• Sön 6 jun 2021 15:21
    182733 visningar
    2736 svar
    -2 +7
    2736
    182733

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Fre 11 jun 2021 12:40
    Janni91 skrev 2021-06-11 10:43:00 följande:

    Hej!

    Nu har vi fått alla provsvar och haft uppföljningsmöte med läkaren. De hittar inget fel på oss, men kan inte skicka remiss för ivf än pga att det inte riktigt gått ett år. Så vi får vänta till efter sommaren, sen skickar de remiss och sen får vi vänta i 8-9 månader på att få börja med ivf. Satt och grät på mötet, hade hoppats på att få någon typ av stöttning och inte vänta i typ ett jävla år innan något mer händer. Vet att jag borde vara tacksam för att allt ser bra ut, men vi har gjort snart 12 aktiva försök utan att något har hänt.. :( 


    Skönt att allt ser bra ut ändå. Då kan det ju fortfarande hända naturligt, fast det känns som det inte skulle göra det efter så lång tid.

    Alltså dessa väntetider är helt otroliga! Jag blir så arg när jag hör om alla som måste vänta så himla länge. Det är samma för oss. Jag tror jag hörde av mig till vården i november förra året. Så från första kontakt till IVF dags så lär det ha tagit ett år. Är ju faktiskt värt att kontakta vården så fort man bestämmer sig för att försöka.
  • Fre 11 jun 2021 13:02
    Memestar skrev 2021-06-11 10:19:30 följande:

    Hej! Välkommen hit????

    Varför kunde ni inte ta proverna vissa dagar? Jag tog ju prover när vi var på vårt första besök och då frågade hon inte om vilken dag i menscykeln direkt?


    Åh förlåt jag tror jag använde lite fel termer! Blodprovet kunde tas när som helst på dropin, det var undersökningarna (spolning innan ÄL och nåt i samband med ÄL) som var meckiga att boka :) Skönt att du fick ta lite prov direkt, när man väl har börjat vill man ju bara få alla undersökningar klara direeeekt haha!
    Memestar skrev 2021-06-11 10:22:07 följande:

    Jag och min sambo hör till sthlm också och det ska gå även på Huddinge! Vi kommer köra gärdet. Han ska dit nu i slutet på månaden men vi hade gärna hunnit tidigare. Dock svårt att ta en återbudstid för då får man ju inte ha snuskat på några dagar och vi har ju sex typ jämt, hahaha


    Haha!! Ja lite svårt med det där planerandet :) Vi verkar vara i typ samma fas, roligt att ha nån att följa :)
  • Fre 11 jun 2021 13:13
    Längtartillvår skrev 2021-06-11 12:40:36 följande:
    Skönt att allt ser bra ut ändå. Då kan det ju fortfarande hända naturligt, fast det känns som det inte skulle göra det efter så lång tid.

    Alltså dessa väntetider är helt otroliga! Jag blir så arg när jag hör om alla som måste vänta så himla länge. Det är samma för oss. Jag tror jag hörde av mig till vården i november förra året. Så från första kontakt till IVF dags så lär det ha tagit ett år. Är ju faktiskt värt att kontakta vården så fort man bestämmer sig för att försöka.
    Ja, så är det ju. Dock hade jag något virus så jag måste ta antibiotika så det slår ju ut bakteriefloran, det kommer ju inte göra mig mer fertil direkt tänker jag :(

    Ja, alltså det är ju helt sjukt att det ska ta så lång tid! Vår läkare sa att "ni har ju inte försökt så länge", men jag tycker det är länge, nästan ett år som känns som typ det dubbla... 
  • Fre 11 jun 2021 13:27
    MAKL skrev 2021-06-11 09:48:34 följande:

    Det va ett hårt slag för er. Förstår att du tappar kämparglöden när ni måste vänta så länge. Men om du nu har hormonbrister, kan du inte få hjälp med det utan att behöva vänta på en utredning?


    Nej jag har verkligen tjatat. Fått remisser osv o skickas bara runt och ingen vill ta hand om det. Man måste ha försökt i 1 år för att få ta sådana prover säger alla. Och nu ändrade dom till 1 år efter missfallet istället. Känner helt uppgiven.
  • Fre 11 jun 2021 13:29
    Längtartillvår skrev 2021-06-11 12:33:27 följande:

    Usch, fy vad tråkigt att höra! Så jävla tråkiga riktlinjer vården har, att man måste vänta så himla länge och inte få den vård man behöver :( vi finns här om/när du kommer tillbaks. Kram på dig <3


    Ja jag vill vet inte ens om jag vågar försöka mer innan vi får hjälp att rätta till allt.

    Tack snälla! Kram
  • Fre 11 jun 2021 14:19
    Memestar skrev 2021-06-11 10:24:57 följande:
    Jag känner exakt likadant. Det värmer och gör mig ont på samma gång att veta att andra är i samma situation och känner liknande känslor. För jag önskar ingen denna smärta, men ändå vill man inte vara ensam om det?

    Håller tummarna <3

    Aa det är blandat det där <3 ... önskar inte heller någon detta, men hade samtidigt känt mig än mer värdelös om jag var helt ensam i detta. Men man önskar att det gick aslätt för alla som önskar detta! 


    <3 <3 

  • Fre 11 jun 2021 14:20
    Mizzi26 skrev 2021-06-11 09:30:23 följande:

    Hej alla, Jag lämnar gruppen nu för jag har gett upp lite.

