Arv till barn

Visst är det väl ändå viss skillnad på barn och vuxna?

Det kan göra stor skada om ett barn får köpa vad hen vill. Nu är det dator, om några år en lyxbil, sedan lgh. Sen när pengarna är slut sitter beteendet kvar vilket kan gå väldigt illa.

Självklart, men ändå ska man väl vara en förebild som förälder när det gäller levnadsvanor/livsinställningar som man vill förmedla sina barn. Att säger till sitt barn att man vill att hen lär sig att det är bra att spara pengarna, att inte köpa något bara man vill ha det just nu, att man inte behöver köpa något nytt om det gamla fortfarande duger ... allt detta är ju bra och jag delar den uppfattningen. Men när man själv går och köpa onödiga saker så fort man fick några pengar, bara för man vill ha det, är det nog värt att fundera vad man egentligen förmedla sitt barn och varför man gör som man gör.

Själv hade jag säkert unnat mig saker jag entligen inte behöver om jag fick ett stort av ... framförallt ett hus med trädgård, om pengarna räckte till det. Samma sak hade jag tillåtit mitt barn att göra. Visst hade vi pratat om det, funderad vad hen vill göra i framtiden, hur hen kan ha nytta av pengarna som vuxen osv. Men självklart hade hen fått spendera en del av pengarna för nöjes skull.

Om barnet kan köpa en dator, en lyxbil och en lägenhet av ett 400.000kr arv, slutar det inte illa, för då är barnet ett finansgeni ;)

Är sommarstuga och ny bil (det behöver ju inte vara fabriksny utan bara ny för familjen) onödigt? Hur tänker du då?

Att som vuxen ta av ett arv för att sätta guldkant på tillvaron (de kanske drömt om sommarstuga i flera år, bilen de har kanske börjar bli opålitlig) tycker jag är en stor skillnad mot att ett barn (tonåring antar jag) köper lyx som förlorar i värde väldigt snabbt. (Lyx för barn är sånt kompisarna inte har råd med. Hur många tonåringar bränner 45' bara sådär?)

Instämmer, jag resonerar på samma sätt som du gör. Sommarstugan har ju alla i familjen glädje av, dessutom kan det bli ett bra arv en gång i tiden till barnen.

Självklart hade jag låtit barnet få en mindre del av sitt arv, men inte 45 000. Då hade jag tillsammans med barnet satt mig ner och förklarat att man måste prioritera, och pratat om sakers olika värde osv. 

Blir ärligt talat lite chockad över kommentarerna. I en tråd bara för någon dag sen var det flera som menade att 20-30 000 för en förlovningsring var helt uppåt väggarna och "inte kan man köpa en sån flådig ring". Men ett barn ska få köpa leksaker som dessutom tappar värde i princip minuten de köps för 45 papp för att föräldrarna valde att betala av lån och investera i sommarstuga..? Herregud, vad är det här? 

Givetvis ska ett barn inte få slösa bort ett arv på en speldator och tv för såna summor. TS, det är ditt jobb som förälder att lära ditt barn värdet av pengar. Barnets arv är ju en handpenning till en lägenhet eller några års studier utomlands. 

TS skriver bokstavligen att de har behövt en ny bil. Och sommarstugan kommer hela familjen få nöje av och behövs det kan den säljas i framtiden. 

Det är knappast hyckleri att föräldrar får ta stora beslut som gynnar familjen bara för att ett barn inte får kasta bort pengar på leksaker. 

Läste fel. Trodde barnet ärvt miljonerna. 

Barnet kommer tacka er i framtiden om ni inte låter hen köpa dyra saker nu.

Sedan om pappan ärvt massa så har ni ju råd att ge honom nåt han önskar på födelsedag.