Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Ruvardag 7.
Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.
Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.
Jag hänger lite i bakgrunden. Mina spottings slutade men har tagit blodprov för att följa hcg och de ökar men inte så pass mycket som det ska? ska våga mig på att boka in ett VUL snart. Är ju 99% säker på att få dåliga nyheter. Men kanske värt att isåfall ta tag i ännu en medicinsk abort så snart som möjligt innan sommarsemestern är här. Har bara sån ångest.
Har fått mina provsvar nu. Vet ju inte vad det betyder egentligen. Men vad jag förstår så vill man gärna ha lite högre AMH än vad jag har... läste att lägre värden kan betyda att äggen inte hinner mogna, eller att man har en sämre äggreserv. Så blev lite orolig. Men vill inte dra slutsatser förns jag pratat med läkaren.
Såhär såg mina provsvar ut:
AMH: 1.5
TSH: 2.3
Någon som kan säga nåt om detta?
Hej alla fantastiska kvinnor! <3
Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det.
Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er.
Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7.
Hej alla fantastiska kvinnor! <3
Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det.
Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er.
Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7.
Ja väldigt förvirrande faktiskt, flera olika bud, så vet ju inte riktigt vad man ska tro, mer än att det verkar vara ok iallafall!? :/ så hoppas på det. Men kommer nog ringa läkaren innan veckan är slut om han inte hör av sig först.
Ja berätta gärna hur det går för dig!
Ruvardag 7.
Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.
Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.
Jag hänger lite i bakgrunden. Mina spottings slutade men har tagit blodprov för att följa hcg och de ökar men inte så pass mycket som det ska? ska våga mig på att boka in ett VUL snart. Är ju 99% säker på att få dåliga nyheter. Men kanske värt att isåfall ta tag i ännu en medicinsk abort så snart som möjligt innan sommarsemestern är här. Har bara sån ångest.
Stort tack! Så värdefullt att kunna ha utbyte med andra i samma situation. :) Har också ca 28 dagar mellan ÄL. Har inte fått någon medicinsk återkoppling av blodproverna ännu, men har gjort min egen research och det verkar vara inom referensintervallet i alla fall, något högt AMH. Vi går via regionen, och det går riktigt långsamt vilket skapar en del frustration och uppgivenhet.
Ruvardag 7.
Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.
Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.