Varför måste man dejta?

Urvalsprocessen? Det låter som något djur gör!

Var frågade jag om mejlande...Jag frågade om DEJTING, men inte om dejtingsidor specifikt i min TS!

Vi som är lite äldre lärde känna varandra genom tex kompisar eller på bla jobbet och där lär man verkligen känna någon på djupet - och man vet snabbt om det finns någon personkemi och attraktion!

Under corona tider? Äh jag träffade min man för 23 år sen på samma jobb är inte det IRL. det tog några månader, men sen blev det en träff hemma hos honom..Sen var vi tillsammans!

Tycker det låter så komplicerat med dejtingsidor och inte veta hur man känner "innan" man haft flera intervjuer med karln...

Inte undra på att så många är ensamma nu för tiden!

Sen bor vi i Sverige och inte USA...

Dejta före internet innebar väl i huvudsak att man gick på dejt först när man redan var attraherad för att sen se om det kunde uppstå något djupare eller sex. Man hade en fysiska kemin först. Idag med nätet börjar det i helt fel ände, ofta också med sex först något som ofta är förödande speciellt för kvinnor som söker en livspartner. Största problemet som jag ser det med dagens dejtande är att tid inte ges till fördjupning, alltså finns det ingen möjlighet att bygga upp en personkemi, förutom i den begränsade mail/smsformen. Många klarar väl inte av att prata i telefon längre heller vilket var en stor del av kontakten mellan människor före skärmarnas tid. Röster och den talade kommunikationen säger mycket och skiljer sig väsentligt från den skrivna.
Förstår att folk hellre avstår både sex och relationer än att förnedra sig med ytliga anställningsintervjuer med främlingar, som från början inte är ute efter samma sak som en själv.

Kärlek kräver NÄRKONTAKT! Man ska inte försöka tvinga sig till känslor som aldrig skulle uppstå normalt vilket mycket av nätdejtingen bygger på.

Jag menar väl att atomsfären runt dejting är en brännande punkt mellan både kvinnor och män. Det skapar en stor bitterhet och rent av hat i båda läger.
Därför menar jag att vi alla har ett ansvar i hur vi uppför oss. Förutsatt att vi inte tycker den bitterheten och hatet är något bra. Och det gäller också så mycket annan skit som finns där ute, det var därför jag blandade in annat hat i resonemanget.

Okej då förstår jag lite bättre vad du menar. Äger ingen konkret erfarenhet av dejting "av idag" när jag inte är singel, men har god erfarenhet av processen tidigare. I mycket god atmosfär. Mig veterligen orsakades ingen bitterhet eller hat (starka ord) i nåt läger. :)

Ja, vi har alla ett ansvar i hur vi uppför oss, gäller både kvinnor och män. Entusiasmerar vare sig kvinnohatare, homofober eller rasister vad jag vet. Det vore helt ologiskt. Jag är kvinna... Ett par nära vänner homosexuella... Är inne i fin vänskap med riktigt goda vänner från skilda världsdelar.... Hur vet man förresten om någon latent bär värderingarna du radar upp när de knappast är "rumsrena"? och därmed knappast uttalas öppet? Nåt sånt skulle ju iofs kunna hända i en dejting situation som du berör. Därför förhåller det sig som många kloka individer i tråden nämner. Det är super om man träffar någon man gillar på sitt jobb eller i studiesammanhang. Då ges man oftast en god bild av personens värderingar i vardagliga situationer, men långt ifrån alltid...

Spekuleras utifrån färska erfarenheter på internet? Vissa tillskriver nämligen dylika epitet som du anför på sina meningsmotståndare (svartmålning) om de egna argumenten tryter. Man önskar därmed lämna själva sakfrågan/ämnet (fakta) och skapar en helt ny diskussion (åsikt). 

Eller handlar ditt inlägg om en vänlig omtänksamhet. Till alla som är i färd med att möta en god, pålitlig och anständig man/kvinna. Fast lite off topic var nog din kommentar till mig tycker jag:

"Det finns så himla mycket kvinnohatare, homofober och rasister som inte behöver entusiasmeras, så dumt ge dom det nöjet bara för att det är praktiskt för en själv".

