska), kan prata "låtsas-tyska" och det är fascinerande hur ofta det blir i alla fall hyfsat begriplig tyska av hans skojerier.

Har man bra språköra kan man härma satsmelodi och liknande i ett språk även om man inte kan tala språket. Är man riktigt duktig kan man, som din farbror, få det att låta så likt att någon som inte kan språket ändå tror att det är det som talas.

Det jag finner fascinerande med min man är att han inte kan tyska, men han lyckas ändå träffa rätt när han låtsaspratar, så att en tysk skulle kunna förstå i alla fall lite grand av det han säger (jag läste tyska i skolan och även om jag inte längre kan uttrycka mig på språket på grund av bristande övning, så kan jag förstå enkelt talspråk och staka mig igenom till exempel spelregler). Det är nog för att svenskan, ett av hans språk, har så mycket tyska i sig.

Å andra sidan, finns det någon som äger ett språk? Kan man sno något som ingen äger?

Har du en tendens att ta allt bokstavligt i andra sammanhang också?