Vi som försökt en längre tid - första barnet

Så var sista chansen för detta år passerat. Jag blev riktigt ledsen den här gången när mensen kom och allt känns riktigt hopplöst. Alla de positiva saker jag haft att se fram emot är nu borta i och med krav på vaccinpass på evenemang, jag har inte velat vaccinera mig under utredning och undersökningar med risk för att sabba min annars regelbundna mens. Har tänkt vaccinera mig nu första sprutan. Vi har inte heller fått svar på ivf-remissen. Dessutom närmar sig julen, som jag vanligtvis verkligen älskar, men nu blir det ännu ett år med påminnelse om att man är barnlös. Vet inte hur mycket längre man orkar, men det vänder väl som vanligt efter mensen är slut. Idag har jag bara lust att dra täcket över huvudet.

Å vad ledsen jag blir för din skull, skräpdag <3 Att du inte hört om remissen ännu, så segt! Kan man ringa och fråga om status?

Tack <3 ja jag tänker att jag får ta tag i att kontakta dom under nästa vecka.

Hej! Jag har funderat en del nu när det förhoppningsvis kommer bli barn via IVF för oss, tänker om man borde dokumentera resan på nåt sätt? Inte (bara) för min egen skull, utan för att kunna ge sitt barn en liten bok om x antal år där hen kan läsa om hela resan.. Vad är era tankar om det? Dolumenterar ni er resa på nåt sätt?

För min del skulle det nog kunna vara ett sätt att göra ett litet roligt projekt av en resa man helst önskar att man slapp vara med om.

Jag tänker alltså inte att det skulle bli långa dagboksinlägg utan typ

2021-xx Idag hade vi första besöket på kliniken, känns pirrigt och nervöst på samma gång. Firade med pizza när vi kom hem.

:)

He!

Jag har faktiskt dokumenterat hela resan med foton och videos som jag tänkte klippa ihop till en enda lång film. Sista filmen blir när jag plussar (säger gärna när och inte om då jag vill kunna tro på att vi någon gång också ska få uppleva det). Så ja, det tycker jag du kan göra. Fick även av min läkare fota av bild på ultraljudet inför äggplocket då alla äggblåsor syntes på skärmen. Hon tyckte att det var en jättekul idé.

Var på sista ultraljudet idag, och nu hade det verkligen tagit fart! Dom orkade inte ens räkna alla men minst 15 äggblåsor var redan fullt mogna och en hel drös påväg att bli! På måndag blir det ägglossningsspruta och på onsdag morgon äggplock <3

Hej alla fina starka kvinnor! Jag är som vanligt SÄMST på att uppdatera men jag kikar in här ofta och hejar på er i mitt hjärta <3

Nu kommer en uppdatering om mig. Vet inte vilka som minns men jag berättade om den hemska dagen innan och efter äggplocket med akut besök och akut operation 2 dagar i rad och att vi från akuten fick åka till äggplocket och åka tillbaka till akuten kvällen därpå för en akut operation (mycket akut i en och samma mening haha). Dagen efter min operation alltså två dagar efter äggplocket när jag låg på uppvaket på sjukhuset ringer läkaren mig och berättar av dem 23 ägg har endast 7 befruktats och alla är dåliga. Jag låg där nyopererad helt ensam och kände mig så otroligt nedslagen. Vi bokade då in en tid för att undersöka mig några dagar senare. Jag mådde otroligt dåligt, den fysiska smärtan var ingenting jämfört med den psykiska att inga ägg troligen kommer klara sig och vi kommer få gå igenom äggplock inom kort igen. Jag köpte boken it starts with the egg och köpte ALLA vitaminer som kan förbättra ägg kvaliten. Dagen för besöket hos läkaren på IVF kliniken så får jag ett samtal. Det är läkaren som frågar om jag fått brevet. Vad för brev frågar jag. Och hon säger NI HAR FÅTT TRE ÄGG I FRYSEN. Jag svimmar nästan fattar ingenting och börjar storböla. Jobbar hemifrån så jag satt i ett möte som jag fick mutea och hoppa ut ur.

Tre av äggen har mirakulöst klarat sig och ett är en blasto på fem dagar. De andra två vågade de inte chansa och odla i mer än 2 eller 3 dagar nu minns jag inte riktigt men vi har tre i frysen och min tacksamhet är utöver det vanliga.

Insättning beräknas bli någon gång i januari eftersom min mens inte kommit tillbaka än efter den hemska bortfallsblödningen jag hade och min kropp behöver vila efter all trauma jag gick igenom för några veckor sen.

Så ge inte upp. Det finns en plan för oss alla. Skulle ingen av våra tre ägg vilja fästa så är jag okej med det. Tills dess har kroppen återhämtat sig och jag är redo för en ny omgång stimulering.

Shit vilket långt inlägg. Förlåt mig ska bli bättre på att uppdatera mer ofta. Kram på er alla <3

Så var sista chansen för detta år passerat. Jag blev riktigt ledsen den här gången när mensen kom och allt känns riktigt hopplöst. Alla de positiva saker jag haft att se fram emot är nu borta i och med krav på vaccinpass på evenemang, jag har inte velat vaccinera mig under utredning och undersökningar med risk för att sabba min annars regelbundna mens. Har tänkt vaccinera mig nu första sprutan. Vi har inte heller fått svar på ivf-remissen. Dessutom närmar sig julen, som jag vanligtvis verkligen älskar, men nu blir det ännu ett år med påminnelse om att man är barnlös. Vet inte hur mycket längre man orkar, men det vänder väl som vanligt efter mensen är slut. Idag har jag bara lust att dra täcket över huvudet.

