Nu började mensvärken sätta igång ordentligt och brösten slutade tvärt att ömma. Fan... Då är det kört även denna månad alltså... Vill inte acceptera att 11e försöket också misslyckades, att jag misslyckats ännu en gång :(( fick riktig ångest nu
Alltså hur fantastiskt är det inte att ha er alla här. Ni är så stöttande och kommer med dom klokaste råden. Vet inte vad jag hade gjort utan er <3
Så mensen kom ungefär 1 h efter jag skrivit imorse... Men kände det på mig. Fick en sån där rejäl snart-kommer-mensen värk så hade redan hunnit bryta ihop innan. Blev en riktigt tufft dag, har dessutom legat med en mensvärk som heter duga tills nu, fått varva fosterställning i soffan och värmepåse med att sitta på huk i duschen, helt slut. Tänker på er och hoppas ni har bättre lycka än jag denna månad <3
den här processen är verkligen inte enkel.. hoppas också att du mår bättre idag, skickar massor med kramar 
Tack alla ni underbara <3 känner så mycket värme från er mitt i sorgen som finns inombords. Tack igen för den här fina tråden!
Har inte riktigt orkat ladda om fullt inför en ny chans men snart så är jag nog där mentalt igen. Fick iaf hem insositol idag och började första dosen idag tillsammans med en ny runda rosenrot.
Pinkflower, som Dalarna skriver så borde det inte behöva ha mer än en månad. Det som tar längst tid, sa dom till oss, var att få tillbaka svaren från spermaprovet så det kan vara bra att göra så fort som möjligt. Skönt att ni snart får kolla upp er.
LJM, ja det låter onekligen som att det är mycket action som pågår där nere :P låter positivt hur som helst. Hoppas på positivt ÄL test snart!
Och varmt välkommen Amandakollb. Alltid roligt när fler vill ansluta till vårt lilla gäng :)
det tar alltid lite tid att ladda om tycker jag, konstigt vore det väl om man tog det väldigt lättvindigt.. men du kommer dit igen och vi får fortsätta stötta varandra genom denna process
Liten temphöjning idag så nu väntar vi på att äl ska bekräftas till igår. Fick till det varannan dag från fem dagar före äl till idag - en dag efter äl, mer än så kan vi verkligen inte göra. Nu börjar den långa väntan igen. Tycker man borde blivit proffs på att hantera väntan under det här året men man är alltid lika otålig
Jag läser allt även fast jag lyser några dagar med frånvaro. Det är den eviga väntan mellan äl och bim här men jag måste säga att jag för första gången på väldigt länge känner mig ganska lugn i väntan på mens. Jag vet att vi gjorde vårt bästa för att pricka äl, mer än så kan vi inte göra och det är nästan skönt att gå och vänta nu och inte kunna göra något mer. Det gör däremot ont i mig att se att du Sophie är så förtvivlad. Vi är ju många i samma båt här och blir lätt att man kräks ut allt här och det är helt okej. När jag känt mig redo att kasta in handduken och bara ge upp har jag efter en stund kommit till att fastän jag känner att jag inte orkar en sekund till av detta så måste jag, det finns inga alternativ. Jag kan inte tänka mig att inte få bli förälder en dag och om jag så ska behöva kämpa flera år så får det vara så för alternativet är mycket värre för mig. Därmed inte sagt att det är utan dalar så djupa att jag knappt får luft. Ibland inbillar jag mig att vi måste ha förutsättningar att bli dom bästa föräldrarna den dagen vi blir det för vi har inte fått något gratis. Vi har fått längta. Och när vår bebis kommit så kommer dom där extra månaderna det tog att få till just det barnet inte spela någon roll. Idag känns en extra månad att vänta på plus som en evighet. Men om det då innebär att jag skulle få träffa min bebis någon månad senare i slutändan, då Spelade tiden innan ingen roll. Idag finns det hur mycket hjälp som helst att få om man får en utredning och får komma vidare den vägen. Vi ska alla bli föräldrar men det är lite oklart när och hur. Jag orkar för att jag måste. Jag har inget val. När jag får träffa vår bebis kommer alla bitar falla på plats och det är det som håller mig uppe såhär 1 år senare efter att vi började försöka. Kram på er alla men särskild kram till dig Sophie
Hörrni, jag vet inte vad det här är riktigt...jag gick upp på morgon för att ta mitt enda gravidtest jag hade kvar hemma bara för att få kvitto på att mensen nu kommer. Nu har jag inga kvar hemma och testet ser ut såhär. Äl +9 eller +10 vet inte helt säkert. Visst är det ett spökstreck ? Jag känner mig helt ställd för det kan ju inte vara positvt??
Sophie, chili; håller med och precis så känner man själv. Första månaderna va det tufft men sen har det gått över. Men nu när snart ett år gränsen snart är här börjar man nästan få panik. För då känns det som det faktiskt är något fel och inte otur.
Men hoppas du Sophie får bättre dagar snart och det känns bättre.
Pinkflower: hoppas det inte är ett spökstreck. Håll oss uppdaterad tack! :D
Chilins; Jag är på cd8. Sitter nu och funderar hur man ska lägga upp allt xD
Men lutar mot sex varannan dag. Mindre press varje dag. Tar inositol och nästa vecka ska jag börja med bisolvon tablett 3 ggr per dag, sen önskar jag vi får till dagen innan och på ägglossning dagen. Men då jag inte känner av den så får vi chansa.