• Fri 23 Jul 2021 19:00
    3184 visningar
    36 svar
    +3
    36
    3184

    Snälla pappor ni kan väl bättre?

    Har mer och mer den senaste tiden börjat undra över vissa pappor i min omgivnings beteende. Särskilt när barn nummer två kommer in i bilden verkar det som om de blir helt överrumplade och allt blir för tufft för dem. Som om när det bara var ett barn så gick det an för då kunde man ändå turas om och både kunde få återhämtning med ganska jämna mellanrum. Men nu när det finns två och de kanske åtminstone när de är hemma (när mamman är föräldraledig) förväntas sköta ett barn.

    Är detta vanligt undrar jag? Vill gärna höra vad ni andra säger, både mammor och pappor.

    Här följer ett par exempel:

    * En vän tar alltid alla nätter osv. När pappan träffar min sambo så klagar han ofta över hur tufft allt är. Trots att han då alltid sover hela nätter. En dag skulle vi träffa dem för att gå på en lekpark, min vän var då helt slut för hon hade varit vaken sen kl 3 på natten. Vi skulle ses 10 och de kom cirka en halvtimme sent för hon fick gör allt när de skulle iväg. Någon gång sen kl 3 tänker jag att sambon kunde tagit båda barnen och låtit henne sova en timme? De bygger dessutom ut huset och hon sköter all planering av detta.

    * Min sambos bror verkar också totalt ointresserad av sina två barn. Vi var iväg med dem för några dagar sen varav den yngsta vad sin pappa om han kunde gunga honom, men nä, det kunde kanske någon annan göra? ???? den äldsta sonen försökte prata med pappan om hans jobb på lunchen men fick knappt svar på sina frågor..

    * Idag skulle vi hem till en bekant då vår äldsta son skulle leka med hennes barn. Hennes sambo är inte ens vaken när vi kommer och kl är över 10. Jag försökte kommentera det lite lagom för att inte vara för osmidig. Varav hon förklarar att det gör han varje dag. De har två barn på 4 år och 6 mån. Jag försöker fint säga att under min sambos semester så tar vi varannan sovmorgon. Då svarar hon att det hade varit skönt men det går inte för då går sambon upp, sätter på film, och somnar?! ???????????

    Snälla ni säg att dessa ovan är undantag!? Ni superpapppor skriv gärna och berätta vad ni gör för att avlasta era partners så jag återfår lite tro på mänskligheten. Lever själv med sambo, två barn på 3 år och 7 mån. Vet ju att småbarnslivet är riktigt tufft ibland och kan också bli tokig på sambon men nån måtta får det ju va!

  • Svar på tråden Snälla pappor ni kan väl bättre?
  • Anonym (oooo)
    Fri 23 Jul 2021 19:10
    #1
    +1

    Personligen har jag ingen erfarenhet av sådana partners, så det är klart det finns andra. Jag tror ed kvinnor som lever med de här slönissarna måste bli oerhört mycket tydligare mot dem, vad som krävs när man är föräldrar. Annars är et kanske sådana par som separerar till slut, när kvinnan ger upp? 

  • Anonym (Anony­m)
    Fri 23 Jul 2021 19:53
    #2

    Det viktiga är att man ställer tydliga krav, som man inte backar från. Det ska vara 50/50 - allt ifrån det känslomässiga/sociala ansvaret till barnet, hushållsarbete etc. Annars får personen kompensera för det. Det har vi gjort i mitt förhållande.

    Inte alltid lika lätt gjort som det är att säga det, men om han hjälper till lite extra en vecka hjälper jag till lite extra veckan därpå. För att sträva efter att det blir rättvist så att ingen bränner ut sig - skadar ju båda i längden (och barnen! de lär ju sig av vad vi gör).

    Nä men ställ krav, berätta hur du känner (kommunikation är a och o, ingen kan läsa tankar) och säg ifrån om personen fortsätter bete sig så. Det ske konsekvenser. Övertygad om att du förtjänar bättre än så.

  • Anonym (Ha)
    Fri 23 Jul 2021 20:08
    #3

    Jag uppfattar det som att du själv inte har det på detta sätt i din relation?

    Tyvärr verkar det skrämmande vänligt. Men jag vill också ge lite perspektiv.

    Jag har sedan vårat barn föddes, nu två år, tagit i princip alla nätter och gått upp alla morgnar (med ett barn som vaknar 04) och utan tvekan haft det stora ansvaret för barnet.

    I början var pappan mer involverad i att kliva upp på morgonen och bära vid skrik osv. Men vi insåg snart att hans (och vårat) liv inte fungerade under de förutsättningarna.

    Bakom detta finns anknytningsproblematik, depression och ljuskänslighet hos pappan. Dessutom är han otroligt känslig för sömnbrist och fungerar inte över huvud taget efter för lite sömn eller att ha gått upp för tidigt på morgonen. Allt detta har naturligtvis försvårat hans och barnets relation.

    Utifrån sätt har det troligen sett ut som att jag gör allt. En bild som blir felaktig då han instället skött i princip allt i hemmet.

    Nu är det säkerligen inte så att sådan problematik ligger bakom särkilt ofta. Men det kan vara bra att vara medveten om.

    Dömande blickar från omgivningen har gjort vårat liv svårare med en känsla av att man hela tiden måste försvara sig eller förklara sig.

