Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Idag blev det återföring! Av mina 15 ägg blev 6 st befruktade; varav 1 sitter i mig nu och 3 kommer odlas vidare på. Antar att resterande 2 inte var tillräckligt bra kvalitet på helt enkelt.
Resultatet kan naturligtvis bli mycket värre, det kan ju hända att inga ägg blir befruktade! Men jag kände/känner mig lite ledsen och besviken över detta. Trodde nog ändå att det skulle bli fler som skulle odlas vidare på denna gången.
Kan heller liksom inte låta bli att jämföra med den förra ivf:en där det också var 3 st som odlades vidare på, och 0 gick till frysen. Är så himla rädd för att det ska bli samma scenario igen. Även om jag vet att detta är en helt ny omgång och kan vara heeeelt annorlunda..
Jag vet, så himla dumt att ens tänka på detta nu. Jag ska fokusera på det embryo som nu "skvalpar runt" i mig. Han sa att det var av "högsta kvalitet", vilket såklart är väldigt positivt. Nu kan man bara hålla tummarna.
Idag blev det återföring! Av mina 15 ägg blev 6 st befruktade; varav 1 sitter i mig nu och 3 kommer odlas vidare på. Antar att resterande 2 inte var tillräckligt bra kvalitet på helt enkelt.
Resultatet kan naturligtvis bli mycket värre, det kan ju hända att inga ägg blir befruktade! Men jag kände/känner mig lite ledsen och besviken över detta. Trodde nog ändå att det skulle bli fler som skulle odlas vidare på denna gången.
Kan heller liksom inte låta bli att jämföra med den förra ivf:en där det också var 3 st som odlades vidare på, och 0 gick till frysen. Är så himla rädd för att det ska bli samma scenario igen. Även om jag vet att detta är en helt ny omgång och kan vara heeeelt annorlunda..
Jag vet, så himla dumt att ens tänka på detta nu. Jag ska fokusera på det embryo som nu "skvalpar runt" i mig. Han sa att det var av "högsta kvalitet", vilket såklart är väldigt positivt. Nu kan man bara hålla tummarna.
Jag förstår verkligen din besvikelse men samtidigt är det ju tacksamt att de är såpass ?kräsna? med kvaliteten på embryona att de inte sätter in/odlar vidare något ?halvdant?.
upplevde ändå att det har lugnat mig mycket i graviditeten med att bebis förhoppningsvis är i toppform redan från dag 1 liksom 
hoppas du ändå kan finna lite glädje i det! 6 st befruktade och 3 som odlaS på kan ju bli superfina resultat!
kul att du ruvar igen och lova att uppdatera om du tjuvstartar eller liknande, är sååå nyfiken & hoppfull. Lycka till
Jag förstår verkligen din besvikelse men samtidigt är det ju tacksamt att de är såpass ?kräsna? med kvaliteten på embryona att de inte sätter in/odlar vidare något ?halvdant?.
upplevde ändå att det har lugnat mig mycket i graviditeten med att bebis förhoppningsvis är i toppform redan från dag 1 liksom hoppas du ändå kan finna lite glädje i det! 6 st befruktade och 3 som odlaS på kan ju bli superfina resultat!
kul att du ruvar igen och lova att uppdatera om du tjuvstartar eller liknande, är sååå nyfiken & hoppfull. Lycka till
Hej allihop!
Som några av er kanske minns så hängde jag i den här tråden sedan start och försökte skaffa barn med mitt ex i nästan 2 år. Jag kraschade lite efter min IVF i december och separation i januari, så jag har inte hängt med här i gruppen sedan dess men ser vid en snabbtitt att jag fortfarande känner igen flera namn. Vad har hänt för er under 2022 hittills? Jag såg att Soff precis gjort äggplock, vilket fantastiskt resultat! 
Håller alla tummar för er!
Jag hoppas att det är okej att jag tittar in här, även om jag inte gör några aktiva barnförsök nu efter min separation 1 januari. Mycket har hänt sedan dess, inte minst att jag hittat kärleken i en fantastisk vän som jag känt i 12 år och nu äntligen var vi singlar samtidigt och så fort vi började dejta så föll vi handlöst. Det känns verkligen så rätt, att jag hittat min person nu. Vi vill båda ha barn så vem vet, jag kanske kommer tillbaka till tråden i framtiden när vi börjar försöka 
Jag har fått sånt enormt stöd av er under mina år med ofrivillig barnlöshet och om det är okej för er så tittar jag gärna in här lite framöver för att heja på er fantastiska kämpar!