 

 

Man kan nog säga att det är en viss omtänksamhet om både människa och samhället. Mycket blir bättre, men hatet på nätet betydligt värre. Det har också på något sätt blivit legitimt att inte visa andra hänsyn. 

Jag dejtar inte själv aktivt, men vet många som gör det, och är med i olika diskussionsgruper runt dejting och det är rätt svart. Inte bara det runt själva dejtandet och misslyckanden med att hitta ens någon att dejta. 
Men också då när det väl blir en relation verkar det vara oerhört svårt att få den fungera.

Jag är nog lite gammalmodig och tycker väl att dejt är en ömsesidigt planerad träff med syftet att lära känna varandra för att att ev gå vidare. Så ONS=inte dejt. Inte heller att träffas bara för att det känns bra, hänga med varandra som kompisar och kanske kan man börja gilla varandra. Jag anser oxo att en dejt kan krönas med en avskedspuss/kyss, men bestämmer man sig för att hångla eller ligga är dejten över och man har gått in i ett annat steg. För gör man det har man ju bestämt sig för att personen är riktigt intressat och att man kan tänka sig mer. Där är dejten slut och nåt annat blir. Vet inte vad man kallar det, men man får nån form av relation som inte bara är intresserelaterad. Så för min del har jag max två dejter. Vid det laget vet man om man kan tänka sig mer än att fika och titta på varandra eller om personen nog var lite ointressant ändå.

Jag är nog lite gammalmodig och tycker väl att dejt är en ömsesidigt planerad träff med syftet att lära känna varandra för att att ev gå vidare. Så ONS=inte dejt. Inte heller att träffas bara för att det känns bra, hänga med varandra som kompisar och kanske kan man börja gilla varandra. Jag anser oxo att en dejt kan krönas med en avskedspuss/kyss, men bestämmer man sig för att hångla eller ligga är dejten över och man har gått in i ett annat steg. För gör man det har man ju bestämt sig för att personen är riktigt intressat och att man kan tänka sig mer. Där är dejten slut och nåt annat blir. Vet inte vad man kallar det, men man får nån form av relation som inte bara är intresserelaterad. Så för min del har jag max två dejter. Vid det laget vet man om man kan tänka sig mer än att fika och titta på varandra eller om personen nog var lite ointressant ändå.

Jag är nog lite gammalmodig och tycker väl att dejt är en ömsesidigt planerad träff med syftet att lära känna varandra för att att ev gå vidare. Så ONS=inte dejt. Inte heller att träffas bara för att det känns bra, hänga med varandra som kompisar och kanske kan man börja gilla varandra. Jag anser oxo att en dejt kan krönas med en avskedspuss/kyss, men bestämmer man sig för att hångla eller ligga är dejten över och man har gått in i ett annat steg. För gör man det har man ju bestämt sig för att personen är riktigt intressat och att man kan tänka sig mer. Där är dejten slut och nåt annat blir. Vet inte vad man kallar det, men man får nån form av relation som inte bara är intresserelaterad. Så för min del har jag max två dejter. Vid det laget vet man om man kan tänka sig mer än att fika och titta på varandra eller om personen nog var lite ointressant ändå.

Urvalsprocessen? Det låter som något djur gör!

Var frågade jag om mejlande...Jag frågade om DEJTING, men inte om dejtingsidor specifikt i min TS!

Vi som är lite äldre lärde känna varandra genom tex kompisar eller på bla jobbet och där lär man verkligen känna någon på djupet - och man vet snabbt om det finns någon personkemi och attraktion!

Under corona tider? Äh jag träffade min man för 23 år sen på samma jobb är inte det IRL. det tog några månader, men sen blev det en träff hemma hos honom..Sen var vi tillsammans!

Tycker det låter så komplicerat med dejtingsidor och inte veta hur man känner "innan" man haft flera intervjuer med karln...

Inte undra på att så många är ensamma nu för tiden!

Sen bor vi i Sverige och inte USA.