Ja invandringen, alltså den totalt misslyckade invandringspolitiken, är en katastrofal belastning.
Fortfarande anser nog en ganska stor del av Sveriges medborgare att vi ska hjälpa till att ta hand om krigsflyktingar, vi ska hjälpa till att motverka svält och förtryck ute i världen, vi ska vara humanistiska och vi ska särskilt hjälpa människor som flyr för sitt liv. Jag är humanist och instämmer.
Men de allra flesta anser givetvis att vi ska ta vår del av ansvaret,
t ex att ta ett proportionerligt ansvar, lika som alla andra länder, inom vår gemensamma union EU.
Men vad gäller s k flyktingmottagning så har Sverige tagit ett extremt mycket större ansvar än de allra flesta andra länder och ett mycket större ansvar än vad som är normalt inom vår gemensamma union EU.
Och uppenbarligen tagit på oss mycket mer ansvar än vi själva som land klarar att hantera.
Vem har bestämt att helt andra regler ska gälla för Sverige avseende just flyktingmottagning än för allt annat inom vårt gemensamma EU?
Har medborgarna fått vara med och bestämma detta?
Har vi ens rätt att så extremt avvika från det som är norm bland alla andra länder i vår gemensamma union?
Alla de som passerar Danmark och i stället väljer att resa till Sverige har självfallet helt andra skäl att resa till Sverige än att de flyr från krig.
Den absolut vanligaste orsaken till att en massa främmande människor från helt främmande och avlägsna kulturer väljer att resa till Sverige är givetvis för att få del av vår "gratis" välfärd och för att få del av våra skattepengar i form av bidrag,
utan att dessa resenärer själva är skyldiga att bidra till välfärden.
Sverige, och möjligen något annat enstaka medlemsland, ska självfallet ha rätt att tillgodoräkna oss vårt tidigare så extremt mycket större ansvarstagande när vi tidigare hjälpte alla andra medlemsländer.
Nu ska det vara samarbete, solidariskt och gemensamt, som ska gälla inom vår gemensamma union.
I denna fråga som i andra frågor har vi i Sverige givetvis inte ens rätt att gå emot EU och ta ett större ansvar än andra EU-länder inom vår gemensamma union.
Jag liksom de flesta anser självfallet vi ska fortsätta hjälpa till att ta hand om krigsflyktingar, vi ska hjälpa till att motverka svält och förtryck ute i världen, vi ska vara humanistiska och vi ska särskilt hjälpa människor som flyr för sitt liv.
Men detta ska ske på ett någorlunda klokt sätt för alla inblandade, såväl för Sveriges innevånare som för dem som har ett äkta och stort hjälpbehov,
vilket självfallet inte är att ta emot några extremt få främmande människor från främmande avlägsna kulturer, några som bevisligen har både råd och förmåga att göra långa och kostsamma resor, och försörja dessa extremt få resenärer medan vi medvetet avstår från att hjälpa hundratusentals, sannolikt miljoner, som har äkta och sannolikt mycket större hjälpbehov.
Vi borde självfallet stäva efter att på bästa sätt och efter vår förmåga hjälpa behövande människor i stället för att tillfredsställa vårt eget godhetsknarkande.
Vårt eget godhetsknarkande som i verkligheten ofta bara stjälper de behövande länderna och deras behövande människor!
En verklighet som dock godhetsknarkare inte ens tål att diskutera, utan i stället väljer att dölja och förneka (i sina egna dimmors rus?).
