• Sön 6 jun 2021 15:21
    196487 visningar
    2815 svar
    -2 +7
    2815
    196487

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Bx3
    Tis 19 okt 2021 23:51
    Längtartillvår skrev 2021-10-19 18:07:06 följande:

    Ja men eller hur. Och den långa väntan tills vi ens får påbörja IVF! Vi fick svar idag att vi fick 1 till frysen. De två andra klarade sig tyvärr inte. Men känns ändå okej.

    Har du hört något om dina fina ägg idag? Hoppas på bra nyheter <3


    Förstår det, bara något går till frysen så känns det bättre tycker jag också! Nu hoppas vi på den i magen och att det frysen kanske är ett framtida syskon.. :)

    Ja dom ringde idag och berättade att 5 av 7 ägg var mogna och alla dom 5 äggen hade blivit befruktade. Har insättning på lördag kl 10.15 om allt går som det ska. Är sååå pirrig! Första gången jag vågat hoppas lite på detta. Men det är ju många väntan/hinder man ska ta sig förbi först. När är din testdag?
  • Bx3
    Ons 20 okt 2021 00:02
    Tildasafira skrev 2021-10-19 18:28:06 följande:

    Så läskigt att skriva detta, och vet inte riktigt hur jag ska tänka.. jag ska ju som sagt börja med ivf-sprutorna så snart min mens dykt upp. Fick ett infall imorse och testade med ett gravtest (äl+11). Det dyker upp ett svagt men tydligt sträck inom tiden. Blir galen, hur ska jag tänka nu? Jag får ju alltid tidiga missfall så vågar inte säga något till kliniken. Än. Men hur långt kan jag egentligen dra ut på det? Vore ju såklart en dröm om detta gick vägen, och jag vet att jag borde ?bli glad?, men som många av er vet så har jag kastats mellan hopp och förtvivlan fler gånger än vad jag kan räkna till.

    Hur hade ni gjort i min situation? Dvs. Om mensen inte dyker upp på torsdag ändå? Hade ni sagt något till kliniken eller hade ni dragit ut på det tills man vet mer säkert?

    Ps. Varje gång jag berättat om mina återkommande missfall för olika läkare har de bara viftat bort det. Som om jag skulle ljuga. Varför vet jag inte, men har iallafall aldrig blivit tagen på allvar. Kanske på grund av att det aldrig gått så långt att de blivit registrerade i vården.


    Oj va svårt :/ först och främst så håller vi ju självklart tummarna att detta inte är som de tidigare utan faktiskt håller sig kvar! <3 förstår din rädsla, eftersom jag har haft ett utomkved så kommer jag aldrig direkt kunna glädjas över ett gravtest innan jag vet vart graviditeten sitter någonstans.. så förstår känslan att du inte vågar bli helt glad <3

    Hur tidigt har dina missfall varit? Jag tänker att du ska ju inte ta sprutorna förrän mensen kommer ändå så du kan nog säkert vänta någon vecka innan du pratar med dom.. men jag själv skulle nog ta och prata med dom direkt för att höra vad dom säger. Men jag är så nojig för att göra fel när det kommer till detta. Om det skulle bli ett nytt missfall (peppar peppar) så kanske det inte är så bra att ta sprutorna direkt efter, ingen aning men det måste ju läkarna kunna avgöra. Så det inte blir fel för dig..

    Jag hoppas innerligt att detta är ditt Plus med stort P, den som stannar och blir det du väntat på <3
  • Ons 20 okt 2021 06:16

    Så intressant att läsa om den ?tråkiga? biten med att ha sex i samband med barnavlandet så att säga hehe. Det är ju trots allt ett ?måste? med sex i samband med ÄL för att det ska bli ett försök liksom. Och jag förstår verkligen stressen i samband med det, och det är ju klart att det kan låsa sig ännu mer liksom när man har den pressen på sig?

    Jag bestämde mig redan från början att jag inte säger till min sambo när det är runt ÄL, utan jag tog det liksom ?på mig? att veta och så försöker jag charma honom lite extra s.a.s hehe. För mig (och för oss då) var det viktigt att inte tappa ?oss? och vårt sexliv i samband med det här, jag ville liksom inte känna försökspressen OCH få sämre sex. Det har säkert lett till att vi missat ÄL någon gång under senaste året och det kanske inte är värt det egentligen men ja? Jag vet inte om det gjort att jag kan hålla mig förhållandevis positiv till det hela också fortfarande även om det gått såpass lång tid. Jag lägger absolut ingen bedömning eller värdering i det här givetvis, bara mer en reflektion från min sida.

