Är det fel val?

Det är nog svaret på varför du mår dåligt, du ogillar förändringar. För rent konkret verkar det vara världens chans för er alla, ni kan ta över en gård till ett rimligt pris, du har redan djur och gillar att påta med blommor, prefekt med en stor trädgård som du kan forma som du vill, barnen får en fin och hälsosam uppväxtmiljö, din man får göra det han brinner för.
Du tappar en del kontakt med familj och vänner men det finns olika digitala lösningar som visserligen inte är detsamma men bättre än inget. Ni får säkert nya vänner om ni är normalt utåtriktade och går med i föreningar och går på olika aktiviteter. Att barnen är så små gör att lätt kommer in i skola och kompisar när den tiden kommer.

Nackdelen kan vara att få nytt  jobb men det tycks inte vara det du är mest orolig för?

Oroa dig inte för barnen, de brukar anpassa sig och klara förändringar bra. Det är förståeligt att du oroar dig för hur det blir för dig och er som par, men om du får en man som är mer tillfreds är ju inte det dumt. Det du ska göra är att fokusera på det positiva med förändringen, inte det negativa eller det som kan bli problem. Vad gäller vänner och kontakter är ett tips att kolla upp vilka föreningar som finns i trakten. T ex bygdegårdsföreningar, intresseföreningar, studiecirklar med mera, det brukar finnas en del sånt på landet och det behövs alltid folk som ställer upp ideellt.

Självklart går din man och dina barn före syskon! Förstår faktiskt inte varför ni alla gör så stor sak av det, ni ska ju inte direkt flytta till andra sidan jordklotet. 11 mil är inget och det kanske blir nyttigt för alla er att bli lite mer självständiga

Jag hade blivit väldigt ledsen om min fru hade satt sina syskon före mig. Är jag bara en försörjare och partner i AB Familjen? Är jag utbytbar och kan lämnas när jag inte längre levererar?
De flesta klarar att både vara en närvarande partner och att hålla god kontakt med föräldrar och syskon, även om det finns ett fysiskt avstånd. Måste man alltid träffas irl för att ha en givande samvaro?

Jag pratade nyss men en kompis som berättade om en bekant som sabbat två förhållandenför att hon inte kunde släppa bandet med föräldrarna utan umgicks hellre med dem än med pojkvännen. Kanske något att tänka på...

Tycker att din syster borde vara glad för din skull även om hon själv blir lite lidande på avståndet

Lycka till, det kommer säkert att bli bra!