Har bearbetat en del hos psykologen, är nyskild. Känslorna försvann för ett tag sen. Redan kär i en annan men inte haft sex men vi har känslor för varandra.
Haft förhållande i 20 år. Partnern visste ingenting o dennes känslor för mig finns kvar. Vi har ett barn ihop - vi vill inte vara ovänner.
Går det för fort fram? Knappt bott själv drygt en månad. Jag vill bo själv , bara vara.
Du kände att du var redo för nytt och ändå kraschade förhållandet.
Ok, jag tycker att jag har bearbetat klart efter psykologbesök.
Detta tål att fundera på. Må dåligt vill jag ju inte va igen.
Men partnern då?
Är denne inte värd att få respekt efter så många år ? Jag tycker det är fruktansvärt att byta partner så fort även om känslorna inte finns där.
Har ni planerat att vara ihop redan innan du blev skild? Det nosar otrohet på det sättet.
Du skulle ju bo själv och bara vara - det blir du väl inte när du redan har en?