Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Känner mig nervös nu. Trodde mensen skulle komma i Fredags, hade preppat med ipren och tamponger till jobbet för att jag var helt säker på det. Den kom aldrig. Jag tog ett negativt test... det har känts till och från hela tiden som att "fan, nu kom den igång", kollar på toa, inget. Idag är det söndag och fortfarande ingen mens, och jag är SÅ rädd att den plötsligt ska börja nu när jag börjat få upp hopp.. jag kollade igenom hur långa mina cykler varit de senaste åren och det händer extremt sällan att jag har en cykel på 28 dagar, oftast så pendlar det mellan 25-27. Idag är denna cykel 29 dagar. Jag vet att jag tog ett negativt test, men tänk om det bara togs för tidigt?...
Jag är livrädd för att det här hoppet kommer slås i spillror idag.. eller imorn.. att min kropp helt plötsligt bara bestämt sig för att ha en längre cykel än vanligt... Just nu känns det inte ens som att den ska börja, men jag vet hur snabbt det kan vända.. Vågar INTE ta något nytt test i nuläget..
Det är absolut jobbigast när mensen ska gå över tiden och att den sen börjar... Om den nu ska börja, får den gärna börja tidigt, inte sent...
Känner mig nervös nu. Trodde mensen skulle komma i Fredags, hade preppat med ipren och tamponger till jobbet för att jag var helt säker på det. Den kom aldrig. Jag tog ett negativt test... det har känts till och från hela tiden som att "fan, nu kom den igång", kollar på toa, inget. Idag är det söndag och fortfarande ingen mens, och jag är SÅ rädd att den plötsligt ska börja nu när jag börjat få upp hopp.. jag kollade igenom hur långa mina cykler varit de senaste åren och det händer extremt sällan att jag har en cykel på 28 dagar, oftast så pendlar det mellan 25-27. Idag är denna cykel 29 dagar. Jag vet att jag tog ett negativt test, men tänk om det bara togs för tidigt?...
Jag är livrädd för att det här hoppet kommer slås i spillror idag.. eller imorn.. att min kropp helt plötsligt bara bestämt sig för att ha en längre cykel än vanligt... Just nu känns det inte ens som att den ska börja, men jag vet hur snabbt det kan vända.. Vågar INTE ta något nytt test i nuläget..
Det är absolut jobbigast när mensen ska gå över tiden och att den sen börjar... Om den nu ska börja, får den gärna börja tidigt, inte sent...
Lyckas inte citera efter att familjeliv i telefonen gjort någon uppdatering/förändring.
Men ville bara skicka en kram till dig Soff <3 finns inga ord som hjälper, men fyfan va pissig denna resa är ibland. Att man ska bli så lurad av kroppen :(
Lyckas inte citera efter att familjeliv i telefonen gjort någon uppdatering/förändring.
Men ville bara skicka en kram till dig Soff <3 finns inga ord som hjälper, men fyfan va pissig denna resa är ibland. Att man ska bli så lurad av kroppen :(
Tack fina RH93 <3
Näe familjeliv har ändrat helt, lite ovant >< ...
Ja, det är verkligen en tuff resa :(( man blir så otroligt störd på sin kropp som håller på sådär. Och tycker det känns otroligt jobbigt att inte veta varför det tar sådan tid. Allt ser ju bra ut i vår utredning. Inget att anmärka på. Varför blir det såhär? Den frågan plågar mig verkligen ibland. Jag vill förstå. Om jag bara kunde kika in i min egen kropp och se vad som faktiskt händer.. varför det inte händer nåt...
Längtar så till den dagen jag kan få ta mitt digitala test som jag har väntandes i badrummet, och att det visar positivt. Jag köpte det som tröst till mig själv för flera månader sen och tänkte att det ska jag inte ta tills jag är säker på att det visar positivt. Så kan jag titta på det ibland och tänka att; här är testet som en dag kommer visa positivt.. Kram <3
Hej allihopa!
Hoppar också gärna in här, har följt tråden till och från sen den startade tror jag, och känner så mycket med er som kämpar. <3
Lite kort om vår resa.
Jag och min man har försökt sen oktober 2020, och plussade äntligen på 10:e försöket på midsommardagen detta året. Fick en blödning och åkte in på akuten för kontroll i v.14 och det visade sig vara ett MA som avstannat i v.8.
Så nu är vi tillbaks på ruta 0 igen och det mesta känns hopplöst.
MA:t upptäcktes 1 sep, och inväntar nu 3:e mensen sen dess. Har inget exakt datum då kroppen har betett sig märkligt men hoppas att alla rester har kommit ut nu.
Det har varit så skönt att läsa i tråden och inte känna sig så himla ensam när man inte har någon i sin närhet som går igenom detsamma.
En liten uppdatering från mig (sorry att jag inte svarat er alla, men jag läser och tänker på er jättemycket)!
Igår gjorde jag mitt första äggplock! 16 ägg hittade de, vilket är ganska många tror jag? Det gjorde såklart ont stundvis (och kan göra ont några dagar till sa de) men det var överkomligt och gick ganska snabbt så det gick verkligen MYCKET bättre än jag hade förväntat mig! De som tog hand om mig var så jäkla fina så jag blir alldeles rörd bara jag tänker på det! De gav mig massor med tid både innan, under och efter och vi avslutade förmiddagen med vila ett tag med saft, värmekudde och macka innan jag fick åka hem. Väl hemma tog min sambo hand om hunden så att jag kunde få vila i soffan, för det är lite ömt när jag rör på mig och de rekommenderar att man tar ledigt hela dagen.
Nu finns två alternativ: antingen blir återföring imorgon kl. 14 ELLER om det finns flera bra ägg så odlar de vidare några dagar för att kunna urskilja vilket som egentligen är bäst, och om det blir så så blir återföringen på lördag istället.
Jag har säkert glömt att skriva något, men jag måste ändå få säga att jag var superrädd och nervös för det här innan men har faktiskt fått må oförskämt bra (peppar peppar) så det behöver inte vara mardrömssmärta med äggplock för alla. Tänker att det kanske kan vara en liten tröst för dem som ska göra äggplock, att veta att det inte gör superont för alla utan är väldigt individuellt 
Skickar en extra kram till Soff pga tung mensstart och Solevita som är så välkommen i gruppen och jag beklagar verkligen ditt missfall 
Hej igen, sorry för ännu ett inlägg om mig! Men jag fick precis ett samtal från kliniken som sa att de tyckte att befruktningen hade gått bra: 13 ägg var mogna och av dem var nu 6 stycken normalt befruktade. De kommer att odla vidare på alla 13 dock så om vi har tur kanske det blir fler befruktade, även om 6 st är jättebra. Det betyder att återföring inte blir imorgon utan på lördag eftermiddag :) Ska börja med Lutinus tre gånger om dagen fr.o.m. torsdag, vilket är tabletter med progesteron som ska hjälpa att ägget fäster tror jag. Ska bli spännande att få veta mer på lördag!
Hej igen, sorry för ännu ett inlägg om mig! Men jag fick precis ett samtal från kliniken som sa att de tyckte att befruktningen hade gått bra: 13 ägg var mogna och av dem var nu 6 stycken normalt befruktade. De kommer att odla vidare på alla 13 dock så om vi har tur kanske det blir fler befruktade, även om 6 st är jättebra. Det betyder att återföring inte blir imorgon utan på lördag eftermiddag :) Ska börja med Lutinus tre gånger om dagen fr.o.m. torsdag, vilket är tabletter med progesteron som ska hjälpa att ägget fäster tror jag. Ska bli spännande att få veta mer på lördag!