Kan man polisanmäla skolan för bristande skolresultat?

Skolan har uppdraget att lära ut/undervisa. Eleven har ansvaret att lära sig.

Och ja, man kan absolut ställa krav på skolan. Bland annat borde de ha varnat för länge sedan att barnet riskerade underkänt i flera ämnen samt föreslagit en åtgärdsplan för hur barnet skulle kunna få godkänt. Har det gjorts?

En annan sak är att skolan har skyldighet att se till individuella behov, tex föreslå utredning om de ser tecken på bristande koncentration eller dyslexi eller annat som orsak till den dåliga kunskapsinhämtningen. Har skolan påtalat några såna svårigheter?

Ibland är det bara lathet och allmänt dålig motivation från barnets sida. Då får man prata allvar med barnet och som förälder se om man kan hjälpa barnet vidare på nåt sätt. 

Jag har en son som ska gå ut nian alldeles nu. Han har varit enormt skoltrött under högstadiet, särskilt i åttan var det lögn att få honom att jobba i skolan och betygen dalade och han riskerade/fick underkänt i flera ämnen. Vi fick besked om det i god tid och la upp en plan (skolan, föräldrar, sonen) om hur vi skulle göra för att förbättra situationen och se till att han fick betyg tillräckligt för att komma in på gymnasiet.

Under nian har vi jobbat stenhårt enligt den planen och fått till det jättebra. En stolt son har nu kommit in preliminärt på alla sina gymnasieval och är glad och nöjd med sin prestation. Men det har krävts att vi alla tagit vårt respektive ansvar. Skolan, vi föräldrar och sonen själv. Alla. 

Där borde skolan ha kontaktat er för länge sedan, så det kan du ha synpunkter på. Även om inte fysiska utvecklingssamtal har kunnat genomföras under pandemin så finns det andra sätt att kommunicera med föräldrar. Telefon, mail, videosamtal som utvecklingssamtal.

Inför nästa termin bör du kräva tätare kontakt med skolan och att det upprättats nåt slags plan för hur din dotter ska kunna förbättra sina betyg. Det kräver såklart allra mest av din dotter, men skolan måste meddela vad som saknas och vad som kärvs för att uppnå godkänt/högre betyg. Ta kontakt redan nu och säg att du vill ha möte så snart som möjligt på höstterminen för detta. 

Om du tycker så, så får hon ju ta konsekvensen av att bli underkänd i flera ämnen. Men om du vill vara en engagerad förälder och hjälpa din dotter ur den här svackan så får du ju börja agera nu. 

Ibland är skolan inte bra, det kan absolut vara så. Men ibland är det barnet som inte orkar, vill eller kan av nåt skäl. Det är tufft att vara tonåring och gå igenom puberteten, många är skoltrötta eller mår dåligt över nåt och kan behöva lite extra stöd för att komma på rätt köl. Ibland är det oengagerade föräldrar som ställer till det också. 

Absolut, men enligt dina inlägg tycker jag att det är du som inte verkar förstå vart ansvarsgränserna går. Men jag kan ta det igen:

Skolans ansvar: att undervisa/lära ut, meddela till elev och vårdnadshavare om det finns risk för underkänt i något eller flera ämnen och vad eleven ska göra för att komma ikapp. Skolan ska även signalera om det finns oro för eleven antingen socialt/psykiskt eller beroende på svårigheter tex kring koncentration/inlärning.

Barnets ansvar: att ta till sig skolans undervisning och uppnå kunskapsmålen. I det ingår att lyssna, delta aktivt, lämna in uppgifter i tid och enligt kriterierna. Be om hjälp om/när det inte fungerar.

Förälderns ansvar: hålla sig informerad om hur det går för barnet, genom barnet och/eller genom skolan. Delta i utvecklingssamtal, gärna ta del av barnets skoluppgifter och ge barnet den hjälp som det behöver för att klara av dem. Det kan tex vara att förhöra på läxan, ge förslag på ämnen att skriva om, hjälpa barnet att hålla koll på inlämningsuppgifter, datum för prov etc. Även hålla koll på barnets allmänna mående som kan svaja rejält i den här åldern och då påverka hur skolarbetet sköts. 

Om ett eller flera av dessa fallerar så finns det risk att det inte går bra för barnet i skolan. Du kan göra din del, du kan se till att ditt barn har förutsättningar att göra sin del och du kan ligga på skolan och se till att de gör sin del. 

Du verkar fast besluten i din tanke att varken du eller din dotter har något som helst ansvar för hennes skolresultat utan det är bara skolans ansvar.

Med den inställningen blir det svårt att ge dig några vettiga svar och tyvärr kan det ju leda till att din dotter får generellt sämre förutsättningar än hon kunde haft om du tog på dig ditt normala föräldraansvar. 

Du verkar inte vara helt läskunnig, eller i alla fall brista i förståelse om vad du får för svar i tråden. 

Det handlar inte om läxor eller lektioner. Det handlar om ansvarsfördelning och det är ganska uppenbart utifrån dina svar att du fallerar i ditt föräldraansvar när det gäller ditt barns skolgång. 

Det här börjar bli lite löjligt nu. Inte utan att man förstår att det går så snett med skolan och kommunikationen er emellan.

Flera i tråden har gett bra och vettiga förslag på vad du kan och ska göra för att ta din bit av ansvaret i den här frågan. Men du bara slår ifrån dig och raljerar istälklet och då är det klart att inte mycket blir gjort. 

Jag har haft en liknande situation med min son förra året, jag kan berätta en del av vad vi som föräldrar gjort och vad skolan gjort:

* Vi (föräldrar) har haft kontakt månadsvis med mentorerna för att stämma av hur det går allmänt.
* Enskilda lärare har mailat eller ringt oss om något börjat fallera så att vi har kunnat agera snabbt och få saker och ting på rätt köl igen. Tex om det fattats en inlämningsuppgift eller om han misslyckats på ett prov så har han kanske fått göra omprov eller komplettera en uppgift. 
* Vi har haft koll på hans uppgifter genom hans skolplattform och då kunnat påminna, stämma av och hjälpa honom att få in uppgifter i tid och läsa på inför proven.
* Vi har hjälpt till med att tex förhöra på läxorna eller resonera kring en uppgift så att han kan starta igång sin egen tankeprocess och sen kunnat lösa uppgiften. Det är ganska mycket reflektion och analys i den åldern och det kan man vinna på att göra tillsammans i dialog och diskussion. 
* Han har tagit ansvar för att göra uppgifterna, plugga inför proven och be om hjälp av oss eller läraren om han kört fast.

I hela processen har vi funnits närvarande som föräldrar och stämt av hur det går, hur han har det, vad han behöver etc för att det ska gå bra.

Och på ett år nu (han hade som sämst betyg i åttan) har han nu hämtat upp så att han kommit in preliminärt på alla sina gymnasieval. Han har tagit sitt ansvar, skolan har tagit sitt och vi föräldrar har tagit vårt och tillsammans har vi fixat så att det gått bra där det tidigare inte gick så bra. Men det ör klart, det kräver engagemang och vilja som förälder. Är det där det brister för dig?