Varför måste man dejta?

Jag är nog lite gammalmodig och tycker väl att dejt är en ömsesidigt planerad träff med syftet att lära känna varandra för att att ev gå vidare. Så ONS=inte dejt. Inte heller att träffas bara för att det känns bra, hänga med varandra som kompisar och kanske kan man börja gilla varandra. Jag anser oxo att en dejt kan krönas med en avskedspuss/kyss, men bestämmer man sig för att hångla eller ligga är dejten över och man har gått in i ett annat steg. För gör man det har man ju bestämt sig för att personen är riktigt intressat och att man kan tänka sig mer. Där är dejten slut och nåt annat blir. Vet inte vad man kallar det, men man får nån form av relation som inte bara är intresserelaterad. Så för min del har jag max två dejter. Vid det laget vet man om man kan tänka sig mer än att fika och titta på varandra eller om personen nog var lite ointressant ändå.

Jag och min fästman har inte heller dejtat innan vi förlovade oss! Han är från Indien och jag är svensk, och det hela var ursprungligen hans idé. Jag tror det är vanligare i utlandet att man inte dejtar först. Båda är iallafall seriösa och troende (han tillhör baptism-kyrkan och jag är katolik). Det här känns rätt allting. Jag VET vart jag har honom och jag oroar mig inte över att han plötsligt sticker, jag älskar läget. Eftersom kvinnors hjärtan krossas så pass lätt så är det här systemet att föredra... Det svenska systemet, som ursprungligen kommer från USA att man dejtar och provar först om man passar med varandra sexuellt, är bara botten. Folk tar livet av sig på grund av allt oseriöst där ute... Vi stannar med varandra för alltid jag och min blivande man, och så fort något problem dyker upp, så BER man till Gud bara. Vårat förhållande är inte mer komplicerat än så!!! Jag ska födda honom en liten dotter senare.

Jag och min fästman har inte heller dejtat innan vi förlovade oss! Han är från Indien och jag är svensk, och det hela var ursprungligen hans idé. Jag tror det är vanligare i utlandet att man inte dejtar först. Båda är iallafall seriösa och troende (han tillhör baptism-kyrkan och jag är katolik). Det här känns rätt allting. Jag VET vart jag har honom och jag oroar mig inte över att han plötsligt sticker, jag älskar läget. Eftersom kvinnors hjärtan krossas så pass lätt så är det här systemet att föredra... Det svenska systemet, som ursprungligen kommer från USA att man dejtar och provar först om man passar med varandra sexuellt, är bara botten. Folk tar livet av sig på grund av allt oseriöst där ute... Vi stannar med varandra för alltid jag och min blivande man, och så fort något problem dyker upp, så BER man till Gud bara. Vårat förhållande är inte mer komplicerat än så!!! Jag ska födda honom en liten dotter senare.



Han och jag ägnar oss åt att UTVECKLAS TILLSAMMANS (kan inte göra mer i nuläget än så då han bor i Indien):

www.familjeliv.se/forum/thread/76810168-varfor-har-killar-generellt-sa-svart-att-hitta-tjejer

Men du har ju redan provat detta en gång, vilket uppenbarligen inte fungerade i mer än 7 år.