  • Fri 23 Jul 2021 20:11
    #4
    Anonym (oooo) skrev 2021-07-23 19:10:43 följande:

    Personligen har jag ingen erfarenhet av sådana partners, så det är klart det finns andra. Jag tror ed kvinnor som lever med de här slönissarna måste bli oerhört mycket tydligare mot dem, vad som krävs när man är föräldrar. Annars är et kanske sådana par som separerar till slut, när kvinnan ger upp? 


    Jo tyvärr är det nog så som du skriver. Skrämmande bara att en del måste ha det så tydligt framfört. Hade jag sett att min sambo varit helt slutkörd hade jag ju självmant erbjudit mig att hjälpa till på alla möjliga sätt.
  • Fri 23 Jul 2021 20:16
    #5
    Anonym (Ha) skrev 2021-07-23 20:08:48 följande:

    Jag uppfattar det som att du själv inte har det på detta sätt i din relation?

    Tyvärr verkar det skrämmande vänligt. Men jag vill också ge lite perspektiv.

    Jag har sedan vårat barn föddes, nu två år, tagit i princip alla nätter och gått upp alla morgnar (med ett barn som vaknar 04) och utan tvekan haft det stora ansvaret för barnet.

    I början var pappan mer involverad i att kliva upp på morgonen och bära vid skrik osv. Men vi insåg snart att hans (och vårat) liv inte fungerade under de förutsättningarna.

    Bakom detta finns anknytningsproblematik, depression och ljuskänslighet hos pappan. Dessutom är han otroligt känslig för sömnbrist och fungerar inte över huvud taget efter för lite sömn eller att ha gått upp för tidigt på morgonen. Allt detta har naturligtvis försvårat hans och barnets relation.

    Utifrån sätt har det troligen sett ut som att jag gör allt. En bild som blir felaktig då han instället skött i princip allt i hemmet.

    Nu är det säkerligen inte så att sådan problematik ligger bakom särkilt ofta. Men det kan vara bra att vara medveten om.

    Dömande blickar från omgivningen har gjort vårat liv svårare med en känsla av att man hela tiden måste försvara sig eller förklara sig.


    Nej så är det inte för mig, även om vi såklart har det långt ifrån perfekt heller.

    Va skönt att ni har hittat nåt som fungerar för er och att du verkar så förstående mot din sambo. Men ja det är såklart tufft när utomstående inte kan förstå då de inte ser allt.

    Och heja oss kvinnor/mammor som trots konstant sömnbrist ändå på nåt sätt verkar fungera. :)
  • Anonym (Ha)
    Fri 23 Jul 2021 20:25
    #6
    Penny86 skrev 2021-07-23 20:16:27 följande:

    Nej så är det inte för mig, även om vi såklart har det långt ifrån perfekt heller.

    Va skönt att ni har hittat nåt som fungerar för er och att du verkar så förstående mot din sambo. Men ja det är såklart tufft när utomstående inte kan förstå då de inte ser allt.

    Och heja oss kvinnor/mammor som trots konstant sömnbrist ändå på nåt sätt verkar fungera. :)


    Ja nu har det också blivit bättre än tidigare (och blir så hela tiden).

    Men dessa pappor som faktiskt beter sig på detta sätt enbart av lathet ställer ju till det för exempelvis oss. Om inte problemet funnits på en generell nivå så hade ju heller inte vi fått kritik av dem som inte vet problematiken som ligger bakom då det inte hade varit en laddad fråga
  • Anonym (pappa­n är mamman i vår relati­on)
    Fri 23 Jul 2021 20:43
    #7
    +1

    min man har tagit många vakätter med båda barnen.. låtit mig sova i ett annat rum. kom in med bebisen till mig när den skrek och behövde ammas.

    halva föräldraledigheten varit hemma med båda. tjatat sig till det.

    gått runt med båda bebisarna i bärsjal (kolikisar).

    slänger sig över VAB, går gärna till sjukhus/vc/tandläkare med dem.

    leker med dem, tar med dem på sina grejer.

    har tålamod av guld, skriker ALDRIG på dem oavsett vad de gör.

    sover med dem båda i samma säng.

    läser böcker för dem och intresserar sig för dem/svarar på frågor.

    älskar barn och vill ha fler.

  • Anonym (Baby)
    Fri 23 Jul 2021 20:57
    #8
    +2

    Tyvärr verkar det väldigt vanligt. Kolla bara in berättelserna på mansbebisar på instagram. 


    Tycker också det blir fel att säga att kvinnorna inte ryter ifrån ordentligt. Ska dom verkligen behöva uppfostra vuxna människor också? Det räcker med barnen. Dessutom har dom antagligen försökt men det gör ingen skillnad. Lägg till på det kass lön pga jobbat deltid/tagit all vab, så kanske man inte har råd att separera ens. 

  • Anonym (Blä)
    Fri 23 Jul 2021 21:22
    #9

    Papporna behöver steppa upp och mammorna behöver vara extremt tydliga med att man är TVÅ föräldrar, inte en huvudansvarig och en som hoppar in som lekledare när han känner för det. Och det behöver ske nu, helst igår.

  • Anonym (Ex)
    Sat 24 Jul 2021 13:34
    #10

    Mitt ex är sådär och vi har bara ett barn. Jag försökte vara tydlig mot honom på alla sätt man kan tänka sig och han är inte korkad. Han brydde sig bara mer om sin bekvämlighet än restens välmående. Tillslut gav jag upp och han bor numera hos sina föräldrar och får hjälp av dem att ta hand om barnet på sina veckor.

Svar på tråden Snälla pappor ni kan väl bättre?