Hjälp

Du har hamnat i en livskris TS. Ett uppbrott kan kännas lika hemskt som när någon nära dör. Det är tyvärr så att du verkar vara i fritt fall just nu. Jag förstår att det känns hårt att hon gick vidare så snabbt och blivit gravid, säkert inte planerat men nu har de valt att behålla och satsa.
Vet inte hur gammal du är men det är inte så ovanligt att relationer tar slut och man sedan möter någon annan och den blir den man bildar familj med. Just nu är du inte i skick att orka tänka så, men det kan hända dig också framöver. 

Du kan göra följande:
1. skaffa en samtalskontakt för du behöver hjälp
2. Inte ha någon som helst mer kontakt med ditt ex. Ni har inga gemensamma barn så det finns ingen orsak att ha kontakt
3. Du kommer må så mycket bättre när du klippt helt och försöka tänka framåt istället
4. Umgås med vänner, familj, träna osv. Försök göra saker så att du tänker mindre på detta och gör saker som du kan må bra av 

Du ska inte ramla ner i självömkan och tycka att livet är slut och att allt är hennes fel. Det kanske är hennes fel - men det spelar ingen roll! Nu måste du plocka ihop bitarna av dig själv och bygga upp ditt nya liv. Du får också inse att det var tur att inte ni hade barn redan, för då hade alltsammans varit ännu mer jobbigt! Du får också tänka att hon var inte rätt person för dig även om du trodde det. Hade hon varit rätt person hade det här inte hänt. 

Fokusera på dig själv & gå vidare.

Hon har ingen skyldighet gentemot dig

Jag vet hur tjejer kan vara, de flesta är skräp.

Så hitta en som är värd besväret & är trogen.

Lita aldrig på vad kvinnor säger, de är som vädret med sina känslor. Ena dagen är det si, andra dagen är det så. De är för mycket i händerna på sina känslor så du ska aldrig tro på dem när de spinner väv om framtiden. För de kommer alltid ändra sig. Gräset är alltid grönare på andra sidan för dem. Bli rik. Åk till sydost Asien. Fixa en traditionell redig kvinna. Saken är biff. Fungerade för mig 17 år senare. Svenska kvinnor är inget att ha. (personlig preferens ni rabiata feminister)

Jag läser allt ni skriver och jag förstår att jag inte har någon äganderätt och att jag ?bara borde gå vidare? men jag har aldrig hamnat i denna situation förut. Jag har aldrig blottat mig så totalt för en annan människa. Aldrig visat hela mitt register så att säga. Jag trodde på henne. Jag trodde på oss. För mig finns ingen annan och kommer aldrig finnas någon annan. Det gör så förbannat ont att jag inte betydde mera än så. Jag känner mig som en som hon lekte med. Jag känner inte henne längre. Det här är en annan person. Jag älskade henne på djupet och hon sa detsamma om mig. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så förkrossad och då har man ändå varit med om en del. Jag är inte så ung som ni tror. 41 år. Hela livet rasar samman och jag hittar inget sätt att agera ut det på än att vilja skicka meddelanden till henne om hur ont hon gjort mig. Vad jag gjort för att förtjäna att hon gör såhär mot mig. Sen det här barnet och graviditeten. Jag vet inte hur jag ska kunna se henne med en mage med någon annans barn. Jag drömde om att få ha en familj med henne. Jag trodde att vi var menade för varandra. Vi bor i en relativt liten stad vilket gör att jag med säkerhet kommer att få följa hennes graviditet vare sig jag vill eller inte. Är bara så otroligt ledsen

Du är värd en kvinna som vill vara med dig.Ditt ex var inte den rätte för dig.Det gör ont och länge.Men livet går vidare.

Menar ni på riktigt att hon inte har något ansvar alls?