Snälla pappor ni kan väl bättre?

Tycker dom allra flesta papporna hjälper till med hushållet här i skandinavien vad jag har märkt

Hjälper till? Är det inte ett delat ansvar?

Jag uppfattar det som att du själv inte har det på detta sätt i din relation?

Tyvärr verkar det skrämmande vänligt. Men jag vill också ge lite perspektiv.

Jag har sedan vårat barn föddes, nu två år, tagit i princip alla nätter och gått upp alla morgnar (med ett barn som vaknar 04) och utan tvekan haft det stora ansvaret för barnet.

I början var pappan mer involverad i att kliva upp på morgonen och bära vid skrik osv. Men vi insåg snart att hans (och vårat) liv inte fungerade under de förutsättningarna.

Bakom detta finns anknytningsproblematik, depression och ljuskänslighet hos pappan. Dessutom är han otroligt känslig för sömnbrist och fungerar inte över huvud taget efter för lite sömn eller att ha gått upp för tidigt på morgonen. Allt detta har naturligtvis försvårat hans och barnets relation.

Utifrån sätt har det troligen sett ut som att jag gör allt. En bild som blir felaktig då han instället skött i princip allt i hemmet.

Nu är det säkerligen inte så att sådan problematik ligger bakom särkilt ofta. Men det kan vara bra att vara medveten om.

Dömande blickar från omgivningen har gjort vårat liv svårare med en känsla av att man hela tiden måste försvara sig eller förklara sig.

Var barnet planerat?

Är inte det sak samma?

Tänker du tala om för mig hur det egentligen är mitt fel som kvinna att barnets pappa suger? Det vore ju nytt...

Jag upplever att den typen av pappa främst ses bland låginkomsttagare, unga föräldrar, bonusfamiljer och i familjer där kvinnan tjatar sig till barn.

Bland mina vänner och i min familj är männen föräldralediga 50% och engagerade pappor

Nej, men han kanske är en sån "pappa" som inte fattade innan hur verkligheten funkar.

Fast det kan väl inte komma som en överraskning att pappan blir totalt ointresserad om han får ett barn på halsen som han egentligen inte vill ha ?

Ingen vet hur det är att ha barn innan man har fått barn. Det finns ingen bättre förklaring än att vissa föräldrar, i den här tråden är fokuset på pappor, verkligen är egoistiska och suger.

Eller där preventivmedel inte funkade som det skulle ? Det är det som brukar vara fallet med oplanerade barn.

Ja? Och i sådana fall brukar det ofta vara så som jag skriver... Pappor som verkligen VILL ha barn gör sin del.

Jo, om man inte legat under en sten i hela sitt liv så vet man att livet som förälder är skitjobbigt i vissa perioder, det sliter på en både fysiskt och psykiskt och sömn kan man glömma i flera år om man har otur. Man behöver inte vara raketforskare för att fatta detta.

Sen kanske det blir ännu jobbigare än man trodde och att då helt lägga över det på den andra föräldern är helt vrickat. Jag hade i så fall meddelat min man att han förmodligen är deprimerad och bör gå till psykolog, för det är inte normalt. Bara normaliserat.