    Skulle egentligen fått börja utredning i augusti för då har det gått ett år men dom ringde igår och sa att vi måste vänta till april nästa år för att man räknar 1 år efter senaste missfallet. Och jag vet att jag inte kommer få behålla nästa kommande graviditeter heller pga mina hormonbrister.. får tydligen ingen hjälp för att utreda missfall osv heller.

    Hoppas att allt går bra för er andra!


    Mitt hjärta går sönder av att läsa detta. Jag förstår att de har riktlinjer men tycker att de i såna här fall är helt åt skogen. Du är alltid välkommen om du vill komma tillbaka senare <3

    Om du orkar svara, har du fått ta några som helst prover? Annars finns det två möjligheter, beställa prover själv online, alternativt att du vänder dig till en privat gyn i annan stad och hoppas att de tar emot dig.
  • Fre 11 jun 2021 14:20
    Msofie skrev 2021-06-11 08:37:21 följande:

    Ruvardag 4.

    Det är intressant hur många tycker att ruvardagarna är värst. Jag håller inte alls med. Tyckte det var mycket värre att vänta på besked om något ägg blev befruktat. Jag har känt lite att jag är i en bubbla av hoppfullhet. Eftersom det bara var våra ICSI ägg som blev befruktade så känns detta som vår första riktiga chans och det var ett bra embryo.

    Tror dock att jag är så lugn i dessa dagarna för att jag är rädd för testdagen. Nu kan jag leva i god tro. Tror så mycket på detta men det har aldrig varit något annat än negativt, svårt att tänka sig annat. Jag tror vi kommer ta ett testa tidigt på söndag.


    åh vad spännande! :) att känna hoppet för första gången på länge, det måste bli guldvärt! Inga ?har vi tajmat bra" eller ?kommer spermier möta ägget? fyfan, låter underbart :) fick du någon info om när man kan se ett plus på testet efter äterföringen? Borde det inte syns nu eftersom det är ett befruktat ägg, hur vet man att den har fästat? hur många dagar ?efter äl? var ägget när de satt tillbaka den? Blev många röriga frågor haha, lycka till! :) :) :)
  • Fre 11 jun 2021 14:26
    Memestar skrev 2021-06-11 10:33:23 följande:

    Hej allihopa i sommarvärmen!

    Igår kom beskedet på 10e försöket - ingen graviditet.

    Mensen kom en dag före BIM. Kände redan på förmiddagen och gick ner i depp totalt.. känns verkligen lönlöst även om vi är inom ?normalspannet? än så länge. Vad kommer 2-3 månader till göra för skillnad

    Idag kommer sambons barn och stannar till nästa söndag. Känner att jag inte orkar se dom just nu även om dom betyder jättemycket för mig. Kvittot på att HAN kan men med en annan kvinna. Första försöket bägge gångerna. Det är bara jag som är fel.. och det känns som jag inte förtjänar att få barn med han typ.

    Alla orostankar man får, han är verkligen mannen i mitt liv och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag är livrädd för hur mycket det kommer tära på mig om jag och han inte får barn. Jag hade inget emot att han hade barn sedan innan.. men om det inte går för oss så vet jag inte om jag kommer klara att leva med honom psykiskt.. bli påmind varje dag. Går det att leva så?

    Alla dessa tankar gör mig galen av sorg?

    Hade varit lättare om jag delade barnlösheten MED han? men det gör jag ju inte hur man än vrider på det


    Hej! <3 beklagar :( förstår absolut hur du känner just nu :( både med ?vad kommer 2månader till gör för skillnad? och med barnen. När jag får mens så undviker jag min killes barn när de är här så gott jag kan, och han tillåter det för min egen hälsa. Det är ett par timmar om dagen som man skyddar sig, och det är värt det mentalt. Mat, tid innan läggdags osv gör vi, men det är allt jag har energin till. Och det gör extra ont att vara den som är problemet, som du säger, han hade inga problem att befrukta någon annans ägg :( (har också mens just nu så jag är nästan lika sur som dig hehe) Jag tror inte jag kunde leva med min kille om vi ALDRIG får barn tillsammans, oavsett hur mycket jag älskar honom och dem. Jag tror dock att vi kommer få det en dag, och det är det hoppet man får leva på ett tag <3 ska inte oroa mig tills landstings IVF tar slut, men antar att vi skulle då fortsätta kämpa privat. Stora kramar, ta den tid du behöver för att må bra och ha energi!
  • Fre 11 jun 2021 14:27
    Längtartillvår skrev 2021-06-11 12:12:17 följande:
    Så sjukt att det ska ta så lång tid för oss. Jobbigt för dig att din bror och sambo ska ha barn, de kan man ju inte direkt undvika hur länge som helst :( förhoppningsvis så är du gravid tills dess och då är allt lättare. Jag har turen att mina syskon är äldre, så deras yngsta barn är 6 år. Så slipper nya bebisar inom närmsta familjen iaf.

    Verkligen :(( <3 aa usch, jag orkar inte se henne. Dom har redan ett barn men för mig är det inga problem att träffa honom. Ett barn som är 2 år är så långt fram på nåt sätt för mig, och något jag inte riktigt kopplar på samma sätt. Det jag inte klarar är att se folk som är gravida. Och självklart om dom då som sagt skulle få barnet innan jag ens blivit gravid.... hoppas sommaren gör något mirakel <3 


    Ah okey, ja det är ju alltid nåt iallafall <3 men är tillräckligt tungt med annat som kan påminna en.. räcker ju att åka till affären så ser man gravida människor överallt. Det bara kryllar av gravidmagar i sommarklänningar. 

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.