För oss 35+ som försöker bli gravida

Testade mig förra veckan och då var det iaf ingen covid :)

Är i vecka 5+3.

Jo men jag känner igen illamåendet. Det var det som tillslut fick mig att testa ändå. Men kan ju vara lite från och till med symptom, som jag förstått det iaf. Och före jag testade var det ju lite halverst från dag till dag, fast mildare. Så nu är det bara så markant när illamåendet bara varit molande idag medans jag låg hela gårdagen fram till 15. 00 och kräktes. Men jag ska inte haja upp mig på sånt där.. Minns inte hur det var med de andra heller, kanske var likadant. Vet att med min yngsta var jag 100% på att vi fick missfall pga blödning och symptom förändringar men sen visade det sig ändå att han var kvar i magen. Senare mådde jag illa några månader och kräktes.. Så I början var det nog lite till och från även då.

Jo..vi sa som att "blir det så blir det", eller snarare, det var han som sa det. Jag har alltid velat ha en till men han har känt sig klar (vi har inget gemensamt barn). Tills för några månader sen när han visst ändrat sig och jag pratade med honom att jag behövde sluta med mina p-piller av olika orsaker. Jag har absolut inte tjatat på honom då jag inte vill skaffa barn med en person som inte själv vill..men det är lite den känslan jag ändå får nu. För att han behövde tänka. Och smälta. Och inte alls var särskilt säker längre. Det känns sådär som att han kanske inte ens trodde att det skulle bli något? Äh, jag vet inte.

Just nu är det iaf jobbigt. För han säger ingenting konkret. Så jag vet inte vad han tänker. Men han får väl smälta och tänka.

Men jag har som ingen att prata med. Så jag känner mig lite..vilse.

Ägglossning pågår, försök 10 nu, tror jag. Snart ett år sen vi började försöka, helt galet.. jag vet ju att allt ser ok ut iallafall, så det är bara att fortsätta försöka, iallafall ett tag till. Har satt en egen gräns att jag vill bli gravid så den isåfall föds inom nästa år då jag fyller 40, sen är jag för gammal.. då får vi bara acceptera att det inte blir fler barn. Jag pendlar mellan att vilja bli gravid, och inte vilja. Dels för att en graviditet tär så mycket på kroppen, orkar jag en tredje gång? Allt efter, med bebistid och sömnbrist. Fast samtidigt vill vi också, såklart.

Jag med kan också verkligen relatera till det ni skriver angående tvekan och velandet att vilja ha barn kontra orkar man? Jag ha velat och funderat i två år men alltid landat i att jag har en längtan efter en sista bebis, en sista graviditet så nu kör vi och hoppas jag inte velat för länge ???? Typiskt mig att hålla på sådär och fundera o tänka i evigheter, haha.

Tiden går då så himla fort nu alltså, jul om drygt en vecka. Hinner inte med. Ska ha ägglossning precis kring julhelgen också. Lite typiskt, vi reser till min familj och bor hos dem ett par dagar över julen, hehe?

Haha, ja vi får allt smyga iväg nånstans och gömma oss, vara knäpptysta, haha :-P Tänker inte missa en ägglossning iaf, men hoppas den sker innan vi åker eller när vi kommit hem, vore ju smidigast, haha.

Wow, snart halvvägs :) Har ni gjort RUL än?

Gudars så spännande :D Jag har alltid varit så orolig att något ska vara knas och väldigt nervös innan, men så skönt när man får se och höra att allt ser bra ut, då kan man slappna av liiiite i alla fall. Hoppas det går bra för er :)

Tänker ni ta reda på kön?

Vad roligt :D Sjukt spännande.

Vi har alltid kollat, vi är för nyfikna av oss men när jag väntade sonen ville inte han visa upp sitt kön förrän i v 34 när jag gjorde tillväxtultraljud, så det var en lång väntan och jag höll på att bli galen av nyfikenhet, haha. Våra barn önskar sig en lillasyster, försökt förklara att det liksom inte går att lägga en beställning sådär. De önskar sig ett syskon men vet inte att vi försöker :)

Ja det låter ju bra att han resonerar som så :) Det är ju huvudsaken det är friska barn även om man kan känna att man lutar mer åt något håll.

Dottern fyller 9 nu till jul och sonen är 6,5 :)

Gud så hemskt :( Värsta mardrömmen? har en bekant som både behövt avbryta en graviditet i v 20 och så fick hon moderkakslossning typ 1 vecka före BF och bebisen hann dö i magen :( Så hemskt vad som kan ske?

Men man får försöka påminna sig om att i majoriteten av fallen ser allt bra ut.

Jag plussade på digitalt test idag på bim-3 :) tionde försöket. Kan inte riktigt tro på det än och är såklart rädd för mf? fick ett ma och ett tidigt mf tätt inpå när jag var 24 innan son nr#2, och nu är jag 13 år äldre så risken är ju ändå ganska stor. Men hoppas såååå att det ska gå vägen, vilken lycka det hade varit!

Jag plussade på digitalt test idag på bim-3 :) tionde försöket. Kan inte riktigt tro på det än och är såklart rädd för mf? fick ett ma och ett tidigt mf tätt inpå när jag var 24 innan son nr#2, och nu är jag 13 år äldre så risken är ju ändå ganska stor. Men hoppas såååå att det ska gå vägen, vilken lycka det hade varit!