Tid eller pengar

Vilket är viktigast?

Vi har 3 barn under 6 år. Planen var/är att jag kommer absolut INTE jobba heltid förr än även minstingen börjar skolan .

(Jag är en person som föredrar fritid framför pengar och i mina ögon räcker det om man jobbar precis så mycket att det går runt-)

Nu till problemet. Jag jobbar halvtid o maken är arbetslös. Inga bidrag förutom barnbidraget då. Det går precis runt. Men det blir inget sparande inte alls. Därmed har vi inget råd med resor eller så . Som tur bor vi i hus med stor trädgård , så kanske inte lika nödvändigt med att komma bort som om vi skulle bo i lägenhet... men men ...

jag började tvivla i senaste tiden nu när sommaren närmar sig. Ska jag gå upp i arbetstid? Eller är det viktigare att jag kan spendera mer tid med mina barn? Även vardagarna är ju guldvärda om vi kan vara tillsammans, just därför är det svårt att släppa...

Men han måste ju söka jobb ifall han stämplar! Facket kräver att du är inskriven på arbetsförmedlingen och arbetsförmedlingen kräver att du söker ett visst antal jobb per månad för att få stämpla.

Då måste det vara oerhört snålt att leva bara på din 50% lön. 

Han är inte varken hos AF, a kassa eller nåt så det är lugnt där

Vilket är viktigast?

Vi har 3 barn under 6 år. Planen var/är att jag kommer absolut INTE jobba heltid förr än även minstingen börjar skolan .

(Jag är en person som föredrar fritid framför pengar och i mina ögon räcker det om man jobbar precis så mycket att det går runt-)

Nu till problemet. Jag jobbar halvtid o maken är arbetslös. Inga bidrag förutom barnbidraget då. Det går precis runt. Men det blir inget sparande inte alls. Därmed har vi inget råd med resor eller så . Som tur bor vi i hus med stor trädgård , så kanske inte lika nödvändigt med att komma bort som om vi skulle bo i lägenhet... men men ...

jag började tvivla i senaste tiden nu när sommaren närmar sig. Ska jag gå upp i arbetstid? Eller är det viktigare att jag kan spendera mer tid med mina barn? Även vardagarna är ju guldvärda om vi kan vara tillsammans, just därför är det svårt att släppa...

Jag tycker nog att åtminstone en av er eller båda tillsammans borde komma upp i en heltid. 

Om din man är hemma på heltid kan du jobba heltid. Han måste söka jobb, han har tre små barn att försörja. Det är inte okej att inte ha några marginaler när fem personers tillvaro hänger på det. 

Så jag röstar på att du ska jobba heltid tills din man har ett jobb. Då kan du gå ner i tid. Barnen behöver dig tills de blir 18, minst. Det kan vara lika viktigt att vara hemma på eftermiddagarna när barnen är tonåringar. 

Tack för alla goda råd... jag ska nog gå upp i arbetstid till 75 %. Det blir ändå mycket tid kvar där hemma. Jag får istället släppa köksträdgården i ett par år . Att jobba ger ju mer trots allt

Och jag kan ärligt talat inte säga att vi är inte oroliga, precis som anonym (mamma) skriver det känns tungt att oroa oss för den ekonomiska typ dygnet runt. Vissa kvällar har jag svårt att somna pga det särskilt under sista 10 dagar före lön , då jag vet inte hur det blir, ibland sitter jag där bland alla Lego men i tankarna helt frånvarande och har knappt något tålamod?och det är inte värt det.. då är det bättre att jobba 2-3 dagar extra i månaden...

Mina föräldrar jobbade heltid och ibland mer och inte kände jag mig oälskad för det. Min pappa jobbade till och mer på annan ort en period för att inte vara arbetslös i början av karriären. Hade en superbra barndom och ekonomisk trygghet. Samma gör vi. Vi jobbar heltid och ibland mer då en av oss har gjort karriär. Två harmoniska kärleksfulla tonåringar. Ibland känns det som att man går ner i tid eller stannar hemma och använder barnen som en sköld för att folk ska säga att man är lite lat.

När mina barn var små var både jag och min man arbetslösa under en lång period. Vi blev av med jobben under första graviditeten (när vi precis köpt hus) och jag råkade bli gravid igen snabbt inpå första barnet. Det var en ständig ångest över ekonomin och att vi inte hade någon buffert alls, vi bodde dock billigare i huset än i lägenheten vi flyttade ifrån så att sälja var inte aktuellt. Vi gick plus minus noll varje månad och hoppade på varje chans till jobb som vi hittade, det blev många kortare anställningar i några år. Det var svårt att njuta av tiden vi faktiskt fick med våra barn eftersom vi hela tiden oroade oss för hur vi skulle klara månaden. Vi hade lätt jobbat heltid båda två istället för att kunna bygga upp en trygghet i vardagen och offrat den tiden vi hade med barnen, utan att blinka. 

Nu är barnen snart tonåringar och vi har båda bra och trygga jobb och en väldigt bra ekonomi. Nu har vi möjligheten att ta ledigt, spara pengar för att hitta på roliga saker, resa, renovera huset så att det uppfyller alla våra behov och önskningar.... Nu är vi i en situation där vi kan prioritera tid framför pengar. Barnen har inget minne av att de alltid fick vara på förskolan under hela somrarna (det var då det var lättast att hitta jobb) eller att de i perioder spenderade 10 timmar varje dag där på grund av lång pendling till jobb för oss båda. Nu har vi råd att vara mer närvarande och jag tror att det betyder mer för dem idag.