7 årig dotter förstör familjen
Det gick att få ordning på de jobbiga ungarna förr innan denna bokstavsiver startade.
Inser att det är att stånga huvudet blodigt genom att stå för min åsikt och erfarenhet.
Det är mycket pga den mesighet som de flesta i tråden förespråkar som det går utför med mycket i samhället.
"Stackars Kalle har NPF, så han måste få göra som han vill"
NPF= NyPåfunnenFörklaring/ursäkt för bortskämda ungar att bete sig hur som helst.
Godnatt.
Inser att det är att stånga huvudet blodigt genom att stå för min åsikt och erfarenhet.
Det är mycket pga den mesighet som de flesta i tråden förespråkar som det går utför med mycket i samhället.
"Stackars Kalle har NPF, så han måste få göra som han vill"
NPF= NyPåfunnenFörklaring/ursäkt för bortskämda ungar att bete sig hur som helst.
Godnatt.
Ts, nu ska jag inte glömma att försöka råda om själva problemet också, inte bara prata med folk som har konstiga uppfattningar.
Jag har själv två barn med NPF, och det som funkade bäst då är att vi föräldrar delade upp oss - en var med barnet som just är så pass knepig, och den andra är med dem andra två barnen. Är man själv med barnet, så kan man ju göra något som passar precis, och det förstör då inte heller för syskonen. Jag har sett att andra redan har föreslagit det, och jag kan bara hålla med, det är detta som brukar funka bäst.
Den här sjuåringen är otrevlig och våldsam både hemma och i skolan. Har inte skolan reagerat med misstanke om diagnos ligger nog problemet på ett annat plan. Vore jag förälder skulle jag under period bearbeta barnet med uppfostran och samtidigt ha hårdhandskarna liggande i närheten. Beröm för gott uppförande, konsekvenser för dåligt. Inget slirande eller tvekande, det förstör omedelbart.
Otrevlig mot storebror? Stanna hemma med ena familjen medan de andra åker och badar. Skriker, svär och härjar mot förälder? Får sitta vid köksbordet med händerna på bordet under bevakning tills hon medger sitt otrevliga uppträdande. Osv osv Ja, det är hårdhandskar enligt de som förespråkar lågaffektivt bemötande. Det bemötandet är kanske det enda som funkar när man har med svårt npf-störda personer att göra. För ett sjuårigt drama queen är det något helt annat som funkar. På den gamla onda tiden var en präktig örfil en markering som satte omedelbart stopp för vedervärdigt barnbeteende. Det ska vi inte ha tillbaka, men lik förbaskat måste en annan typ av straff svida till.
TS - kan du kanske få samtal och stöd hos BUP, medans ni väntar på utredning? Det hade vi och det var det som hjälpte mer än själva utredningen. Det var till hjälp att kunna berätta olika situationer som inte hade fungerat och få tips hur vi skulle kunna göra. Visserligen fungerade det mesta INTE, men ändå. Då kände vi oss säkrare att vi inte gjorde helt fel. En utredning är visserligen bra att göra, men det löser inte dessa svårigheter.
Nu har jag inte läst hela tråden utan bara skummat igenom och läst alla OPs inlägg. Jag funderar lite på varför det diskuteras NPF så friskt här?