    Ni fina som kommit igång med IVF nu för en som inte är så insatt (ännu iaf), hur har det påverkat ert sexliv? Känner ni er mer ?fria? än förut (men jag har förstått att man inte får ha sex hur som helst under själva ivf-processen eller?)? Har det gått att särskilja sex och barnprocessen på ett annat sätt än innan, och kan sex kännas ?kul? igen på ett annat sätt?

  • Ons 20 okt 2021 06:35
    Mirabilis89 skrev 2021-10-20 06:16:20 följande:

    Så intressant att läsa om den ?tråkiga? biten med att ha sex i samband med barnavlandet så att säga hehe. Det är ju trots allt ett ?måste? med sex i samband med ÄL för att det ska bli ett försök liksom. Och jag förstår verkligen stressen i samband med det, och det är ju klart att det kan låsa sig ännu mer liksom när man har den pressen på sig?

    Jag bestämde mig redan från början att jag inte säger till min sambo när det är runt ÄL, utan jag tog det liksom ?på mig? att veta och så försöker jag charma honom lite extra s.a.s hehe. För mig (och för oss då) var det viktigt att inte tappa ?oss? och vårt sexliv i samband med det här, jag ville liksom inte känna försökspressen OCH få sämre sex. Det har säkert lett till att vi missat ÄL någon gång under senaste året och det kanske inte är värt det egentligen men ja? Jag vet inte om det gjort att jag kan hålla mig förhållandevis positiv till det hela också fortfarande även om det gått såpass lång tid. Jag lägger absolut ingen bedömning eller värdering i det här givetvis, bara mer en reflektion från min sida.

    Ni fina som kommit igång med IVF nu för en som inte är så insatt (ännu iaf), hur har det påverkat ert sexliv? Känner ni er mer ?fria? än förut (men jag har förstått att man inte får ha sex hur som helst under själva ivf-processen eller?)? Har det gått att särskilja sex och barnprocessen på ett annat sätt än innan, och kan sex kännas ?kul? igen på ett annat sätt?


    Jag gör exakt som du faktiskt, säger inte heller nåt för vill inte att det ska förstöra nåt. Dock har vi oftast sex varannan dag ändå så är inte jätterädd för att ?missa? helt - hade det vart mer sällan hade jag nog tänkt lite annorlunda
  • Ericky
    Ons 20 okt 2021 11:10

    Hej på er,

    Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

    Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3

  • Ons 20 okt 2021 11:18
    Ericky skrev 2021-10-20 11:10:30 följande:

    Hej på er,

    Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

    Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3


    Beklagar innerligt förlusten <3 livet är verkligen så himla orättvist och vi alla hoppades att det äntligen var er tur, men den kommer tll slut som du säger! Hoppas ni kan ta er tid att sörja och ta hand om varandra. Vi alla finns här också om du behöver någon att prata med. Kramar och styrka till dig <3
  • Ons 20 okt 2021 11:29
    Ericky skrev 2021-10-20 11:10:30 följande:

    Hej på er,

    Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

    Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3


    Finner inga ord. All kärlek till er! Hjärta
  • Ons 20 okt 2021 11:31
    Ericky skrev 2021-10-20 11:10:30 följande:

    Hej på er,

    Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

    Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3


    Men fina fina otroliga du <3 mitt hjärta går i tusen bitar när jag läser detta. fy så orättvist, det finns nog inga ord som kan lindra din smärta och sorg, men vi finns här för dig att luta dig mot när du än behöver! Massa kramar fina, starka Ericy <3
  • Ons 20 okt 2021 11:48
    Ericky skrev 2021-10-20 11:10:30 följande:

    Hej på er,

    Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

    Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3


    Åh nej! Hjärtat går sönder, vilken fruktansvärd upplevelse- ord räcker inte till <3 Kramar på dig!
  • Ons 20 okt 2021 12:11
    Ericky skrev 2021-10-20 11:10:30 följande:

    Hej på er,

    Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

    Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3


    Men NEJ!!

    Åh vännen? jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag är så ledsen för er skull. Jag som har hejat på er och tänkt att det äntligen blir en liten bebis för er. Fy vad livet är orättvist och vad jag önskar att jag kunde göra något för er. Mitt hjärta brast helt nu. Ta hand om er och låt sorgen ta sin tid. Du vet vart jag/vi finns. Miljoner med kramar och massa kärlek <3
Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
Logga in
Bli medlem