Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Hej alla fantastiska kvinnor! <3
Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det.
Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er.
Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7.
"Grattis, jag ser två starka fina hjärtan här!" - det var det första vi fick höra på VUL idag och vi började gråta hejdlöst bägge två.
Tills hon plötsligt ändrade sig och sa "ojdå, jag misstog visst navelsträngen för hjärta. Det händer ibland. Tyvärr, ni har fått ett MA på det ena fostret och hinnsäcken ser dessutom blodfylld ut vilket ökar risken för missfallsblödning vilket i sin tur kan påverka den andra graviditeten också. Vi får vänta och se samt följa upp med ett nytt ultraljud om en vecka".
Och där slukade det stora svarta hålet oss en gång till.
Hej alla fantastiska kvinnor! <3
Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det.
Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er.
Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7.
Stort tack!
I mars var vi på ett första samtal med barnmorskan för hälsoanamnes, i samband med det fick både jag och sambon lämna prover. Vi fick då information om att återkoppling av mina prover kommer att ske vid uppföljande besök hos gynekolog då även UL + HSS, men att de inte kunde ge några mer konkreta svar gällande väntetid än att "det troligen blir efter sommaren" vilket förstås kändes för j*vligt. Sambon har fått provsvar via brev som är utan anmärkning.
I desperation har jag efter att provresultat dykt upp i journalen gjort min egen research, såvitt jag kan tolka dessa ligger de inom referensvärde. Jag har även själv köpt blodprov med fler markörer via MyTilly som indikerat på något högt AMH, i övrigt inom referens.
Väntetiden är jobbig att hantera, jag har kontaktat kliniken där vi är aktuella och försökt ligga på, tex. sagt att vi är beredda att komma på besök med kort varsel vid avbokningar ( #besvärligpatient ) men utan framgång. Emellanåt överväger jag privata alternativ, eller att vi söker vård via annan region (i och med det fria vårdvalet) eftersom jag har förstått att det skiljer sig mycket åt vilken hjälp man kan få och hur snabbt, men jag vet inte.
Btw, har läst dina inlägg och jag håller tummarna att det ska gå vägen för er nu! :)
Måste varit riktigt tufft att inte ens ha möjlighet att ta del av provsvaren under väntetiden, vilken resa, starkt jobbat av dig! Men har jag förstått rätt att ni först sökte inom regionen och sedan beslutade att byta till privat klinik? (du behöver givetvis bara svara om det känns okej).
Stort tack för dina peppande ord, det värmer! <3
Som du skriver väcker det mycket dubbla känslor även hos mig, emellanåt är både jag och sambon enormt positiva och kör hårt med bebisverkstad, men sedan kommer oron och en viss hopplöshet i att kanske inte bli hjälpt om allt ser okej ut samt tankar om varför.
Ruvardag 7.
Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.
Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.
"Grattis, jag ser två starka fina hjärtan här!" - det var det första vi fick höra på VUL idag och vi började gråta hejdlöst bägge två.
Tills hon plötsligt ändrade sig och sa "ojdå, jag misstog visst navelsträngen för hjärta. Det händer ibland. Tyvärr, ni har fått ett MA på det ena fostret och hinnsäcken ser dessutom blodfylld ut vilket ökar risken för missfallsblödning vilket i sin tur kan påverka den andra graviditeten också. Vi får vänta och se samt följa upp med ett nytt ultraljud om en vecka".
Och där slukade det stora svarta hålet oss en gång till.
Hej alla fantastiska kvinnor! <3
Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det.
Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er.
Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7.