Jag blev gravid precis innan vi skulle börja med IVF:en, och är nu i vecka 18. RUL nästa vecka så då får vi se om det är en pojk eller flicka. Följer alla här lite i bakgrunden och håller tummarna för er. Kram <3Idag blev det återföring! Av mina 15 ägg blev 6 st befruktade; varav 1 sitter i mig nu och 3 kommer odlas vidare på. Antar att resterande 2 inte var tillräckligt bra kvalitet på helt enkelt.
Resultatet kan naturligtvis bli mycket värre, det kan ju hända att inga ägg blir befruktade! Men jag kände/känner mig lite ledsen och besviken över detta. Trodde nog ändå att det skulle bli fler som skulle odlas vidare på denna gången.
Kan heller liksom inte låta bli att jämföra med den förra ivf:en där det också var 3 st som odlades vidare på, och 0 gick till frysen. Är så himla rädd för att det ska bli samma scenario igen. Även om jag vet att detta är en helt ny omgång och kan vara heeeelt annorlunda..
Jag vet, så himla dumt att ens tänka på detta nu. Jag ska fokusera på det embryo som nu "skvalpar runt" i mig. Han sa att det var av "högsta kvalitet", vilket såklart är väldigt positivt. Nu kan man bara hålla tummarna.
Jag blev gravid precis innan vi skulle börja med IVF:en, och är nu i vecka 18. RUL nästa vecka så då får vi se om det är en pojk eller flicka. Följer alla här lite i bakgrunden och håller tummarna för er. Kram <3Idag blev det återföring! Av mina 15 ägg blev 6 st befruktade; varav 1 sitter i mig nu och 3 kommer odlas vidare på. Antar att resterande 2 inte var tillräckligt bra kvalitet på helt enkelt.
Resultatet kan naturligtvis bli mycket värre, det kan ju hända att inga ägg blir befruktade! Men jag kände/känner mig lite ledsen och besviken över detta. Trodde nog ändå att det skulle bli fler som skulle odlas vidare på denna gången.
Kan heller liksom inte låta bli att jämföra med den förra ivf:en där det också var 3 st som odlades vidare på, och 0 gick till frysen. Är så himla rädd för att det ska bli samma scenario igen. Även om jag vet att detta är en helt ny omgång och kan vara heeeelt annorlunda..
Jag vet, så himla dumt att ens tänka på detta nu. Jag ska fokusera på det embryo som nu "skvalpar runt" i mig. Han sa att det var av "högsta kvalitet", vilket såklart är väldigt positivt. Nu kan man bara hålla tummarna.
Här kommer ett super-downer inlägg. Förlåt, jag måste bara få skriva av mig men känner att jag vill varna på förhand..
Det verkar som att vi misslyckats försök nr 18 naturligt och nu har vi bara ett försök kvar innan vi provar IVF. Men varför skulle försök nummer 19 gå? Och om ingenting är fel på mina ägg eller min mans spermier så tänker jag spontant att det är under nidationen det går fel och då hjälper ju inte IVF heller. Alltså fy jag bryter ihop. Känner mig så okvinnlig och fel. Jag kommer aldrig att få barn eller chansen att få känna hur det känns att vara gravid med en efterlängtad bebis. Jag vet att min man tycker att jag är hans drömkvinna men han förtjänar verkligen någon som kan ge honom en framtid med en komplett familj. Så kärleksfull och omtänksam han är och vilken fin pappa och förebild han skulle bli och det är mitt fel att han aldrig någonsin bli det och det gör så ont. Dumma mig och dumma kropp. Jag har verkligen inga höga tankar om mig själv idag, känner mig helt värdelös, HELT värdelös. Denna gången tog det så mycket hårdare än alla andra gånger, vet inte varför 
Här kommer ett super-downer inlägg. Förlåt, jag måste bara få skriva av mig men känner att jag vill varna på förhand..
