• Anonym (Bonusmamma)

    Förlorat min bonusdotter

    Jag separerade från min sambo för 5 månader sedan. Och nu till det tragiska jag har inte träffat min bonusdotter på 5 månader. Hon har blockat mitt nummer vilket jag misstänker att han har tvingat henne att göra. Jag mår så dåligt över detta, sover inget om nätterna gråter och har panik varje natt. Jag saknar henne så mycket mitt hjärta går i bitar när jag tänker på henne. Min fina tjej. Vi har haft våra diskussioner och bråk, och även det saknar jag. Min pappa säger att jag måste gå vidare och släppa detta. Men jag kan inte. Har ringt hennes pappa försökt att prata lugnt med honom. Det går tyvärr inte han lyssnar inte utan säger att hon inte är min dotter. Känner bara varför ska jag behöva förlora henne för att jag förlorat pappan i mitt liv. Snälla vad ska jag göra. Vad hade ni gjort? Jag orkar inte mer

  • Svar på tråden Förlorat min bonusdotter
  • Anonym (Bonusmamma)

    Jag vill bjuda med henne på saker men är rädd för att hon kommer bråka med pappan då. Ja hon är inte alltid trevlig mot mig blir väldigt ledsen när hon blockar mig. Sen efter några dagar kan hon skriva igen. Jag låter inte henne utnyttja mig dock har jag det bra ställt så vill ändå ge henne saker. Ja det är som du säger är svårt ibland med tonåringar. Jag hoppas trots allt att hon känner min kärlek. Väldigt ofta så blockar hon när hon inte får som hon vill. Och så säger hon du är inte min mamma. Och efter tre dagar så hör hon av sig sen blockar hon igen.


    Anonym (ABC) skrev 2021-05-23 22:07:37 följande:

    Och jag tycker absolut att du ska bjuda med henne på saker. Och blocka pappan istället. 


  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2021-05-23 22:57:52 följande:

    Jag vill bjuda med henne på saker men är rädd för att hon kommer bråka med pappan då. Ja hon är inte alltid trevlig mot mig blir väldigt ledsen när hon blockar mig. Sen efter några dagar kan hon skriva igen. Jag låter inte henne utnyttja mig dock har jag det bra ställt så vill ändå ge henne saker. Ja det är som du säger är svårt ibland med tonåringar. Jag hoppas trots allt att hon känner min kärlek. Väldigt ofta så blockar hon när hon inte får som hon vill. Och så säger hon du är inte min mamma. Och efter tre dagar så hör hon av sig sen blockar hon igen.


    Är det inte bättre att riskera att hon bråkar med pappan då, istället för du ska vara den som drar sig undan? Låt henne träffa dig i smyg om hon vill, hon behöver ju dig. Strunta i vad pappan tycker, fokusera på hennes behov istället! Det är ju som att förlora en förälder, måste vara fruktansvärt för er båda. Tycker absolut att du ska ta råden ovan också angående umgänge och att ta det vidare.
  • Anonym (Bonusmamma)

    Det är självklart bättre. Fast känns ändå elakt, samtidigt så går det ju inte att ha det såhär. Jag saknar ihjäl mig efter henne. Och dagen jag flyttade var den värsta dagen i mitt liv. Hon grät och sa flera flera gånger snälla mamma lämna mig inte. Mamma jag vill följa med dig. Ville bara ta med henne men hade ju aldrig gått. Och att få en kommentar att mamma du lämnade mig gör så ont. Sa ju till henne innan jag gick att jag tycker om dig så mycket jag älskar dig med hela mitt hjärta. Jag kommer aldrig lämna dig.


    Anonym (Hmm) skrev 2021-05-23 23:06:54 följande:

    Är det inte bättre att riskera att hon bråkar med pappan då, istället för du ska vara den som drar sig undan? Låt henne träffa dig i smyg om hon vill, hon behöver ju dig. Strunta i vad pappan tycker, fokusera på hennes behov istället! Det är ju som att förlora en förälder, måste vara fruktansvärt för er båda. Tycker absolut att du ska ta råden ovan också angående umgänge och att ta det vidare.


  • Anonym (ABC)
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2021-05-23 23:22:26 följande:

    Det är självklart bättre. Fast känns ändå elakt, samtidigt så går det ju inte att ha det såhär. Jag saknar ihjäl mig efter henne. Och dagen jag flyttade var den värsta dagen i mitt liv. Hon grät och sa flera flera gånger snälla mamma lämna mig inte. Mamma jag vill följa med dig. Ville bara ta med henne men hade ju aldrig gått. Och att få en kommentar att mamma du lämnade mig gör så ont. Sa ju till henne innan jag gick att jag tycker om dig så mycket jag älskar dig med hela mitt hjärta. Jag kommer aldrig lämna dig.