Hej! Jag har funderat en del nu när det förhoppningsvis kommer bli barn via IVF för oss, tänker om man borde dokumentera resan på nåt sätt? Inte (bara) för min egen skull, utan för att kunna ge sitt barn en liten bok om x antal år där hen kan läsa om hela resan.. Vad är era tankar om det? Dolumenterar ni er resa på nåt sätt?

För min del skulle det nog kunna vara ett sätt att göra ett litet roligt projekt av en resa man helst önskar att man slapp vara med om.

Jag tänker alltså inte att det skulle bli långa dagboksinlägg utan typ

2021-xx Idag hade vi första besöket på kliniken, känns pirrigt och nervöst på samma gång. Firade med pizza när vi kom hem.

:)

Hej fina gänget <3  Hur mår ni? I lördags var det insättning och resultatet av befruktningen gick väl inte så bra som jag hade tänkt, men det är väl pga att vi fick ut så många ägg som jag kände mig girig. Av 16 ägg, 13 mogna och 6 befruktade blev det bara 2 fina, befruktade embryon till slut - ett till frysen och ett som bor i min livmoder. Dagsformen på simmarna hade inte varit så bra i måndags (de sa något om att de önskar 40% rörlighet men det var bara 15% den här gången), medan äggen såg jättebra ut så de fick göra vad de kunde (det blev en akut microinjektion, icsi, istället för vanlig befruktning och det är lite svårt att förklara skillnaden i text men ni kan googla om ni vill på icsi som man gör om det är sämre kvalité på simmarna).

Det känns jobbigt att sambons prov såg så bra ut i våras men inte så bra den här gången nu när det verkligen gäller. Så typiskt och det skapar sån oro inom mig att nu är det inte bara äggledaren som är problemet utan ÄNNU ett problem i form av sämre rörlighet på spermierna :( Läkaren sa att det kan vara dagsformen och andra saker som spelat in, så det måste inte betyda att de är permanent sämre nu än i våras, men jag har tjatat hela tiden på min killes kost och rökning utan resultat. Vi kan ju såklart hoppas att det räcker med de här två embryona men jag är ändå besviken och nedslagen, samt rädd att behöva göra om hela behandlingen igen för när de sa att det var så många fina ägg hade jag ju så stort hopp för det här äggplocket.

Jag känner mig så otacksam och bortskämd som ens gnäller om det här egentligen - 2 är såklart bättre än 0 - men jag blev bara så chockad för ingen av oss hade ju en tanke på att det skulle kunna vara simmarna som ställde till det eftersom de såg så rörliga och fina ut under fertilitetsutredningen. Jag var inställd på att nu när äggledarna inte behövs så skulle IVF funka jättebra för oss då ägg och spermier såg bra ut - men det är såklart bra att de kunde göra icsi så att vi ändå fick ett till frysen som sagt. Nu är det bara att vänta <3 

Hej fina gänget <3  Hur mår ni? I lördags var det insättning och resultatet av befruktningen gick väl inte så bra som jag hade tänkt, men det är väl pga att vi fick ut så många ägg som jag kände mig girig. Av 16 ägg, 13 mogna och 6 befruktade blev det bara 2 fina, befruktade embryon till slut - ett till frysen och ett som bor i min livmoder. Dagsformen på simmarna hade inte varit så bra i måndags (de sa något om att de önskar 40% rörlighet men det var bara 15% den här gången), medan äggen såg jättebra ut så de fick göra vad de kunde (det blev en akut microinjektion, icsi, istället för vanlig befruktning och det är lite svårt att förklara skillnaden i text men ni kan googla om ni vill på icsi som man gör om det är sämre kvalité på simmarna).

Det känns jobbigt att sambons prov såg så bra ut i våras men inte så bra den här gången nu när det verkligen gäller. Så typiskt och det skapar sån oro inom mig att nu är det inte bara äggledaren som är problemet utan ÄNNU ett problem i form av sämre rörlighet på spermierna :( Läkaren sa att det kan vara dagsformen och andra saker som spelat in, så det måste inte betyda att de är permanent sämre nu än i våras, men jag har tjatat hela tiden på min killes kost och rökning utan resultat. Vi kan ju såklart hoppas att det räcker med de här två embryona men jag är ändå besviken och nedslagen, samt rädd att behöva göra om hela behandlingen igen för när de sa att det var så många fina ägg hade jag ju så stort hopp för det här äggplocket.

Jag känner mig så otacksam och bortskämd som ens gnäller om det här egentligen - 2 är såklart bättre än 0 - men jag blev bara så chockad för ingen av oss hade ju en tanke på att det skulle kunna vara simmarna som ställde till det eftersom de såg så rörliga och fina ut under fertilitetsutredningen. Jag var inställd på att nu när äggledarna inte behövs så skulle IVF funka jättebra för oss då ägg och spermier såg bra ut - men det är såklart bra att de kunde göra icsi så att vi ändå fick ett till frysen som sagt. Nu är det bara att vänta <3