Mamman till min dotter har gått bort, träffat ny efter 5 år och har uppstått problem.
Hej på er!
Ville hålla det kort i rubriken så visste inte hur jag skulle förmedla mig riktigt.
Min fru och mamma till mitt barn gick bort i en bilolycka för 5 år sedan, hon var mitt i livet och var min allra bästa vän. Det har varit tufft, otroligt tufft. Jag har velat avsluta livet men tack vare min dotter kämpade jag vidare. Är fortfarande svårt men jag har jobbat mycket med mig själv och fått hjälp, både av vänner och professionell hjälp.
Jag har inte varit så intresserad av att hitta någon ny men många i min närhet har tyckt att jag kanske ska hitta någon. Så jag gav tillslut med mig och gått på några dejter, ingen som jag riktigt klickade med tills en kompis presenterade mig för hans frus vännina.
Vi kom väldigt bra överens och hade kul ihop! Jag gillade henne. Vi har setts 4 gånger nu och i helgen hade jag bjudit hem henne till mig för första gången då dottern skulle sova hos en kompis (jag vill inte presentera någon ny för fort till dottern).
Jag hade gjort middag och det stod klart när hon kom. Jag märkte efter en stund att tjejen verkade lite off. Jag frågade hur hon mådde och då sa hon att hon kände sig obekväm. Hon förklarade att det kändes konstigt att jag hade bilder på min bortgångna fru (Jag har i vardagsrummet familjebilder på oss alla tillsammans, en bok som ligger framme i bokhyllan där det finns många minnen som jag gjort så dottern kan ta och bläddra i när hon vill och behöver, i dotterns rum finns många bilder då jag gjort en "minnesvägg", fina bilder på oss, även bara hennes mamma med text under där jag skrivit vad vi gjort på just den bilden, en bild där jag skrivit under vad mamma gillade, mat, film, böcker osv osv, detta för att dottern inte ska glömma och hon gillar att ha sin mamma nära) Jag tycker inte detta är något konstigt? Jag vill att hon ska minnas henne och jag vill inte bara glömma fastän man går vidare, det finns ju alltid kvar inom en och det är väl okej..?
Hon frågade sedan följdfrågor som gjorde mig obekväm men jag svarade ärligt. Hon undrade om inte min fru gått bort om jag skulle varit tillsammans med henne idag, ja det tror jag? Hon bara togs ifrån mig mitt i livet, vi hade ganska nyligen fått barn, köpt hus och var kära. Jag kände nästan att jag ville gå i försvar. Hon frågade sedan om jag gått vidare vilket jag upplever att jag har, men jag kommer alltid att känna en stor kärlek för min förra fru, hon var mamman till mitt barn.
Vi åt iallafall klart middagen och jag kände mig låg
så vi skildes åt.
Är det jag som tänker fel? Någon som kanske kan komma med några råd men jag känner redan nu att jag inte vill fortsätta med denna tjej.
Denna tjej som du träffade låter snarare som ett första steg tillbaka till att kanske hitta någon, men hon verkar vara för osäker på sig själv för att det ska kunna fungera.
Jag vet inte hur gammal din dotter är, men självklart ska hon ha sin mamma så nära som det går, att ha bilder framme är naturligt. Att även du har bilder framme är naturligt, bilder ger både lycka os sorg, men det är ett sätt att vara närvarande. Jag tänker att du kanske bor kvar i huset ni hade, skulle denna tjej kunna tänka sig det, jag tror inte det. Om hon har svårt för bilder så kommer hon ha svårt för annat, sängen, stolar, bostadens inredningsstil... Kanske även för dig att tvingas välja mellan dåtid och framtid. Ingen person som du ska kunna ha ett förhållande med ska tvinga dig till det valet, eller tvinga fram frågor/svar kring det. Jag tror att du ska släppa denna tjejen, tills hon är mogen att acceptera att du haft någon annan före henne eller tills hon inser att hon inte kan det och ni bägge går vidare.
Fokusera på din dotter. Tids nog hittar du någon som kan komplettera dig, inte som kritiserar dig.