Det verkar som att vi misslyckats försök nr 18 naturligt och nu har vi bara ett försök kvar innan vi provar IVF. Men varför skulle försök nummer 19 gå? Och om ingenting är fel på mina ägg eller min mans spermier så tänker jag spontant att det är under nidationen det går fel och då hjälper ju inte IVF heller. Alltså fy jag bryter ihop. Känner mig så okvinnlig och fel. Jag kommer aldrig att få barn eller chansen att få känna hur det känns att vara gravid med en efterlängtad bebis. Jag vet att min man tycker att jag är hans drömkvinna men han förtjänar verkligen någon som kan ge honom en framtid med en komplett familj. Så kärleksfull och omtänksam han är och vilken fin pappa och förebild han skulle bli och det är mitt fel att han aldrig någonsin bli det och det gör så ont. Dumma mig och dumma kropp. Jag har verkligen inga höga tankar om mig själv idag, känner mig helt värdelös, HELT värdelös. Denna gången tog det så mycket hårdare än alla andra gånger, vet inte varför
Julia: förstår verkligen också din känsla när man försökt så många gånger av att varför skulle det gå nu. Vi hade inga som helst fel på någon av oss efter utredningen, min sambos spermier va typ perfekta. Jag kände direkt att något måste ju ändå vara fel på mig eftersom det inte går. Men vi lyckades sen på första insättningen vid ivf, trots att alla de övriga embryona dessutom inte ens överlevde för att kunna frysas. Jag hoppas att det kan ge dig lite hopp att det kan gå med ivf även om man har haft det svårt innan. (Hoppas ingen känner sig triggad av mitt inlägg) Kram <3
Här kommer ett super-downer inlägg. Förlåt, jag måste bara få skriva av mig men känner att jag vill varna på förhand..
Det verkar som att vi misslyckats försök nr 18 naturligt och nu har vi bara ett försök kvar innan vi provar IVF. Men varför skulle försök nummer 19 gå? Och om ingenting är fel på mina ägg eller min mans spermier så tänker jag spontant att det är under nidationen det går fel och då hjälper ju inte IVF heller. Alltså fy jag bryter ihop. Känner mig så okvinnlig och fel. Jag kommer aldrig att få barn eller chansen att få känna hur det känns att vara gravid med en efterlängtad bebis. Jag vet att min man tycker att jag är hans drömkvinna men han förtjänar verkligen någon som kan ge honom en framtid med en komplett familj. Så kärleksfull och omtänksam han är och vilken fin pappa och förebild han skulle bli och det är mitt fel att han aldrig någonsin bli det och det gör så ont. Dumma mig och dumma kropp. Jag har verkligen inga höga tankar om mig själv idag, känner mig helt värdelös, HELT värdelös. Denna gången tog det så mycket hårdare än alla andra gånger, vet inte varför
Åh, jag känner så väl igen mig i det du skriver... och jag kände innan ivf:en att det i princip kvittade att försöka till slut.. för kände precis som du; varför skulle det funka denna gången?! Hade en sån stark känsla att det aldrig kommer gå på naturlig väg. Och precis som du/ni så är vi oförklarligt barnlösa. Dom säger att vi har goda chanser att bli gravida. Men i mitt huvud, så måste dom har missat nåt... Är enormt frustrerande med den ovissheten. Jag hade velat gå in med en kamera och se exakt vad som händer när vi försökt... blir ägget befruktat men inte fäster?! Blir dom inte befruktade alls!? Har alla ägg varit dåliga!? Vad är det som händer!?
För min del så gick det inte vägen första ivf:en men flera härinne har lyckats på 2:a försöket. Det är ett enormt hårt slag att ta när ivf:en inte funkar när man ser det som "lösningen". Men sanningen är ju ändå att 75% blir gravida inom 3 ivf-försök! Och då ska man ju tänka på att det är just människor som du och jag, som kämpat och haft problem att bli gravida. Statistiken tycker jag kan vara en liten tröst ibland.
Men jag vet att när man är på botten så kommer kroppshatet, förtvivlan, känslan av att man är värdelös etc.. det är verkligen hemskt! Och tycker man kan känna sig så enormt exkluderad i en djungel av gravidmagar när man går ut och handlar eller vad man nu gör...då är det inte mycket som tröstar. Just nu är det 3 st på bara vår gata som är gravida. Känns f*n som ett skämt. Jag dör lite inombords varje gång jag möter på dom. Och ibland behöver man någon dag när man bara får vara i alla känslor, för att sen hitta ny kraft <3 Du får ta hand om dig! Du är inte ensam <3
Sist så var rd5 första dagen som jag kände liiite molande. Idag är det rd5 och det är första dagen jag känner lite molande.. så känner mig väldigt nere idag. Även om jag vet att det är alldeles för tidigt att veta nåt.... och att det egentligen inte säger nåt... och att många skriver att det kändes precis likadant för dom oavsett om det var plus eller ej. Men är lätt att man jämför med de erfarenheter man har och har sååå himla svårt att känna hopp.