Påtvingat föräldraskap verkligen jämställt?
Fast graviditet är inte jämställt.
Jag hade gladeligen delar lika där- att min man hade bärt, fött, ammat och läkt med vårt andra barn. Sovit kasst, gått på kontroller, gråtit av hormonrusningar och fått en förändrad kropp. Fått avvakta med träning och få ett specialprogram pga av delade magmuskler och kissat på sig när han nyser etc. Men tyvärr är det inte jämlikt.
Jag hade också önskat ett mer jämlikt preventivmedelsansvar med alla tidigare pojkvänner. De har behövt göra nada medan jag (halva mitt liv) skyddat oss med diverse hormoner som fuckat upp min sexlust, mitt mående, skapat blödningar och smärta.
Men tyvärr så är det inte så jämlikt.
Jag hade också önskat att abort och missfall kunde delas lika. Att detta var något min man kunde axla istället, nu har han den teoretiska möjlighet att helt skita i sitt föräldraansvar, dra och bara betala lite pengar medan mina alternativ vid en ofrivillig graviditet med en nekande man är:
1) krysta ut ett dött foster (i en hormoniell kropp som pumpar ut moderskänslor för att skydda det ofödda fostret).
2) vara förälder X2.
:) vet du TS. Nu när jag skriver denna text så inser jag ju själv hur ojämställt detta faktiskt är och vilken räkmacka ni män faktiskt har. Vem är det egentligen som ska klaga?