Jag är förälder till 3 barn under 10 år. Sammanboende med deras pappa. Jag städar en gång i veckan om ens det, har en skärmtid på minst 6 timmar om dagen och varken leker/läser/går till lekparken med mina barn. Promenader med hunden får min sambo ta, liksom mycket annat.
Om folk bara visste, men jag tror inte jag speglar något av detta utåt.
Jag älskar mina barn, men däremot inte att spendera timmar i lekparken eller vid köksbordet, alternativt liggande på golvet.
Vi kan diskutera vad ni vill. Hur är ni själva? Skulle jag välja hade jag legat och pillat mig i naveln med telefonen i handen hela dagarna?
Vad och hur ofta gör du saker med dem då?
Jag anser att föräldrar i dagens samhälle stimulerar sina barn för mycket. Hela tiden ska det aktiveras och att ha tråkigt är livsfarligt. Så var det inte när jag växte upp, då skötte man sig själv. Jag håller heller inte med om att hela livet ska läggas åt sidan när man har barn. De har en pappa som gillar sådant som jag ogillar, exempelvis aktiviteter.
Jag kan hålla med om det. Det går ibland till sån överdrift att många av dagens barn inte vet hur man sysselsätter sig själv. I ditt fall låter det dock som att det går lite till överdrift åt andra hållet. Kan ju vara roligt för barnen att mamma engagerar sig och är med i alla fall ibland. Låter som att du antingen inte mår så psykiskt bra alternativt lider av gammal hederlig lathet.