Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Usch, ja det är verkligen hemskt det där. Den känslan av orättvisa som väcker det där hatet... man blir någon man inte gillar alls. Det känns som att jag står utanför allt det där härliga som andra får uppleva...jag är inte en del av det.. jag är i en annan kategori.. och jag vet att det inte är bra att tänka så. Och det matar en med att känna sig ännu mer värdelös. Men idag kan jag inte riktigt värja mig.
Det kommer så småningom. Har jobbat mycket själv med att styra mina tankar och inte hamna i det där mörka. Och har blivit betydligt bättre. För mig har det funkat bra att inte alltid uttala allt det där som i stunden kommer, utan vänta ut det. För ofta så kommer det en explosion av tankar, känslor och ilska, som eldas på om jag agerar ut det just då. Ofta lugnar ner sig efter en stund om jag inte matar det med att låta orden flöda från min mun. Då kan man prata mer rationellt istället om det. Och det tar inte all min energi. Just nu är det vad det är dock. Jag är hjärtekrossad, och det tar sin tid att komma tillbaka. Fick dessutom migrän på det. Så har sett bättre dagar.
Testet blev förstås negativt, som alltid. Allt känns hopplöst just nu! Mitt hjärta krossas! Jag är så jäkla ledsen och arg och känner mig som skit. Varför sviker min kropp mig gång på gång?!!!!!!! Och jag har inte ens några ägg i frysen för dom var för dåliga, så kommer få vänta hur länge som helst för att få göra om detta. Vem fan vet när mensen dyker upp? och sen måste man vänta en mens till? Och sen har väl alla semester. Vet inte hur jag ska orka detta. Känns som jag aldrig kommer få uppleva det som andra får.
Testet blev förstås negativt, som alltid. Allt känns hopplöst just nu! Mitt hjärta krossas! Jag är så jäkla ledsen och arg och känner mig som skit. Varför sviker min kropp mig gång på gång?!!!!!!! Och jag har inte ens några ägg i frysen för dom var för dåliga, så kommer få vänta hur länge som helst för att få göra om detta. Vem fan vet när mensen dyker upp? och sen måste man vänta en mens till? Och sen har väl alla semester. Vet inte hur jag ska orka detta. Känns som jag aldrig kommer få uppleva det som andra får.
Jag hoppas det är okej att jag skriver här. Men ville bara säga Soff att jag blir så ledsen för din skull. Det finns verkligen ingen rättvisa i detta <3 så himla dåligt att du inte heller får det stöd och den information du har rätt till från kliniken. Hoppas verkligen att ni hinner med ett till försök snart och att du kan finna kraften till att orka fortsätta <3 massa kramar.
Jag hoppas det är okej att jag skriver här. Men ville bara säga Soff att jag blir så ledsen för din skull. Det finns verkligen ingen rättvisa i detta <3 så himla dåligt att du inte heller får det stöd och den information du har rätt till från kliniken. Hoppas verkligen att ni hinner med ett till försök snart och att du kan finna kraften till att orka fortsätta <3 massa kramar.
Självklart <3 Tack för ditt stöd, och alla ni andra här inne.
Nej, det gör verkligen inte det. Ja, det känns otroligt jobbigt när det gäller något så viktigt. Då vill man känna stöd och fullt förtroende, och man vill veta vad som kommer hända härnäst. Tycker det är en enorm stress att lämnas ute i ingenstans i allt detta. Dom skulle höra av sig, men man får förstås inte veta när. Allt är bara ovisshet och väntan, konstant. Det är liksom jobbigt som det är med all ovisshet, då tycker jag att dom borde kunna erbjuda lite trygghet i allt detta. Alla har verkligen inte varit så på kliniken, vissa har varit toppen, men har verkligen varit olika... och det inger inte lugn direkt hos mig. Känns på nåt sätt som att man har förlorat kontrollen över sitt eget liv.. det ligger liksom på dom när nästa steg blir.. och jag ska bara sitta här...
Tänkte fråga henne jag pratade med idag om en oöppnad gonal-f jag har i kylen. Den fick nämligen ligga i rumstemp några timmar innan jag la den i kylen, och ville bara försäkra mig om att den var ok. Men innan jag ens hann komma dit så sa hon "ja den kan du ju lämna in på apoteket". Och så fortsatte jag, "men, den behöver jag väl om jag ska göra om behandlingen?". Och hon svarar "jaa, men då kan du ju behålla den, den har ju lång hållbarhet". Jo.. tack... jag vet.... jag skulle ju bara fråga... aja.....
Tänkte fråga henne jag pratade med idag om en oöppnad gonal-f jag har i kylen. Den fick nämligen ligga i rumstemp några timmar innan jag la den i kylen, och ville bara försäkra mig om att den var ok. Men innan jag ens hann komma dit så sa hon "ja den kan du ju lämna in på apoteket". Och så fortsatte jag, "men, den behöver jag väl om jag ska göra om behandlingen?". Och hon svarar "jaa, men då kan du ju behålla den, den har ju lång hållbarhet". Jo.. tack... jag vet.... jag skulle ju bara fråga... aja.....
Jag hoppas det är okej att jag skriver här. Men ville bara säga Soff att jag blir så ledsen för din skull. Det finns verkligen ingen rättvisa i detta <3 så himla dåligt att du inte heller får det stöd och den information du har rätt till från kliniken. Hoppas verkligen att ni hinner med ett till försök snart och att du kan finna kraften till att orka fortsätta <3 massa kramar.
Verkligen! Riktigt mesigt alltihop... ja jag hoppas jag får prata med någon annan framöver, för vissa har känts jättebra och stöttande. Nej precis, känns verkligen inte betryggande!.. kram <3
Jag hoppas det är okej att jag skriver här. Men ville bara säga Soff att jag blir så ledsen för din skull. Det finns verkligen ingen rättvisa i detta <3 så himla dåligt att du inte heller får det stöd och den information du har rätt till från kliniken. Hoppas verkligen att ni hinner med ett till försök snart och att du kan finna kraften till att orka fortsätta <3 massa kramar.
Igår så sköljde ett illamående över mig vid lunch och jag började ju såklart fundera på om det kaaanske kunde betyda något. Min man sa till slut åt mig att ta ett test, men jag hade bara gamla, utgångna test kvar. Jag tog typ fyra stycken och alla kom tillbaka positiva!
Jag vågade dock inte tro på dessa, så idag på lunchen stack jag iväg och köpte ett nytt, digitalt test. Och det visade också positivt! Jag är helt chockad, vågade ju inte tro att det skulle bli något!
