Snälla pappor ni kan väl bättre?

Jag uppfattar det som att du själv inte har det på detta sätt i din relation?

Tyvärr verkar det skrämmande vänligt. Men jag vill också ge lite perspektiv.

Jag har sedan vårat barn föddes, nu två år, tagit i princip alla nätter och gått upp alla morgnar (med ett barn som vaknar 04) och utan tvekan haft det stora ansvaret för barnet.

I början var pappan mer involverad i att kliva upp på morgonen och bära vid skrik osv. Men vi insåg snart att hans (och vårat) liv inte fungerade under de förutsättningarna.

Bakom detta finns anknytningsproblematik, depression och ljuskänslighet hos pappan. Dessutom är han otroligt känslig för sömnbrist och fungerar inte över huvud taget efter för lite sömn eller att ha gått upp för tidigt på morgonen. Allt detta har naturligtvis försvårat hans och barnets relation.

Utifrån sätt har det troligen sett ut som att jag gör allt. En bild som blir felaktig då han instället skött i princip allt i hemmet.

Nu är det säkerligen inte så att sådan problematik ligger bakom särkilt ofta. Men det kan vara bra att vara medveten om.

Dömande blickar från omgivningen har gjort vårat liv svårare med en känsla av att man hela tiden måste försvara sig eller förklara sig.

Ja nu har det också blivit bättre än tidigare (och blir så hela tiden).

Men dessa pappor som faktiskt beter sig på detta sätt enbart av lathet ställer ju till det för exempelvis oss. Om inte problemet funnits på en generell nivå så hade ju heller inte vi fått kritik av dem som inte vet problematiken som ligger bakom då det inte hade varit en laddad fråga

Nej det gjorde det inte.

Eller ja. Ljuskänsligheten fanns säkert men var inget vi reagerat över.

Och sömnen var inte heller samma problem då, tror dock han till viss del blev förstörd av skiftarbete

Ja precis. Vi jobbar på det. Idag skulle jag nog ändå påstå att han är en mer fungerande pappa än vad många andra är.

Alltså för mig spelar egentligen inte nätter och morgnar någon roll så länge han kompenserar med annat. Det som behöver kännas okej innan fler barn är ju det känslomässiga.

Att barnet vi har nu är ett så kallqt plusbarn underlättar ju inte heller direkt