Jag tycker inte att du ska ta åt dig, självklart har man rätt att vara frånvarande under vissa omständigheter! Man ska inte bli av med sitt jobb för det. Du har förlorat din partner, det genererar för de flesta en kris.
Sen har du varit föräldraledig och nu har du småbarn = risk för vab. Men det är sånt som chefer måste hantera. Det är liksom ett faktum.
Blir det vab så blir det. Och du kanske får fler barn. Och sen råkade du ut för sjukdom ovanpå det.
Sen gällande prestation, ansvar och såna saker så ska det hanteras separat. En medarbetare som inte uppfyller mål, "gör det hen ska" osv behöver få veta det vid tillfällen som tex. medarbetarsamtal. Är det riktigt problematiskt så gör man en handlingsplan. Det ska synas i lönekuvertet mm. Dvs vederbörande ska förstå att det som jag levererar just nu är inte det som vi kommit överens om och det som ligger inom mitt ansvar att utföra. Så det är inte en process som går ifrån att oj, nu är Lotta borta lite väl mycket, hur mår hon, ska vi ge henne sparken tycker ni - till en omplacering eller uppsägning. Stor hänsyn ska också tas särskilt till nedsatt förmåga som kommer av sjukdom. Rehabansvaret hos arbetsgivaren går långt.
Mycket kanske vore vunnet om ni bara kunde ha en dialog. Jag menar du kan ju inte garantera någonting för du vet inte hur du kommer må framöver om efterverkningarna av din sjukdom blir långvariga. Men det ska inte DU hantera. Din chef ska för länge sen satt in förstärkning sett till hela enheten. Är det mycket vab och sjukdom i perioder så att man mer eller mindre kan räkna med att man är säg 7 pers aktivt i jobb fast man har 9 anställda så måste man ta in en vikarie. Annars är det inte schysst mot övriga 7 om vi säger att arbetsbördan ändå är beräknad på 9 huvuden så att säga.