Snälla pappor ni kan väl bättre?

Det viktiga är att man ställer tydliga krav, som man inte backar från. Det ska vara 50/50 - allt ifrån det känslomässiga/sociala ansvaret till barnet, hushållsarbete etc. Annars får personen kompensera för det. Det har vi gjort i mitt förhållande.

Inte alltid lika lätt gjort som det är att säga det, men om han hjälper till lite extra en vecka hjälper jag till lite extra veckan därpå. För att sträva efter att det blir rättvist så att ingen bränner ut sig - skadar ju båda i längden (och barnen! de lär ju sig av vad vi gör).

Nä men ställ krav, berätta hur du känner (kommunikation är a och o, ingen kan läsa tankar) och säg ifrån om personen fortsätter bete sig så. Det ske konsekvenser. Övertygad om att du förtjänar bättre än så.