Frankie Bean skrev 2021-08-12 12:45:56 följande:
Tror inte att du riktigt räknat rätt när det gäller kalorierna... Visst att behovet är olika för olika personer, men om du inte har något underliggande, tex PCOS, så är kalorierna det som avgör din vikt.
Min man är dietist, dock inte jag, men kan dela med av små saker som han menar gör stor skillnad.
-Det är inte så viktigt som man kanske tror (för viktnedgång) att gå till gymmet 3 gånger i veckan, men tänk på vardagsmotionen. Att te.x gå mycket varje dag bränner mer kalorier än 3 sessioner på gymmet per vecka. Tänk på hur länge du gått och gymmat. Har det fått dig dit du vill? Om inte så saknas ju något.
-Om du inte har ätstörningstendenser så testa att ladda ned en kaloriapp och var mycket noggrann när du mäter maten.
Öva på portionsstorlekar och att äta i lagom takt. Ett mål ska ta ca 15-20 min att äta (det blir mycket tuggade).
-Ta hjälp av en coach. Inte för träningen utan för näringen. Du kan boka endast ett möte eller flera. Det hjälper ibland att ha någon som guidar en och som man måste "ansvara" inför. Tolka mig rätt, det är lättare att avstå onödigheter om man vet att någon kommer att se det.
Det tråkiga är ju att det verkligen är en förändring man måste hålla genom livet som får dig att nå en viss vikt. Det spelar ingen roll om man hittar en metod som funkar om man slutar med den när man nått sin önskade vikt, då går du ju bara tillbaka till hur det var innan.
En grej som funkade för mig när jag behövde gå ned i vikt var att skaffa en sådan där smart watch för att ha koll på hur många steg jag tog varje dag. Sikta på 10 000 om dagen, det gör faktiskt rätt stor skillnad.
Här har du fått bra tips!
Instämmer helt med träningen. Jag kan t.ex. inte börja hårdträna på gymmet för att gå ner i vikt för när jag tränar på det sättet blir jag råjävlahungrig. Och då är det svårt, på gränsen till olidligt, att också ligga på ett litet kaloriunderskott.
En gamechanger för mig var att börja promenera och cykla mer i vardagen, att "bara gå ut och gå" tyckte jag var svårt för det kändes poänglöst men att t.ex. ta en liten omväg med flit på väg till jobbet (för dit skulle jag ju ändå) eller ta en lite lite längre omväg på väg till affären, jag började även "lura" mig själv att t.ex. ta cykeln till en hållplats längre bort när behövde åka buss lite längre (gillar att cykla men att cykla 3 mil ut till handelsområdet där går min gräns, haha). Och sen hoppa av vid samma hållplats och ta cykeln hem. Det behövde inte vara långt, kunde handla om att jag cyklade 1.1,5 kilometer. Men många bäckar små. Typ alla gånger man bara ska transportera sig från punkt A till punkt B försöker jag så långt det går promenera eller cykla, för transportera sig ska man ju vilket som. Det är inte poänglöst, som jag kände inför random promenader då man bara går för att gå.
Men den största effekten för min viktnedgång var nog kosten. Jag var också sockerberoende och för mig funkade det inte alls att äta sött en dag i veckan. Den dagen kunde jag trycka i mig hur mycket som helst. Det som funkade för mig var att typ helt sluta med socker i form av godis, kakor, fika, glass osv, cold turkey, och hitta andra alternativ för t.ex. helgen eller när man ska träffa vänner och äta något gott. Exempelvis fina charkuterier, fin ost, salta kex osv. Det var också något jag kunde liksom förlika mig med på lång sikt "jag har ett ohälsosamt förhållande till socker, jag får hitta andra alternativ". Och så försökte jag se mitt sockerberoende lite som andra beroenden. Man skulle ju aldrig säga till en alkoholist "du kan inte dricka alkohol pga du kan inte hantera det, förutom(!) en dag i veckan, då får du dricka hur mycket och vad du vill!".