    Vet inte hur gammal tonåring hon är. Men känns som att hon nog kan vara stor nog att ta ställning själv mot pappan om att träffa dig.

    Jag tycker den gränsen du ska sätta är att inte aktivt påverka deras relation negativt genom att snacka illa om honom. Och se till att stötta dottern att behandla eventuella nya kärlekar väl.
  • sextiotalist

    Jag är säker på att hon vet att du finns där, svara henne när hon behöver det. Skriv att du finns där.
    Låt inte hennes tonårsfasoner med att blocka dig överallt bli ett personligt trauma. Tonåringar är dramatiska. Märker hon att du står där stabilt, så kommer er relation finnas kvar 

  • Anonym (Bonusflickan)

    Här kommer ett svar ur ett vuxet bonusbarns perspektiv.

    Det är sorgligt många vuxna som inte förstår att ett barn knyter an till andra än bara de biologiska föräldrarna, om man växer upp tillsammans. Det kan handla om en bonusförälder, en mor/farförälder eller en inneboende vän till föräldern. Precis som adoptivbarn knyter an till sina adoptivföräldrar. Det handlar inte om biologi.

    Att som förälder inte värna om barnets relation med bonusföräldern efter en separation, bara för att ens ego är sårat eller för att man är "så trött på människan" eller liknande, är helt absurt. Sådana människor borde inte få vara föräldrar, utan få sina barn omhändertagna av socialtjänsten. Om man inte klarar av att se värdet i att låta barnet behålla kontakten med sina anknytningspersoner är man helt enkelt inte mogen och lämplig som förälder, och ofta finns det då även andra stora brister i föräldraskapet.

    Men tyvärr finns det ingen lag som stödjer detta och därmed inget TS kan göra.

  • Brumma
    Anonym (Bonusflickan) skrev 2021-05-24 10:51:54 följande:

    Här kommer ett svar ur ett vuxet bonusbarns perspektiv.

    Det är sorgligt många vuxna som inte förstår att ett barn knyter an till andra än bara de biologiska föräldrarna, om man växer upp tillsammans. Det kan handla om en bonusförälder, en mor/farförälder eller en inneboende vän till föräldern. Precis som adoptivbarn knyter an till sina adoptivföräldrar. Det handlar inte om biologi.

    Att som förälder inte värna om barnets relation med bonusföräldern efter en separation, bara för att ens ego är sårat eller för att man är "så trött på människan" eller liknande, är helt absurt. Sådana människor borde inte få vara föräldrar, utan få sina barn omhändertagna av socialtjänsten. Om man inte klarar av att se värdet i att låta barnet behålla kontakten med sina anknytningspersoner är man helt enkelt inte mogen och lämplig som förälder, och ofta finns det då även andra stora brister i föräldraskapet.

    Men tyvärr finns det ingen lag som stödjer detta och därmed inget TS kan göra.


    Jo, det finns med i föräldrabalken och man kan som närstående (bonusförälder/farmor/kusin osv) ta kontakt med socialnämnden som kan väcka talan om umgänge. Men det gäller att man faktiskt är villig att finnas där och kämpa för barnet.

    Om man utgår från vad man läser här på FL är det få som har koll på att barnet har rätt att ha umgänge med andra närstående än de biologiska föräldrarna.
  • Brumma
    Anonym (Kvinna 39) skrev 2021-05-23 18:36:47 följande:

    För att han inte vill ha ts i sitt liv, det borde vara en enkel gissning. Jag tror också ts har en riktigt fin relation till dottern, det är inte upp till henne att bestämma om den ska fortsätta.


    Tur det finns människor som tånker på barnens bästa och som sett till att det finns en lag gällande detta. För nej, det är INTE upp till föräldern faktiskt.. inte om föräldern inte kan se till sitt barns bästa..
  • KKarate

    Egoistsvin till föräldrar som plockar bort bonusbarn trots att fin kontakt fanns. Dessa svin dock i alla läger, kanske till och med främst kvinnolägret.

  • Anonym (Att bry sig)

    Jag tycker det låter som att hon vet att du bryr dig och att ni håller på och hittar er nya roll.

    Du är ju en vuxen och får tyvärr hantera tonåren utifrån att ni har en nära relation. Låt henne försöka hantera att du faktiskt finns där, även om du nu har en annan roll.

    Låter skitjobbigt att bli blockad för att sedan få kärleksbetygelser, men som vuxen får du ju fortsätta vara tydlig med att du finns där, men att man inte beter sig hur dom helst.

    En föräldrarelation är komplicerad, speciellt när man ej är vårdnadshavare, eller biologisk förälder. Då handlar det så himla mycket om att vara en vuxen människa som stöttar ett barn. Och din bonus behöver stöttning med att du är tydlig med att du finns där, men att det faktiskt inte är du som är vårdnadshavare.

Svar på tråden Förlorat min bonusdotter