Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Jag känner också precis så! Tänker typ aldrig på att faktiskt ha barn, utan mer på att vara gravid och tycker det är jättejobbigt med gravida i min närhet.
Träffade ett medium idag som har spått flera jag känner och haft rätt om mycket, bland annat att en vän till mig skulle få två barn väldigt tätt inom en snar framtid och några månader senare blev hon gravid och det var tvillingar! Mediet sa att vi kommer få en pojke inom 1-2 år och jag väljer att tro på det, även om jag har full förståelse för att många tycker det är helknasigt. Hon sa även att jag ska försöka föreställa mig vårt barn, så nu ska jag tänka på vår lilla pojke och försöka se honom framför mig, det gör mig glad i alla fall <3
Precis! Jag förstår det, jag gick först till ett annat medium först och hon sa att hon inte pratar om barn plus att allt annat hon sa inte alls stämde. Hon hade så många fina recensioner på nätet så jag var hoppfull, men nae, trodde inte alls på det hon sa. Så en i min närhet gick till ett medium hon brukar gå till och frågade om mig och fick veta att jag skulle få barn inom två år, så då ringde hon mig och berättade det. Så då bokade jag in en tid för att fråga mer :) Jag var också nervös men jag känner att jag har förutsättningarna för att bli gravid och tror verkligen att det kommer gå bra. Hoppas du kan känna den tron också, och att du träffar ett bra medium om du bestämmer dig för det :)
Detta är det absolut galnaste jag har varit med om. Jag är gravid.
TRIGGER VARNING, berättar om hur jag fick reda på det.
Igår bestämde jag och min kille att vi skulle ta ett test idag, på ruvar dag 10. Jag vaknar tidigt, runt 7. Han brukar alltid vakna ganska sent. Jag känner sån ångest kring testet, har aldrig fått ett endaste streck. Tänker att jag vill inte göra en stor sak av det. Vi tar aldrig test i normala fall tillsammans. Jag tänker att jag går upp och tar det negativa själv, inte en tanke om att det skulle vara positivt.
Jag väntar aldrig tiden ut utan jag börjar alltid stirra på testet direkt. Efter 1 minut börjar jag se ett spöksteck. Tänker att folk får ju det, men jag har ALDRIG fått ens en antydan till ett streck. 1 minut till går. Jag börjar skaka. DÄR ÄR NÅGONTING. Börjar gråta när jag inser att det är för starkt för vara spök, även om de fortfarande är svagt.
Sätter mig på golvet och tar ett digitalt. Vid denna punkten är jag säker på min sak. Och som sagt, det kommer upp gravid 1-2. Jag bara gråter och skakar. Hämtar en barnbok som jag köpt för snart två år sedan, lägger på köksbordet tillsammans med testen och kallar på min kille att han ska komma då vi kan testa. Han kommer ner, jag filmar. Hans reaktion var PRICELESS. Får vara ut ett ljud som låter som en höna haha.
Vad ska jag göra nu?? Hur ska jag bete mig??
Härligt att jag inte är ensam! Kan kännas helt ologiskt på nåt sätt hur man funkar haha! Men tror det är så som vissa av er säger, att det känns lite för långt fram och surrealistiskt med bebisen i sig, graviditeten är det man har i fokus nu, och det man vill lyckas med, och som är känsligt att andra lyckas med. Även om man förstår att det leder till en bebis haha..
Hursom blev lite lättad över att jag känner så, för hade en bild av innan att det skulle vara det värsta när bebisen kommer, men tvärtom blev jag lättad att graviditeten är över. Känns lättare nu att fokusera på min egen resa.
Detta är det absolut galnaste jag har varit med om. Jag är gravid.
TRIGGER VARNING, berättar om hur jag fick reda på det.
Igår bestämde jag och min kille att vi skulle ta ett test idag, på ruvar dag 10. Jag vaknar tidigt, runt 7. Han brukar alltid vakna ganska sent. Jag känner sån ångest kring testet, har aldrig fått ett endaste streck. Tänker att jag vill inte göra en stor sak av det. Vi tar aldrig test i normala fall tillsammans. Jag tänker att jag går upp och tar det negativa själv, inte en tanke om att det skulle vara positivt.
Jag väntar aldrig tiden ut utan jag börjar alltid stirra på testet direkt. Efter 1 minut börjar jag se ett spöksteck. Tänker att folk får ju det, men jag har ALDRIG fått ens en antydan till ett streck. 1 minut till går. Jag börjar skaka. DÄR ÄR NÅGONTING. Börjar gråta när jag inser att det är för starkt för vara spök, även om de fortfarande är svagt.
Sätter mig på golvet och tar ett digitalt. Vid denna punkten är jag säker på min sak. Och som sagt, det kommer upp gravid 1-2. Jag bara gråter och skakar. Hämtar en barnbok som jag köpt för snart två år sedan, lägger på köksbordet tillsammans med testen och kallar på min kille att han ska komma då vi kan testa. Han kommer ner, jag filmar. Hans reaktion var PRICELESS. Får vara ut ett ljud som låter som en höna haha.
Vad ska jag göra nu?? Hur ska jag bete mig??
Stort stort tack till er alla, hade inte förväntat mig en så otroligt fin respons! Är så lycklig, men känslomässigt uttömd efter en hel dag av att berätta för mina närmsta. 20 månader senare, så gick det. Helt galet.
Jag hejar så otroligt mycket på er alla och särskilt dig Apan95, en dag kommer all smärta att vara värt det.